Vi har nu varit här i femton dagar, vilket också innebär att det är femton dagar sedan jag ringde in på förlossningen pga minskade fosterörelser och femton dagar sedan det blev akutsnitt och vi fick träffa Lilly för första gången.. Tiden har gått rätt så fort, samtidigt som den går riktigt sakta.

Jag längtar så oerhört tills vi får åka hem allihopa och jag längtar så mycket efter Baltazar, det har bara hänt en gång på snart fem år att jag varit ifrån honom såhär länge och det känns så hemskt att inte vara med honom!

För några dagar sedan så gjorde personalen hand och fotavtryck på Lilly, ska bli roligt att jämföra sen när hon blir större :)

Inatt bestämde Lilly att vi skulle vara vakna mellan tolv och fyra. Så när personalen kom in klockan åtta så kändes det i ögonlocken. Lilla damen står stilla på vågen idag, inte så konstigt med tanke på all energi som gick åt inatt när hon kämpade med att vara vaken.

Inatt var andra natten som Lilly sov med oss, dom andra nätterna har personalen tagit henne för att dom velat hålla uppsikt. Men nu när hon är stabil så får hon sova med oss och sköterskorna är bara in två gånger per natt för matens skull. Så inatt firade Lilly att hon blivit två veckor och fått börja sova med mamma och pappa genom att hålla oss vakna, men efter en och en halv timmas tjorv så somnade hon:) Det märks så väl på henne att hon börjat gå upp i vikt och få mer kraft för förut så grät hon knappt, nu är det lite mera fart i damen.

Idag blir våran Lilly två veckor gammal. Tänk att nu är det två veckor sedan vi åkte in, två veckor sedan vi fick se dig för första gången och jag kan inte förstå vad vi gjorde innan du kom till världen.

Lilla Lilly Vanilly, du är det bästa och vackraste vi har!

Nu vet jag vart Lilly fått sin sovstil ifrån. Hon och Andreas låg och vilade på sängen och märk väl, dom ligger likadant med armarna ;)

Medans Lilly låg och sov kring lunch idag så gick jag och mannen ner till restaurangen och tog en fika. Känns skönt att göra något annat än stirra på varandra i vårat rum, men när vi åkt ut på stan tidigare så får jag sådan ångest och stress för att Lilly är kvar på sjukhuset, fastän jag vet att hon har det bra och personalen bett oss åka ut för att göra något annat ett tag så stressar jag och vill bara tillbaka..

Idag så är det ingenting på schemat, inga provtagningar eller läkarsamtal. Känns riktigt skönt! Lilly har även gått upp 40gram sedan igår, vilket är den största viktökningen hittils. (Hon vägs ju nämligen varje morgon.)

Jag och Lilly har legat och sovit i princip hela förmiddagen, förutom då vi har ätit och pumpat;) Annars händer inte mycket, vi löser korsord och ser film när Lilly sover och när hon är vaken ligger vi ofta i sängen allihopa och känner oss som en lycklig familj med hopp om att snart få börja åka hem.

Nu har vi haft läkarsamtal, gjort ctg och ultraljud på hjärtat, med andra ord har det varit fullt upp på förmiddagen och vi har haft en sur liten fröken, varje gång hon somnat så kommer någon och väcker henne för att det är dags för prover. Hon har nog ärvt mitt morgonhumör.

Ctg och ultraljudet på hjärtat visade att det börjat växa igen och blåsljudet mindre, det kommer bli uppföljningar men det går åt rätt håll iallafall. Vi fick också veta att när hon gått upp ca 400gram till och om allt ser bra ut så får vi nog åka hem på våran första permis över dagen. Men det är ju ett tag kvar och vi fick även order om att när vi kommer hem så ska inte små barn eller folk som känner sig lite krasslig komma och hälsa på då Lilly är så liten, så inga barn eller snuviga får hälsa på den närmsta tiden, vilket faktiskt känns skönt att kunna säga. Jag vill inte att små barn ska vara nära Lilly, speciellt med tanke på hur mycket som sprids på dagis.

Åh vad jag längtar hem till våra saker, dagarna här på barnintensiven går rätt så fort och vi får ju som tur är vara tillsammans alla tre, men det ska bli skönt den dagen vi får komma hem. Hem till våra egna saker och inte behöva ha allt man äger i en väska..

Nu är dom flesta prover bra och det vi mest väntar på nu är att Lilly ska öka i vikt och börja kunna amma, hon har inte riktigt orken ännu men kämpar tappert!

Igår var första dagen utan några slangar (förutom sondslangen), det firades genom att hon tog sitt första bad, det var med blandade känslor från hennes sida ;)

Nu har vi kollat på barnens hus och andra ställen, men den minsta storleken är 44 överallt. Så Lilly får nog ha blöja och sockar ett tag till, tur hon har mysiga filtar ;) Jag måste prova overallen och se om den ens går att ha, annars får vi köpa en mindre för overall måste hon ha nu när det är vinter..

Hennes två yngsta mostrar och mormor har varit och hälsat på idag, Lilly fick sig en mössa och en rosa kompis av mellersta moster:)

Vi provade bodyn vi köpte i fredags. Den var alldeles för stor, så storlek 44 får vänta ett bra tag och jag får leta efter något mindre så att Lilly har iallafall något klädesplagg :) Även sockarna som är dom minsta jag hittat är lite stora.

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att du är vår, vår lilla vackra dotter. Att du ska förgylla vårat liv, att vi ska se dig växa upp, lära dig rätt och fel, få höra dina första ord, trösta dig när du är ledsen. Du är våran alldeles egna lilla Lilly.

Jag längtar till den dagen vi får åka hem och bli en familj på riktigt, då vi får gå ut med vagnen, lägga dig i din säng och visa dig världen.

Idag har Lillys morfar, plastmormor, Plastmorbror, gammelfarmor och gammelfarfar varit och hälsat på. Lilly fick supersöta kläder av gammelfarmor och gammelfarfar, alltid roligt med flickkläder och i lite mindre storlek:)

Vi fick även veta av doktorn att Lilly ska sluta med antibiotikan ikväll, så då kommer det bara vara en slang kvar och det är till sondmatningen.

Då var det lördag , den här veckan har faktiskt gått fort med tanke på att vi är på sjukhus. Fastän vi inte gör mycket annat än matar, pumpar, äter och sover. Lilly äter varannan timma, så det känns som att vi inte gör mycket annat än ger henne mat.

Idag får vi mest troligt besök, känns kul med lite andra ansikten ett tag. Ska även visa er en bild senare på en jättesöt body som Lilly fick av Erik, Ida och Elias igår :)

Men nu får ni en bild från igår när jag och hon låg och vilade:)

Det känns så skönt att Lillys värden börjar bli bättre och bättre. Förklaringen till att dom flesta prover inte varit så bra är att hon varit liten, dom hittar ingen annan förklaring. Men huvudsaken är att det blir bättre och bättre.

Hon har även börjat öka i vikt, inte i racerfart men ändå. Snart är hon uppe i födelsevikten, som var 1720gram.

Sen måste jag bara få dela av med mig av denna underbara bild, det kittlar nog i magen för henne :)

Idag så åkte vi och handlade mat så vi klarar oss i helgen. Passade även på att springa in på Lindex och Kappahl, dock hade dom bara tråkiga kläder på lindex och på kappahl så hittade vi en body, sparkdräkt och sockar i storlek 44, så nu har hon något att ha på sig iallafall:)

"Jag är inte så mycket större än mammas hand.."

Idag har bästa vännen varit här och träffat Lilly, hon fick sig även en present. En supersöt filt från Lundmyr of sweden, kommer passa perfekt att ha i vagnen:)

Idag är det torsdag, vilket innebär att våran tjej blir en hel vecka gammal! Snart är hon väl femton och drar hem killar;)

Idag är det lite provtagning på schemat, vilket det är varje dag.. Vi ska även se hur hennes socker ser ut, kanske får hon ta bort droppet, bara hålla tummar och tår. Annars flyter det på som vanligt, vi håller ingen koll på dagar och äter, pumpar och sover.

Idag har varit en rätt så lugn dag, vi har pratat med läkaren som gjorde kejsarsnittet och fått lite information om hur det blev såhär, varför vet man inte men man vet att flödet i navelsträngen var försämrat..

Vi fick också veta att när Lilly ska få ett syskon så kommer dom hålla ett extra öga och vi kommer få gå på fler kontroller och ultraljud, vilket känns himla skönt då man kommer vara extra orolig.

Igår så fick Lilly sig en present av farbror och Linda :) Bodyn är i storlek 50, såg ganska lustigt ut då den såg gigantiskt ut bredvid Lilly.

Jag saknar Baltazar, han har det bra hos Lillys mormor men det är nu sex dagar sedan jag träffade honom sist och det känns i mattehjärtat, vad jag minns så har jag bara varit borta från honom såhär länge tre gånger på fem år, när vi var utomlands och när jag var i Halmstad. Ska bli så himla roligt när vi får komma hem och jag får träffa honom:)

Ska bli intressant att se vad han säger när det flyttar in en ny liten tjej hos oss, han brukar inte gilla när små bebisar gråter. Det blir jobbigt för honom när han inte vet vad det är och då börjar han också gråta/pipa.

Klockan är mitt i natten och det är fortfarande nytt för mig att vakna upp efter nån timmas sömn med bröst som känns som stenar. Så det var bara att stiga upp och pumpa för att sedan försöka somna om.

Igår gjorde Lilly CTG och ett ultraljud på hjärtat, hon har som jag nämt tidigare blåsljud på hjärtat, vilket inte är helt ovanligt med prematurbebisar ( prematur=född innan vecka 37). För att försöka förklara på ett sätt som dom flesta förstår så är det en "dörr" som ska stängas när barnet föds där blod passerar i hjärtat, den här dörren har inte stängts, men kan göra det med tiden, men den kan också välja att inte göra det och då måste dom operera Lilly.. Som ni förstår så är det tusen saker och prover att försöka hålla reda på och jag och mannen tar en dag i taget. Idag hoppas vi hon har jämn sockernivå så att det inte dröjer så länge tills vi får ta bort droppet :)

En sak som kan göra mig ledsen är när människor inte kan ha empati och förståelse eller helt enkelt uttrycker sig klumpigt.

Personalen här är hur bra och gulliga som helst, dom förklarar det man inte förstår, hjälper med det man ber om och är väldigt förstående att Lilly är vårat första barn som dessutom är född för tidigt och vi går igenom en massa saker hela dagarna. Det är prover, provsvar, blåsljud på hjärtat, koldioxidhalten i blodet, sockernivån, blodplättar, utslag och listan kan göras lång. Det är tusen saker att oroa sig för, samtidigt som alla hormoner sprutar tillsammans med bröstmjölk och tappra försök för både mig och Lilly att lära oss att amma. För det är inte så enkelt, mjölk finns det så det räcker och blir över, men Lilly är fortfarande så liten så hon har det kämpigt med amningen ännu, men hon är duktig och jag vet ju inte hur man gör och behöver hjälp och stöd, så vi kämpar på så gott det går och pappan hejjar på oss. Dock så finns det endel människor som inte förstår detta, dom uttrycker sig klumpigt så som "sådär kan du inte hålla, men hon kan ju inte ligga så.." Jag är verkligen öppen för hjälp och tar emot alla råd jag får, men när folk fräser eller får det att låta som att jag är dum i huvudet, då blir jag ledsen..

Det var en gång när jag skulle försöka amma Lilly samtidigt som Andreas matade henne genom sonden.. Jag fick inte upp henne i rätt höjd till bröstet, vilket jag kan tycka är lite svårt då hon är så himla liten.. Då kommer en av dom som jobbar och säger med bestämd ton "men inte kan du ju ha hon sådär förstår du väl" och sliter tag i både Lilly och mitt bröst. Tanken är säkert god från hennes sida, men jag tycker hon uttrycker sig fel. Jag vet knappt hur man ammar, jag har bara varit mamma i fem dagar och var inte påläst eller förberedd att börja amma nu, men jag försöker och det enda jag vill är att få hjälp med det och tid att lära mig. Det här låter säkert som en skitsak för er, men det var det inte för mig och det förstörde hela min dag. Jag blev såklart ledsen och rädd att nästa gång jag ska amma så gör jag fel och någon blir irriterad..

Jag måste bara säga att alla ni läsare är helt underbara och tack för alla fina kommentarer, fastän jag inte hunnit svara på alla så läser jag varenda en och blir så himla glad!

Kan även berätta att Lillys socker har börjat stabilisera sig och fortsätter det såhär så får vi snart ta bort droppet. Syresättningen har den också blivit bra och hon har nu ingen slang till näsan, känns så himla skönt att det går åt rätt håll! Vikten har också börjat öka och snart är vi uppe i födelsevikten.

Här är hon med sin "sollucka" i pannan, den har hon när hon solar för att hon var lite gul :)

Ikväll så kommer mannen med lite saker hemifrån, blandannat min dator så då ska jag försöka knåpa ihop en förlossningsberättelse så ni får nog läsa den imorgon :)

Annars är det inget nytt som händer, lite nya prover ska tas ikväll och just nu ligger våran lilla groda och sover.

Jag har nu blivit utskriven från bb och vi har fått flytta in på neo hos Lilly, så nu bor vi alla tre i ett rum här. Känns bra att ha henne nära hela tiden, jag känner mig lite lugnare när och har lättare att vila när hon är bredvid.

Idag har dom tagit prover och hon har provat att ligga vid bröstet, vilket gick bra:) Alla proverna har vi inte fått svar på, men vi fick iallafall veta att hon var på gränsen till gulsot så nu ligger hon med "solbrillor" och solar under en lampa, något hon mest troligt ska göra hela kvällen och imorgon tar dom nya prover för att se hur det ser ut.

Jag har länge hört att man blir extra känslig när man fått barn. Jag trodde att det räckte med hur man är när man är gravid, för jag grät verkligen för alla möjliga saker som gravid. När brödet var slut en kväll så började tårarna strömma, när bh;n gick sönder, mannen åkte och jobbade och en massa andra konstiga och dumma saker. Men nu som nybliven mamma så är det ännu värre (om möjligt) och många gånger försöker jag dölja att ögonen vattnas då jag egentligen tycker det är fruktansvärt jobbigt att gråta för i princip ingenting. Varje gång jag ser Lilly och alla slangar och apparater så börjar det komma tårar, dels för att jag bär på en oro över min dotter, men också för att det ser hemskt ut och detta är ju en reaktion som är helt naturlig. Men då kommer det stunder när jag gråter för helt orelevanta och ibland sjuka saker, som igår när jag satt och pumpade så började jag gråta, för att pumpmaskinen ser ful ut, samma sak när Andreas var hos Lilly och jag skulle försöka vila ett tag, då började jag gråta för att jag inte ens hunnit städa och tvätta hemma. Inatt låg jag och tittade på Andreas som sov och började gråta, för att han måste sova på en obehaglig säng och jag tyckte synd om han, själv ligger jag på en obehaglig säng, snittad, öm och trött, men det tänker jag inte på. Tänk hur hjärnan spelar en spratt ibland.

Men livet är fantastiskt, här ligger jag i sjukhussängen med världens bästa man i mitt liv, en underbar dotter och bästa Baltazar som är hos sin mormor. Jag begär inget mer och hoppas bara att Lilly växer så det knakar och vi får åka hem och vara en familj :)

Klockan är halv fyra på natten, mannen ligger och andas tungt bredvid mig och jag kan inte somna om. Lilly ligger på avdelningen bredvid och idag eller imorgon blir jag utskriven från sjukhuset och vi får flytta över till hennes avdelning, vilket kommer kännas väldig skönt då vi får ha henne med oss på rummet då. Just nu ligger hon i en värmebädd (heter det så?) och har slangar kopplad till sig för både mat och lite annat. Men det ser värre ut än vad det är och vi tar en dag i taget..

Igår skulle vi egentligen gått in i vecka 36 (35+0), men istället fick vi en liten docka. Hon har faktiskt även hår, ni ska få se bilder på henne senare, men just nu är det så mycket slangar och saker så inte ens jag har sett hennes ansikte ordentligt, förutom i två sekunder när jag låg på operationsbordet och dom plockade ut henne.

Mannen ska nog åka hem en sväng i helgen och packa med lite mer saker, så som mer kläder då vi bara hade packat för typ två dagar, min dator så vi kan roa oss med något och lite annat. Själv är jag alldeles för öm för att sätta mig i en bil i flera mil, mitt mål är att när jag blir utskriven från avdelningen ska jag gå ut och andas frisk luft, sen är jag nöjd.

Och jag vill tacka alla underbara läsare för eran omtanke :)

Då var det fredag och Lilly är nu lite mer än ett dygn gammal. Natten och dagen har flytit på bra, jag har vilat endel då snittet gör att det känns att man lever. Då Lilly är så liten så sondmatas hon, vilket gör att jag inte kan amma och pumpar då istället, vilket inte var sådära superskönt, känns konstigt att sitta här och vara förälder helt plötsligt och pumpa bröstmjölk. Ja hela situationen är väldigt omtumlande och tidigare idag när jag satt och höll Lilly så slog tanken mig, jag är mamma nu. Det tog nästan ett dygn att förstå, men den där lilla människan är min dotter, vår dotter. Det är hon som legat därinne i min mage.

Vi skulle åka på föräldrautbildning klockan ett, men istället blev vi föräldrar där omkring halv ett.. Känns fortfarande så konstigt, igår låg jag och mannen och pratade om vad det kunde vara för något som gömde sig därinne och sa även "vi måste köpa klart dom sista grejerna, tur vi har några veckor kvar" och nu är hon här, våran alldeles egna Lilly.

Lilly vägde 1720gram när hon tittade ut, så hon var inte en så stor tjej. Men hon är frisk och alla värden ser bra ut och vi kommer att bli kvar här några veckor tills hon lagt på sig lite.

En mer ingående förlossningsberättelse får ni senare då jag sitter vid datorn, just nu bloggar jag från mobilen och det blir så jobbigt att skriva ett längre inlägg.

Nu är våran Lilly här, några veckor för tidigt och en väldigt liten tjej, men efter omständigheterna mår vi bra:)

Jag återkommer med mer info, det blev akutsnitt tidigare idag.

Tänk att snart är du här, det har alltid varit så långt borta men nu närmar det sig med stormsteg. Det känns lite skrämmande att nu när man sätter sig i bilen så är din bilbarnstol där, är det verkligen så nära?! Jag kommer nog inte förstå att vi är nära slutet förrens vi åker in på bb. Frågorna är hur många som helst, är det en liten kille eller tjej, hur kommer du se ut, kommer allting gå bra, kommer du vara frisk, har du hår. Ja listan kan göras lång och snart får vi svar på våra frågor. 

Det känns som att magen har börjat trilla ner, kanske inbillar jag mig bara men det känns som det när jag ser den.

Idag händer det inte mycket här hemma, jag och Baltazar ligger och myser på golvet, eller försöker. Han har lite för mycket spring i benen för att ligga still mer än tre sekunder..

Förresten så börjar föräldrautbildningen imorgon, känns spännande:)

Ikväll gör jag ingenting, vilket inte är helt ovanligt. Äter glass gör jag, allt som det finns socker i ligger risigt till i vårat hem. Därav min viktippgång kanske, haha;) men jag samtalde med bebisen i magen nyss och den tyckte vi skulle äta lite god hallonglass, jag kan ju inte neka mitt eget barn glass så självklart lassade vi upp en stor skål och hamnade framför tv;n.

Jag måste även tipsa om denna glass som mannen köpte, riktigt god!

Då var det måndag, inatt sov jag fruktansvärt dåligt. Bebisen har hittat en nerv som gör att det strålar på vänster sida hur jag än rör mig, spelar ingen roll om jag sitter, ligger eller står så börjar det göra ont. Detta har ju då resulterat i att jag legat och försökt vila hela dagen då jag varit så himla trött, nåja känns skönt att jag snart ser ett slut i detta och att det inte är så jättelänge kvar tills bebisen kommer.

Antar att ingen har missat att det är fars dag idag, jag ska åka till pappa på ett tag, där vi skulle bli bjudna på mat. Men första ska jag vila, vilket jag redan hunnit göra en gång idag..
Ibland tänker jag att Andreas måste ha världens tråkigaste sambo som ligger höggravid och knappt orkar göra något för då får jag så ont.. Idag vaknade vi, åt frukost, jag duschade sedan gick jag och vilade, kul tjej;) Dock så är det lika mycket hans fel då jag inte valt att bli gravid själv utan vi var två ;)

Lördag och ute är det plusgrader helt plötsligt. Verkar som att vädergudarna har svårt att bestämma sig då vi ena dagen har minus tolv grader och nästa plusgrader med regn.

Idag hade jag en tanke på att vara hemma, baka och julpynta, ute går det ju ändå inte att vara och jag måste städa lite här hemma.

Idag har vi varit och grattat mannens syster som fyller år och ikväll ska vi till hans bror och äta middag:) har dock insett att mitt hår måste få sig en omgång av både sax och färg, men det får jag ta nån dag då jag orkar, vilket kan vara väldigt långt bort.

Jag tänkte publicera detta inlägg ännu en gång, bara för att få höra några fler åsikter angående flaska. Börjar verkligen vara på tiden att köpa en så att den finns hemma när bebisen kommer :)

Förresten så tänkte jag fråga er, jag har tänkt amma om jag kan. Men det vet man ju aldrig, men förhoppningsvis så kommer det att gå. Men jag måste ju köpa en flaska, ifall det inte går att amma eller att pappan i huset ska mata bebis. Så nu är min fråga till er vad ni rekomenderar för flaska?!? Det finns verkligen hur många märken som helst, men vilken/vilka tycker ni är bra?

Här hemma så har jag börjat med julpyntet, dock får det vänta ett tag innan det kommer upp i fönstrena. Många börjar pynta nu och många väntar, är ju upp till var och en men jag tycker att man måste ju hinna ha julpyntet uppe ett tag och bara någon dag efter julafton så åker det bort hemma hos oss, då är julen över och jag vill inte se julpynt :)

Då var det tisdag och jag har inte en tanke på att göra nånting idag. Helst skulle jag vilja sova bort hela dagen, är trött, gnällig och less. Foglossningar och halsbränna dygnet runt tar verkligen på krafterna och jag blir så less. Humöret svajar som en flaggstång och det bästa vore nog att låsa in mig från omvärlden. Hittils har mitt humör inte varit så farligt och många gånger bättre än innan jag blev gravid, men nu börjar det fara iväg och jag kan börja gråta i princip när som helst. Tur iallafall att jag inte blir arg lika lätt som jag gråter, eller det är väl tur för Andreas.

Idag så påbörjade jag att packa BB-väskan. Känns skönt att ha börjat med det och se om det är något som fattas..
Jag skrev ju om bb-väskan tidigare och fick en massa bra tips på saker att ta med, är svårt att veta allting man behöver.

När började ni packa era väskor? :)

Ikväll är dom flesta ute på olika sorters halloween-partaj, men inte jag och mannen, jag har så ont av mina foglossningar så jag ligger gärna i soffan hela kvällen.

Vi har just ätit middag och spelar lite nintendo 8-bitars som vi har dammat av:) Känns väldigt bra att bara vara hemma och göra ingenting.

Andreas fick sin julklapp idag, jag är verkligen värdelös på att hålla mig:) sen när han berättade idag att han tänkte köpa sig en iphone 5 så kunde jag inte hålla mig och var tvungen att ge honom den, så en vit iphone 5 fick han sig;)

Nu har dom flesta tröjor blivit för små och åker upp över magen hela tiden, efter att ha dragit ner dom 257gånger i minuten så slutar man bry sig tillslut. Tur ingen ser mig när jag går omkring här hemma med uppdragen tröja och vaggar fram:)