Lilla vän, ibland är jag så glad att du inte förstår allting som händer runt omkring dig❣️

Igår var vi och skulle kolla i halsen, något vi tjatat om i tre år, det tog 3år innan någon faktiskt skickade oss vidare. Det visade sig att dina halsmandlar och din körtel bakom näsan behöver opereras bort och nånstans kände jag att räcker det inte nu?!

Fastän de är vanligt, det opereras dagligen på barn runtom i Sverige så kände jag bara hur det börjar vara nog. Det är något hela tiden och vi drunknar i tankar, kallelser, telefonsamtal och oro. Varje sak vi undersökee hittar vi något avvikande, jag skulle så gärna vilja byta med dig🎈

Men du håller humöret uppe, ovetandes om så mycket som pågår omkring dig, fastän endel inom vården är helt värdelösa på att bemöta dig så lyckas vi vända situationen till något bra, något kul. För en av dom viktigaste sakerna för oss är att du har roligt på sjukhuset, att du får skratta och inte vara rädd och ledsen när vi åker dit eller hem. Dom flesta av personalen är helt fantastiska med dig, dom skojar, skrattar, dansar och blåser bubblor. Sen händer det att det blir som idag, någon med noll känsla som bara är där för att göra sitt jobb, som inte ser den lilla Molly som inte förstår vad som ska göras. Som inte förklarar, skojar, skrattar utan bara gör och det blir fel, du blir rädd och ledsen och då är det redan försent. Men tillsammans fixade vi ett bra sjukhusbesök som vi avslutade med en strösselglass och rally i korriderna med barnvagnen 💛

Jadu Molly, vad livet prövar dig. 

Idag ringde läkaren...

Magnetröntgen på hjärnan såg bra ut, med bra så betyder det att förändringarna hon har var likadana som sist. Vilket är jättebra, ingen förändring!

Höften däremot såg inte lika bra ut, det är höftledskulan som ställer till det och det har blivit lite felbyggt därinne. Vi ska få tid till Umeå för att komma till deras specialister och som det ser ut idag så kommer höften vara tvungen att bytas, om de är om ett år eller tio. Det vet vi inte ännu, förhoppningsvis får vi svar på alla dom frågorna när vi åker ner till Umeå.

Idag hade du så ont, du kunde knappt gå. Jag önskar så att jag kunde ta det onda från dig, blåsa lätt över höften, lägga ett plåster och sen skulle det kännas bättre. Ett enhörningsplåster i regnbågens alla färger som trollar bort det onda.

Det är skrämmande & jobbigt. Livet.. Man frågar sig så många gånger hur ditt liv kommer se ut, sen tittar man på dig. Du är kanske inte som 4-åringar är mest, men du är en lycklig blivande 4-åring. Ditt liv är ditt att leva, ditt att utforska och jag tror du kommer uppnå storverk, på ditt eget lilla vis. Vägen kanske är krokigare än för endel andra, men vem gillar att göra saker som alla andra? Du lär oss så mycket om livet, varje dag. Du lär alla runt om dig att olika är bra och annorlunda är något helt magisk, du har börjar skratta med oss, det är ett magiskt ljud. Det tog nästan 3år innan ditt skratt hittade fram men nu är det här. Fantastiska barn, du kommer bli nånting stort för är det något du lärt oss så är det att det finns så många olika sätt att visa lycka, kärlek och glädje på och det undgår ingen när "Molly glaaaaad".

Vi ska ge den där höften, autismen och misstänka genetiska avvikelsen ett riktig match, vi ska tillsammans visa världen att annorlunda är något magiskt💛