En prematurmammas tankar

Ibland så tittar jag tillbaka på dom här åtta månaderna som Lilly har funnits här ibland oss. Första tiden var en jobbig och svår tid, det är ingenting jag kan neka. Jag undrar ibland hur det är att få barn "så som det är tänkt", inte med akutsnitt och en tillväxthämmad liten liten tjej.
 
För många så är det inget mera, "hon var för tidigt född". Men för mig (oss) var det så mycket mera. Jag hade som så många andra sett framför mig hur jag skriker och stönar mig igenom en tung förlossning och får upp ett spädbarn på mitt bröst, mitt spädbarn (som jag trodde skulle väga 4kg). Men så blev inte fallet, jag är otroligt tacksam att hon blev utplockat för annars hade hon inte funnit här ibland oss, men ändå så kan jag inte låta bli att undra hur det är att få en bebis som man känner är ens egna från början.
 
 
Efter att jag hade akutsnittats och dom gått iväg med Lilly så låg jag bara där på operationsbordet, hörde läkarna prata medans dom sydde ihop mig och jag undrade för mig själv, "är jag mamma nu?" Var det här allt?, kommer bebisen att dö nu?
Första gången jag såg Lilly tittade jag knappt på henne, det hade inte slagit mig att det här var mitt barn, hon var min och det var hon som hade bott i min mage i 35veckor, jag var så slut efter snittet och omtumlad att jag kunde inte förstå att denna lilla människa som låg där med slangar kopplade överallt var våran, det var den personen som vi längtat efter i flera år, hon var äntligen här.. !
 
Hon låg där i sängen, uppkopplad till vad som då kändes som tusen slangar. Jag såg inte hennes ansikte dom första dagarna och jag kunde inte ta på henne, jag kunde inte hålla henne utan att sköterskorna fick komma in och lyfta upp henne, ta med sladdarna och lägga henne mot mitt bröst. Till en början hade jag väldigt svårt att ta in att hon var min, mycket pågrund av att jag inte kunde behandla henne som jag skulle ha behandlat mitt barn. Jag bestämde inte när jag skulle hålla, när jag skulle amma, när jag skulle kolla blöja, det gjorde sköterskorna. Vad vi än skulle göra fick vi frågade sköterskorna om lov, det var så många gånger man frågade "kan jag få hålla henne, kan du hjälpa mig med alla slangar". Jag hade drömt om att ha henne i min famn, vagga och sjunga, gå omkring och visa upp henne, istället fick jag hålla i fåtöljen inne i vårat rum, inte gå någonstans, inte fytta omkring på henne då hon hade alla slangar. Det tog mig ungefär tre dagar att ta in att denna lilla varelse var min dotter, ingen annans.
 
 
Apparaterna pep om vartannat och varje gång hade man hjärtat i halsgropen, håller hon på dö? För varje bra provresultat, så kom något negativt. Dom tog blodprover från huvudet hennes flera gånger per dag, händer, tår och armar var blåa från alla stick dom var tvugna att ta för att kontrollera hennes socker. Jag och Andreas tittade ofta på varandra med tomma blickar, skulle vi klara det här? Skulle vi få åka hem med våran dotter? Tankarna om att hon faktiskt kanske inte skulle överleva fanns ofta där, hon var trots allt liten och skör, skulle hon sluta andas, kanske skulle inte apparaterna märka det?
 
 
Och människor frågade oss när vi fick komma hem, det enda jag ville var att min dotter skulle överleva. Men det är svårt att förstå hur det är när man inte varit där själv. Att få ett prematurbarn är inget jag önskar någon, det är en kamp med många sömnlösa nätter. Jag älskar min dotter över allting som existerar på denna jord, jag är fruktansvärt tacksam att det idag inte är något fel på henne och att hon följer sin utveckling räknat från när hon egentligen skulle varit född, men jag då önskade jag att hon hade fått bo kvar i magen och må bra därinne ett tag till. Förr tyckte jag det var jobbigt när människor trodde Lilly var nyfödd fastän hon var fyra månader, jag tyckte även det var jobbigt att försöka berätta hur allting är. Idag är jag stolt, jag är en stolt prematurmamma som gärna berättar hur det är att ha ett prematurbarn, ett underverk med en vilja av stål..
 
 
 
Det finns många därute som haft mycket värre och jobbigare neoresor än oss,
till alla er vill jag ge en stor styrkekram ♥
Sist men inte minst vill jag bara tillägga att minskade fosterrörelser är aldrig normalt. Hade jag inte åkt in pågrund av just detta så hade Lilly inte överlevt i magen, så därför råder jag er gravid där ute, åk in en gång för mycket istället för en för lite.
Godnatt! ♥

Läkarbesök

Idag var vi som sagt till Sunderbyn. EKG, ultraljud på hjärtat, vägning, mätning och huvudomfång stod på schemat idag. Det blir inget mer ultraljud på hjärtat förrens hon är sex månader gammal, detta för att allt såg bra ut och blåsljudet är borta och det har växt igen som det ska.

Lilly väger nu 2220gram och är 45cm lång om jag minns rätt.

Hemgång

Nu är vi hemma på permis, otroligt skönt att komma hem efter tre veckor på sjukhus. Allting rullar hittils på bra, Lilly äter var tredje timma genom både amning och sonden, Baltazar var inte så intresserad och huset var städat när jag kom hem.

Här är Lillys outfit idag, storlek 40 och byxorna är än lite stora;)

Tunga tjejen

Idag är det onsdag 5 December och Lilly är 20 dagar gammal, det firar hon genom att spräcka 2000grams gränsen och väger numera 2024gram. Hon växer så det knakar;)

Såhär nöjd kan man vara då.

Sovdags

Lilly sover (peppar peppar), så det är bäst att skynda sig att vila för klockan tre står det matning på schemat igen. Sen nästa matning klockan sex tar personalen inatt, så då får jag sova till nio då det är dags för mat och den dagliga vägningen.. Har kanske glömt att säga det men inatt är jag ensam med Lilly då mannen är hemma och gör en massa hushållssysslor så som tvätta och städa, då vi har sju mil enkel väg från sjukhuset och hem så bestämde vi att inatt sover han hemma så han inte behöver köra bil så sent på kvällen. Han kommer ju tillbaka imorgon så jag och Lilly ska nog klara oss en natt :)

Vakennatt

Inatt har Lillys mage krånglat, vilket resulterat i att hon har varit vaken fram till halv fem imorse då vi somnade båda två i fåtöljen. Hon har ont i magen och direkt man lägger henne i sängen så vaknar hon och börjar gråtknorra, men får hon vara i famnen så är hon tyst som en mus och sover så gott :)

l

Tristess

Kan inte påstå att vi har sådära superkul här på avdelning 56 i Sunderbyn.

Ett steg närmare

Då var det måndag och dagarna här ser likadana ut. Lilly hade gjort en viktöking på drygt 45gram idag, vilket är superbra! Ett steg närmare våran första permis. Proverna dom tog igår såg bra ut, så det känns ju skönt.

Annars händer ingenting, finns inte sådär jättemycket att göra på ett sjukhus. Vi äter, sover, pumpar och matar.

Lite för stort

Storlek 40 är fortfarande stort på den här tjejen, men om man viker upp ärmarna och gillar slappa kläder så funkar det;)

Provtagning

Idag så står det lite provtagning på schemat, veckoprover och ett prov för att se om Lilly har någon infektion. Hon har blivit lite förkyld och även uppsvälld om magen, så hon ska få minifom så får vi se om det blir bättre och det kan även vara pågrund av magen som hon är vaken på nätterna. Tre nätter i rad har hon vaknat kring halv ett och varit vaken flera timmar och det enda som duger är att ligga i famnen, direkt man lägger henne i sängen så blir hon arg och ledsen.

Vilodax

Jag, mannen och den här tjejen har legat och vilat i princip hela förmiddagen :)

Avtryck

För några dagar sedan så gjorde personalen hand och fotavtryck på Lilly, ska bli roligt att jämföra sen när hon blir större :)

Fredag

Inatt bestämde Lilly att vi skulle vara vakna mellan tolv och fyra. Så när personalen kom in klockan åtta så kändes det i ögonlocken. Lilla damen står stilla på vågen idag, inte så konstigt med tanke på all energi som gick åt inatt när hon kämpade med att vara vaken.

Skorpionen

om Lilly hade tittat ut när hon var beräknad så hade hennes stjärntecken blivit skytten, men nu kom hon ju 15;e November och blev då skorpion.
Såhär står det om skorpionen
Skorpionen lämnar ingen oberörd. En kraftfull personlighet med ett rikt inre liv. Skorpionen har en tendens att gå till ytterligheter, svart eller vitt, antingen eller. Skorpionen är ett vattentecken. Det betyder att det finns mycket känslor bakom ytan. En samlad, behärskad fasad men ett stormigt, passionerat inre. I relationer och samarbete är Skorpionen tydlig och viljestark. En målmedveten natur som inte glömmer vare sig en väntjänst eller en oförrätt.

Skorpionen stimuleras av utmaningar och är djärv och strategisk. Spänning och dramatik lockar denna hemlighetsfulla natur. God organisationsförmåga hör till bilden och kapacitet att metodiskt genomföra sina planer. Skorpionen är utforskande och analytisk, ofta en god människokännare. Omgivningen behöver inte berätta så mycket, Skorpionen vet ändå och kan stundtals ana sig fram genom tillvaron. Få ting undgår Skorpionens skarpa blick. Ett intresse för psykologi och existentiella frågor hör till bilden, likaså finns en stor potential på det kreativa området. Alla former av problemlösning fascinerar Skorpionen.
 
 

Sova med mamma och pappa

Inatt var andra natten som Lilly sov med oss, dom andra nätterna har personalen tagit henne för att dom velat hålla uppsikt. Men nu när hon är stabil så får hon sova med oss och sköterskorna är bara in två gånger per natt för matens skull. Så inatt firade Lilly att hon blivit två veckor och fått börja sova med mamma och pappa genom att hålla oss vakna, men efter en och en halv timmas tjorv så somnade hon:) Det märks så väl på henne att hon börjat gå upp i vikt och få mer kraft för förut så grät hon knappt, nu är det lite mera fart i damen.

Två veckor!

Idag blir våran Lilly två veckor gammal. Tänk att nu är det två veckor sedan vi åkte in, två veckor sedan vi fick se dig för första gången och jag kan inte förstå vad vi gjorde innan du kom till världen.

Lilla Lilly Vanilly, du är det bästa och vackraste vi har!

Onsdag

Idag så är det ingenting på schemat, inga provtagningar eller läkarsamtal. Känns riktigt skönt! Lilly har även gått upp 40gram sedan igår, vilket är den största viktökningen hittils. (Hon vägs ju nämligen varje morgon.)

Jag och Lilly har legat och sovit i princip hela förmiddagen, förutom då vi har ätit och pumpat;) Annars händer inte mycket, vi löser korsord och ser film när Lilly sover och när hon är vaken ligger vi ofta i sängen allihopa och känner oss som en lycklig familj med hopp om att snart få börja åka hem.

Ctg och Ultraljud

Nu har vi haft läkarsamtal, gjort ctg och ultraljud på hjärtat, med andra ord har det varit fullt upp på förmiddagen och vi har haft en sur liten fröken, varje gång hon somnat så kommer någon och väcker henne för att det är dags för prover. Hon har nog ärvt mitt morgonhumör.

Ctg och ultraljudet på hjärtat visade att det börjat växa igen och blåsljudet mindre, det kommer bli uppföljningar men det går åt rätt håll iallafall. Vi fick också veta att när hon gått upp ca 400gram till och om allt ser bra ut så får vi nog åka hem på våran första permis över dagen. Men det är ju ett tag kvar och vi fick även order om att när vi kommer hem så ska inte små barn eller folk som känner sig lite krasslig komma och hälsa på då Lilly är så liten, så inga barn eller snuviga får hälsa på den närmsta tiden, vilket faktiskt känns skönt att kunna säga. Jag vill inte att små barn ska vara nära Lilly, speciellt med tanke på hur mycket som sprids på dagis.

Läkarsamtal

Idag ska vi ha ett samtal med läkare, få svar på frågor och planera vad som komma skall.. Dock kan jag inte komma på några frågor förutom "när får vi åka hem", vilket han inte kan svara på. Men det känns iallafall bra att prata med läkaren, få höra lite om hur blåsljudet på hjärtat ska följas upp och hur alla prover ser ut nu.
Så ni får veta mer i eftermiddag när vi haft mötet, kanske blir vi lite klokare :)
 

Måndag

Åh vad jag längtar hem till våra saker, dagarna här på barnintensiven går rätt så fort och vi får ju som tur är vara tillsammans alla tre, men det ska bli skönt den dagen vi får komma hem. Hem till våra egna saker och inte behöva ha allt man äger i en väska..

Nu är dom flesta prover bra och det vi mest väntar på nu är att Lilly ska öka i vikt och börja kunna amma, hon har inte riktigt orken ännu men kämpar tappert!

Igår var första dagen utan några slangar (förutom sondslangen), det firades genom att hon tog sitt första bad, det var med blandade känslor från hennes sida ;)

RSS 2.0