Ikväll så kommer mannen med lite saker hemifrån, blandannat min dator så då ska jag försöka knåpa ihop en förlossningsberättelse så ni får nog läsa den imorgon :)

Annars är det inget nytt som händer, lite nya prover ska tas ikväll och just nu ligger våran lilla groda och sover.

Jag har nu blivit utskriven från bb och vi har fått flytta in på neo hos Lilly, så nu bor vi alla tre i ett rum här. Känns bra att ha henne nära hela tiden, jag känner mig lite lugnare när och har lättare att vila när hon är bredvid.

Idag har dom tagit prover och hon har provat att ligga vid bröstet, vilket gick bra:) Alla proverna har vi inte fått svar på, men vi fick iallafall veta att hon var på gränsen till gulsot så nu ligger hon med "solbrillor" och solar under en lampa, något hon mest troligt ska göra hela kvällen och imorgon tar dom nya prover för att se hur det ser ut.

Jag har länge hört att man blir extra känslig när man fått barn. Jag trodde att det räckte med hur man är när man är gravid, för jag grät verkligen för alla möjliga saker som gravid. När brödet var slut en kväll så började tårarna strömma, när bh;n gick sönder, mannen åkte och jobbade och en massa andra konstiga och dumma saker. Men nu som nybliven mamma så är det ännu värre (om möjligt) och många gånger försöker jag dölja att ögonen vattnas då jag egentligen tycker det är fruktansvärt jobbigt att gråta för i princip ingenting. Varje gång jag ser Lilly och alla slangar och apparater så börjar det komma tårar, dels för att jag bär på en oro över min dotter, men också för att det ser hemskt ut och detta är ju en reaktion som är helt naturlig. Men då kommer det stunder när jag gråter för helt orelevanta och ibland sjuka saker, som igår när jag satt och pumpade så började jag gråta, för att pumpmaskinen ser ful ut, samma sak när Andreas var hos Lilly och jag skulle försöka vila ett tag, då började jag gråta för att jag inte ens hunnit städa och tvätta hemma. Inatt låg jag och tittade på Andreas som sov och började gråta, för att han måste sova på en obehaglig säng och jag tyckte synd om han, själv ligger jag på en obehaglig säng, snittad, öm och trött, men det tänker jag inte på. Tänk hur hjärnan spelar en spratt ibland.

Men livet är fantastiskt, här ligger jag i sjukhussängen med världens bästa man i mitt liv, en underbar dotter och bästa Baltazar som är hos sin mormor. Jag begär inget mer och hoppas bara att Lilly växer så det knakar och vi får åka hem och vara en familj :)

Klockan är halv fyra på natten, mannen ligger och andas tungt bredvid mig och jag kan inte somna om. Lilly ligger på avdelningen bredvid och idag eller imorgon blir jag utskriven från sjukhuset och vi får flytta över till hennes avdelning, vilket kommer kännas väldig skönt då vi får ha henne med oss på rummet då. Just nu ligger hon i en värmebädd (heter det så?) och har slangar kopplad till sig för både mat och lite annat. Men det ser värre ut än vad det är och vi tar en dag i taget..

Igår skulle vi egentligen gått in i vecka 36 (35+0), men istället fick vi en liten docka. Hon har faktiskt även hår, ni ska få se bilder på henne senare, men just nu är det så mycket slangar och saker så inte ens jag har sett hennes ansikte ordentligt, förutom i två sekunder när jag låg på operationsbordet och dom plockade ut henne.

Mannen ska nog åka hem en sväng i helgen och packa med lite mer saker, så som mer kläder då vi bara hade packat för typ två dagar, min dator så vi kan roa oss med något och lite annat. Själv är jag alldeles för öm för att sätta mig i en bil i flera mil, mitt mål är att när jag blir utskriven från avdelningen ska jag gå ut och andas frisk luft, sen är jag nöjd.

Och jag vill tacka alla underbara läsare för eran omtanke :)

Då var det fredag och Lilly är nu lite mer än ett dygn gammal. Natten och dagen har flytit på bra, jag har vilat endel då snittet gör att det känns att man lever. Då Lilly är så liten så sondmatas hon, vilket gör att jag inte kan amma och pumpar då istället, vilket inte var sådära superskönt, känns konstigt att sitta här och vara förälder helt plötsligt och pumpa bröstmjölk. Ja hela situationen är väldigt omtumlande och tidigare idag när jag satt och höll Lilly så slog tanken mig, jag är mamma nu. Det tog nästan ett dygn att förstå, men den där lilla människan är min dotter, vår dotter. Det är hon som legat därinne i min mage.

Vi skulle åka på föräldrautbildning klockan ett, men istället blev vi föräldrar där omkring halv ett.. Känns fortfarande så konstigt, igår låg jag och mannen och pratade om vad det kunde vara för något som gömde sig därinne och sa även "vi måste köpa klart dom sista grejerna, tur vi har några veckor kvar" och nu är hon här, våran alldeles egna Lilly.

Lilly vägde 1720gram när hon tittade ut, så hon var inte en så stor tjej. Men hon är frisk och alla värden ser bra ut och vi kommer att bli kvar här några veckor tills hon lagt på sig lite.

En mer ingående förlossningsberättelse får ni senare då jag sitter vid datorn, just nu bloggar jag från mobilen och det blir så jobbigt att skriva ett längre inlägg.

Nu är våran Lilly här, några veckor för tidigt och en väldigt liten tjej, men efter omständigheterna mår vi bra:)

Jag återkommer med mer info, det blev akutsnitt tidigare idag.

Tänk att snart är du här, det har alltid varit så långt borta men nu närmar det sig med stormsteg. Det känns lite skrämmande att nu när man sätter sig i bilen så är din bilbarnstol där, är det verkligen så nära?! Jag kommer nog inte förstå att vi är nära slutet förrens vi åker in på bb. Frågorna är hur många som helst, är det en liten kille eller tjej, hur kommer du se ut, kommer allting gå bra, kommer du vara frisk, har du hår. Ja listan kan göras lång och snart får vi svar på våra frågor. 

Det känns som att magen har börjat trilla ner, kanske inbillar jag mig bara men det känns som det när jag ser den.

Idag har vi varit och grattat mannens syster som fyller år och ikväll ska vi till hans bror och äta middag:) har dock insett att mitt hår måste få sig en omgång av både sax och färg, men det får jag ta nån dag då jag orkar, vilket kan vara väldigt långt bort.

Då var det tisdag och jag har inte en tanke på att göra nånting idag. Helst skulle jag vilja sova bort hela dagen, är trött, gnällig och less. Foglossningar och halsbränna dygnet runt tar verkligen på krafterna och jag blir så less. Humöret svajar som en flaggstång och det bästa vore nog att låsa in mig från omvärlden. Hittils har mitt humör inte varit så farligt och många gånger bättre än innan jag blev gravid, men nu börjar det fara iväg och jag kan börja gråta i princip när som helst. Tur iallafall att jag inte blir arg lika lätt som jag gråter, eller det är väl tur för Andreas.

Idag så påbörjade jag att packa BB-väskan. Känns skönt att ha börjat med det och se om det är något som fattas..
Jag skrev ju om bb-väskan tidigare och fick en massa bra tips på saker att ta med, är svårt att veta allting man behöver.

När började ni packa era väskor? :)

Nu har dom flesta tröjor blivit för små och åker upp över magen hela tiden, efter att ha dragit ner dom 257gånger i minuten så slutar man bry sig tillslut. Tur ingen ser mig när jag går omkring här hemma med uppdragen tröja och vaggar fram:)