Lista

 
När fick du reda på att du var gravid? Påskhelgen.
Var bebisen planerad? Japp
Mådde du illa mycket? Jo fram till vecka 19 ungefär, då försvann det och foglossningarna kom istället
Hur blev ditt hår? Smutsigt direkt
Hade du mycket halsbränna? Kan man verkligen säga
Vad tyckte du inte om för mat? Det var olika från vecka till vecka
Vad gillade du för mat? Allt som vanligt. 
När kände du bebisens första sparkar? i vecka 16.
När började dina förvärkar? kommer inte ihåg men runt v 32 kanske.
Var du ofta orolig? Jo, tror inte det går att undvika.
Samlade du på gravidtidningar och böcker? Några tidningar. 
Sparkade bebisen mycket? Ja från och till.
När började du läcka bröstmjölk? i vecka 20. 
Fick du bristningar? En enda, i svanken av alla ställen ;)
Hur kommer det sig att du behöll bebisen? Vad är det för jäkla fråga? För att vi ville ha barn och hade planerat det ?!
Blödde du nångång? Inte det
Levde du på som vanligt? Ja typ,
Hur gammal va du när du blev gravid? 22
Hur tog dina föräldrar det? Dom blev superglada :)
Hur tog din partner det? Han blev överlycklig!
Vart bodde ni? Samma som idag, i vårat hus♥
Hur ofta gick du till MVC? som vanligt. 
Vad var ditt sista SF mått? Minns inte, men tror det var 29 i vecka 33.
Hur många ggr åkte du in till förlossningen? En
Hur många UL gjorde du? Ett, plus det som gjordes fem minuter innan dom plockade ut Lilly
Hur började din förlossning? Minskade fosterrörelser
Hur många timmar tog din förlossning? från att vi kom in och gjorde CTG-kurvan och till att hon var ute så ungefär en och en halv timma..
Födde du vaginalt eller kejsarsnitt? Kejsarsnitt
Hur mkt var du öppen när du åkte in? noll
Vilken smärtlindring tog du? Fick spinalbedövning
Hade ni förberett BB-Väskan? Ja, den var nästan klar
Hur var din partner under förlossningen? Helt underbar och chockad..
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Som sagt så blev det akutsnitt
Blev det komplikationer? Beror väl på hur vi ser det.
Fick du sy? Ja i och med att det blev snitt
Hur var vikt och längd? 1720gram och 44cm
Ögonfärg? Mörkblå tror jag.
Hårfärg? Blond/brunt.
Ammade du? Ja.
Ammar du? Ja.
Hur gammal är bebisen nu? fyra veckor
Vad tyckte du om förlossningen? Det värsta jag någonsin gjort
Vill du ha en till? Jodå :)
Planerar ni en till? inte i dagarna, men vi har planerat att skaffa en till när tiden känns rätt :)
När kommer andra barnet? Bra fråga..
Hur är ert förhållande? Top notch!
Hur mkt gick du upp under graviditeten? Oj, tillräcklig och lite mer. Drygt 24kg
Vilken vecka födde du i? 34+6
 

Hur Lilly kom till världen

Jag tänkte försöka mig på att skriva en förlossningsberättelse av något slag.

Låt oss börja onsdag den 14;e november då jag på kvällen ligger i soffan i vanlig ordning och pratar med Andreas och säger att nu har det rört sig lite i magen tycker jag, vilket jag tyckt mig känna i två dagar men tror även att jag inbillar mig. Jag har känt såhär tidigare, men min barnmorska har ju sagt att det inte varit något att oroa sig över. Jag bestämmer mig iallafall för att om det inte bli bättre efter jag har vilat så ringer jag barnmorskan eller förlossningen..
 
Sagt och gjort, jag ringer förlossningen och dom ber mig komma in, bättre en gång för mycket än för lite tycker dom och jag väcker Andreas, klockan är nu kring nio på morgonen torsdag 15;e november. Det hela måste ha sett ganska roligt ut om man stått och tittat på, jag går in i sovrummet, tänder lampan och säger "vi ska in på förlossningen", gissa om han vaknar till liv. Dock förklarar jag att det är ingen brådska och vi ska äta fruskost först. Så åker vi in och får veta att vi ska göra en CTG-kurva och sedan ett ultraljud, vilket är standard när man har känt minskade fosterrörelser, dom berättar även att nästan jämt så är det ingenting, utan bebisen kan bara ha vänt sig innåt och man känner inte rörselerna på samma sätt. Konstigt nog är jag inte det minsta nervös eller rädd, det är ju inget fel på bebis det är bara jag som inbillar mig tror jag. Jag lämnar urinprov och lägger mig med CTG;n, tar blodtrycket och det 160/120, jag som brukar ligga på 110/70, blodtrycket sjunker lite men är fortfarande högt och sköterskor/barnmorskor kommer in, tar blodprover och ger mig stark söt saft för att försöka få "igång bebisen" som dom uttrycker sig.. Det kommer in en sköterska och sätter in en kanyl i handen på mig "ifall att det skulle vara något" och berättar att det är bättre att göra såhär för man ska ju alltid vara förberedd . Redan där tror jag att  dom vet mer än vad jag vet, men jag känner ändå ett inre lugnt, jag ser ju på CTG att hjärtat slår. Efter ca 40minuter kommer en läkare som ska göra ultraljudet, sagt och gjort. Hon tittar, hummar, mäter och säger sedan från ingenstans, "ni kommer bli föräldrar inom några dagar". VA? Stopp här nu! jag ska inte ha barn förrens 20 December och ska på föräldrautbildning idag, jag blir helt nollställt men tänker i mitt stilla sinne att jag hinner ju då iallafall hem till Baltazar, ordna hundvakt, packa klart BB-väskan och förbereda mig.

Läkaren börjar prata om att bebisen i magen är liten, för liten. Tillväxthämmad som hon förklara det, bebisen ska väga iallafall 2500gram i den vecka vi är i (34+6), hon säger att våran bebis väger nånstans mellan 1500-1700gram, flödet i navelsträngen ser inte så bra ut och det är lite fostervatten, bebisen visar tydligen även på CTG att den inte mår bra inne i magen..

Vi ska få gå och fortsätta CTG;n berättar hon och hänvisar oss att sitta ner i fåtöljer och vänta, hon berättar även att jag inte ska få åka hem och måste stanna för observation. Då börjar jag genast att få lite panik, vadå jag har inte med mig några saker förutom mobiltelefon och börs, jag ska ju inte ha barn idag. tusen tankar snurrar och jag börjar tänka att grädden i kylen kommer bli gammal, soporna i köket kommer börja lukta och det enda jag egentligen tänker är saker som inte alls är relevanta. Jag ringer iallafall till mamma, har ett väldigt kort samtal där jag säger något i stil med, "du måste hämta Baltazar, vi är på BB och jag får inte åka hem".

Sen går allting i ultrasnabb fart, en sköterska kommer och hämtar oss, vi går in i ett rum där ytterligare två sköterskor/barnmorskor står och den ena säger till mig "klä av dig naken och lägg dig här, du ska få en kateter". Jag förstår ingenting men gör självklart som hon säger och i samma ögonblick kommer min läkare in och säger "vi ska ta ut bebisen nu, så gör er i ordning". Då brister det, jag inser allvaret, dom ska snitta mig. Jag börjar gråta och skaka, Andreas sitter helt tom i blicken och tittar på mig, han blir ombedd att byta om och sköterskorna försöker förklara för honom vad som nu ska hända. själv ligger jag på sängen, livrädd och är helt övertygad om att jag kommer att dö, dom försöker förklara för mig vad som ska hända men ingenting går in, jag hyperventilerar, skakar och gråter och dom, dom ger mig dropp och en flaska med något som jag ska dricka. sedan rullar dom in mig i operationssalen. Där är det mellan 10-15 personer, alla pratar och förklara, drar, lyfter och klämmer. Jag var så rädd och detta är det värsta jag varit med om i hela mitt liv, dom berättar att jag ska få ryggmärgsbedövning, det enda jag sagt jag inte vill ha. Så jag ligger och kutar som en katt och får den jävulska spruta och efter ett litet tag känner jag hur halva kroppen domnat bort. Andreas sitter hela tiden bredvid mitt huvud och stryker på mig och jag skakar nått så fruktansvärt..

Så börjar dom skära, det gör inte ont men känslan att bli skuren i när man är bedövad men vaken går inte att förklara för någon som aldrig varit med om det.. Det känns som att tio mannar står och sliter ut magen på mig allt dom orkar, jag hör hur dom pratar och känner hur dom sliter och så hör jag ett litet ynkligt skrik, hon var ute.. Jag ser hon aldrig utan dom tar med sig henne (Lilly) och Andreas och försvinner. Själv ligger jag där jag ligger och ska bli igensydd, jag har ingen aning om hur länge jag ligger där, men det känns som ett liv, dom syr igen mig och Andreas kommer in tillsammans med en sköterska och visar upp Lilly en snabbis och berättar att det blev en flicka och sedan skickas jag vidare till uppvaket där jag ligger och skakar, inte så konstigt visade det sig när jag hade 35.5grader i temp och 90/60 i blodtryck. Efter en lång väntan så kommer Andreas, han berättar att det har gått jättebra för Lilly och att hon vägde 1720gram, han visar även bilder han har tagit av henne..


Nu blev det här säkert jättejobbigt och tjorvigt att läsa och jag missade säkert en massa saker.
Men är det något ni undrar över så får ni fråga :)
 

Lilla grodan

Ikväll så kommer mannen med lite saker hemifrån, blandannat min dator så då ska jag försöka knåpa ihop en förlossningsberättelse så ni får nog läsa den imorgon :)

Annars är det inget nytt som händer, lite nya prover ska tas ikväll och just nu ligger våran lilla groda och sover.

Provtagning och Flytt

Jag har nu blivit utskriven från bb och vi har fått flytta in på neo hos Lilly, så nu bor vi alla tre i ett rum här. Känns bra att ha henne nära hela tiden, jag känner mig lite lugnare när och har lättare att vila när hon är bredvid.

Idag har dom tagit prover och hon har provat att ligga vid bröstet, vilket gick bra:) Alla proverna har vi inte fått svar på, men vi fick iallafall veta att hon var på gränsen till gulsot så nu ligger hon med "solbrillor" och solar under en lampa, något hon mest troligt ska göra hela kvällen och imorgon tar dom nya prover för att se hur det ser ut.

Att gråta över spilld mjölk..

Jag har länge hört att man blir extra känslig när man fått barn. Jag trodde att det räckte med hur man är när man är gravid, för jag grät verkligen för alla möjliga saker som gravid. När brödet var slut en kväll så började tårarna strömma, när bh;n gick sönder, mannen åkte och jobbade och en massa andra konstiga och dumma saker. Men nu som nybliven mamma så är det ännu värre (om möjligt) och många gånger försöker jag dölja att ögonen vattnas då jag egentligen tycker det är fruktansvärt jobbigt att gråta för i princip ingenting. Varje gång jag ser Lilly och alla slangar och apparater så börjar det komma tårar, dels för att jag bär på en oro över min dotter, men också för att det ser hemskt ut och detta är ju en reaktion som är helt naturlig. Men då kommer det stunder när jag gråter för helt orelevanta och ibland sjuka saker, som igår när jag satt och pumpade så började jag gråta, för att pumpmaskinen ser ful ut, samma sak när Andreas var hos Lilly och jag skulle försöka vila ett tag, då började jag gråta för att jag inte ens hunnit städa och tvätta hemma. Inatt låg jag och tittade på Andreas som sov och började gråta, för att han måste sova på en obehaglig säng och jag tyckte synd om han, själv ligger jag på en obehaglig säng, snittad, öm och trött, men det tänker jag inte på. Tänk hur hjärnan spelar en spratt ibland.

Men livet är fantastiskt, här ligger jag i sjukhussängen med världens bästa man i mitt liv, en underbar dotter och bästa Baltazar som är hos sin mormor. Jag begär inget mer och hoppas bara att Lilly växer så det knakar och vi får åka hem och vara en familj :)

Lördag

Klockan är halv fyra på natten, mannen ligger och andas tungt bredvid mig och jag kan inte somna om. Lilly ligger på avdelningen bredvid och idag eller imorgon blir jag utskriven från sjukhuset och vi får flytta över till hennes avdelning, vilket kommer kännas väldig skönt då vi får ha henne med oss på rummet då. Just nu ligger hon i en värmebädd (heter det så?) och har slangar kopplad till sig för både mat och lite annat. Men det ser värre ut än vad det är och vi tar en dag i taget..

Igår skulle vi egentligen gått in i vecka 36 (35+0), men istället fick vi en liten docka. Hon har faktiskt även hår, ni ska få se bilder på henne senare, men just nu är det så mycket slangar och saker så inte ens jag har sett hennes ansikte ordentligt, förutom i två sekunder när jag låg på operationsbordet och dom plockade ut henne.

Mannen ska nog åka hem en sväng i helgen och packa med lite mer saker, så som mer kläder då vi bara hade packat för typ två dagar, min dator så vi kan roa oss med något och lite annat. Själv är jag alldeles för öm för att sätta mig i en bil i flera mil, mitt mål är att när jag blir utskriven från avdelningen ska jag gå ut och andas frisk luft, sen är jag nöjd.

Och jag vill tacka alla underbara läsare för eran omtanke :)

Tanken slog mig

Då var det fredag och Lilly är nu lite mer än ett dygn gammal. Natten och dagen har flytit på bra, jag har vilat endel då snittet gör att det känns att man lever. Då Lilly är så liten så sondmatas hon, vilket gör att jag inte kan amma och pumpar då istället, vilket inte var sådära superskönt, känns konstigt att sitta här och vara förälder helt plötsligt och pumpa bröstmjölk. Ja hela situationen är väldigt omtumlande och tidigare idag när jag satt och höll Lilly så slog tanken mig, jag är mamma nu. Det tog nästan ett dygn att förstå, men den där lilla människan är min dotter, vår dotter. Det är hon som legat därinne i min mage.

Lilla Vän

Vi skulle åka på föräldrautbildning klockan ett, men istället blev vi föräldrar där omkring halv ett.. Känns fortfarande så konstigt, igår låg jag och mannen och pratade om vad det kunde vara för något som gömde sig därinne och sa även "vi måste köpa klart dom sista grejerna, tur vi har några veckor kvar" och nu är hon här, våran alldeles egna Lilly.

Lilly vägde 1720gram när hon tittade ut, så hon var inte en så stor tjej. Men hon är frisk och alla värden ser bra ut och vi kommer att bli kvar här några veckor tills hon lagt på sig lite.

En mer ingående förlossningsberättelse får ni senare då jag sitter vid datorn, just nu bloggar jag från mobilen och det blir så jobbigt att skriva ett längre inlägg.

Lilly

Nu är våran Lilly här, några veckor för tidigt och en väldigt liten tjej, men efter omständigheterna mår vi bra:)

Jag återkommer med mer info, det blev akutsnitt tidigare idag.

I love you

Tänk att snart är du här, det har alltid varit så långt borta men nu närmar det sig med stormsteg. Det känns lite skrämmande att nu när man sätter sig i bilen så är din bilbarnstol där, är det verkligen så nära?! Jag kommer nog inte förstå att vi är nära slutet förrens vi åker in på bb. Frågorna är hur många som helst, är det en liten kille eller tjej, hur kommer du se ut, kommer allting gå bra, kommer du vara frisk, har du hår. Ja listan kan göras lång och snart får vi svar på våra frågor. 

Trilla ner

Det känns som att magen har börjat trilla ner, kanske inbillar jag mig bara men det känns som det när jag ser den.

Vecka 35

Fredag

Idag har vi varit och grattat mannens syster som fyller år och ikväll ska vi till hans bror och äta middag:) har dock insett att mitt hår måste få sig en omgång av både sax och färg, men det får jag ta nån dag då jag orkar, vilket kan vara väldigt långt bort.

Vecka 34

Hormoner

Det är verkligen sjukt hur hormoner kan göra en knäpp ibland. Jag har haft två bh;ar som jag använt, dom enda två jag kunnat ha nu i slutet av gravidteten, har länge tänkt att jag ska köpa mig en amningsbh men har aldrig gjort det. Måste dock göra det inom en väldigt snart framtid, igår gick en av mina bh;ar sönder, vilket gjorde mig väldigt ledsen (japp, ja vet, ledsen över en bh) och idag när jag ska ta på mig den andra som var nytvättad så gick den sönder. Alltså förstå, två bh;ar på två dagar och jag började gråta, jag kände bara hur tårarna började trycka på och det var mest synd om mig i hela världen ungefär. Normalt sett hade jag dragit en ramsa med fula ord och sedan hade det varit ur världen, men istället så börjar jag gråta som ett litet barn, nu när jag skriver om det så känner jag att ögonen börjar vattnas.
Ibland så kommer det stunder då jag känner att tårarna kommer, av helt sjuka anledningar också. Förra veckan när Andreas var och jobbade så började jag gråta när jag åt fil och flingor, anledningen var att jag kände mig tjock och klumpig och det var såklart filets fel.
 
Nä usch, det blir skönt när hormonerna börjar lugna ner sig och sluta få mig att gråta för allting. Tur iallafall att jag inte blir arg (klart jag blir arg, men inte oftare än vanligt), jag gråter hellre inför sambon än skäller ut honom för ingenting..

Svajar

Då var det tisdag och jag har inte en tanke på att göra nånting idag. Helst skulle jag vilja sova bort hela dagen, är trött, gnällig och less. Foglossningar och halsbränna dygnet runt tar verkligen på krafterna och jag blir så less. Humöret svajar som en flaggstång och det bästa vore nog att låsa in mig från omvärlden. Hittils har mitt humör inte varit så farligt och många gånger bättre än innan jag blev gravid, men nu börjar det fara iväg och jag kan börja gråta i princip när som helst. Tur iallafall att jag inte blir arg lika lätt som jag gråter, eller det är väl tur för Andreas.

45 dagar kvar!

Bm besök

Då var snart den här dagen slut, tack för det!
Fick lite reaktioner på att det skiljde så mycket mellan sista mensen och ultraljudet. Och som sagt, enligt min sista mens är bebisen beräknad 30Novmeber och enligt rutinultraljudet i vecka 18 så är den beräknad 20 December. Vi går också efter datumet vi fick på ultraljudet då det är mer pålitligt, men självklart har man i tankarna att enligt sista mens är det bara 25 dagar kvar.
 
 
Var som sagt till Barnmorskan idag, allt såg väl bra ut. Dock hade magen bara växt från 28 till 29, vilket jag tycker låter väldigt lite. Men enligt Bm så var det ingen fara.. Järnvärdet hade gått upp och blivit ännu bättre, nog för att det aldrig varit dåligt, annars var allting som vanligt. Fick även veta tiderna för föräldrautbildningen idag, vilket jag kan tycka var på tiden då vi faktiskt befinner oss i vecka 34 nu och utbildningen börjar inte förrens på drygt två veckor om jag inte minns helt fel. Bebisen låg även neråt med huvudet, men var inte fixerad ännu. Dock trodde bm att den inte kommer att vända sig utan att den kommer fixera sig när som helst, men dom har ju haft fel förr så vi får väl se.
 
Magen 29
Järvärde 133
Blodtryck 120/78 (har faktiskt gått up endel då jag i början låg på 110/70)
Hjärtljud 152 (som vanligt)
 
 

BB-väskan

Idag så påbörjade jag att packa BB-väskan. Känns skönt att ha börjat med det och se om det är något som fattas..
Jag skrev ju om bb-väskan tidigare och fick en massa bra tips på saker att ta med, är svårt att veta allting man behöver.

När började ni packa era väskor? :)

Tröjproblem

Nu har dom flesta tröjor blivit för små och åker upp över magen hela tiden, efter att ha dragit ner dom 257gånger i minuten så slutar man bry sig tillslut. Tur ingen ser mig när jag går omkring här hemma med uppdragen tröja och vaggar fram:)

RSS 2.0