I samma studie uppgav 13,5 procent av flickorna och 5,5 procent av pojkarna att de utsatts för grova övergrepp, ofta vid upprepade tillfällen.

Jag klarar egentligen inte utav att se reklamer om människor som har det svårt i andra länder. Jag tror inte jag är ensam, för det är så svårt att förstå hur det är att leva i ett fattigt land där bomber faller och människor dör i svält. Jag kan inte förstå, jag tror inte att jag heller riktigt vågar förstå för det enda jag vill är bara att ta hem alla dessa små barn som far illa i världen, ge dom mat, kärlek och trygghet.. Jag kan inte sätta mig in i hur det är att vara mamma i ett fattigt land och se sitt barn dö, dö pågrund av svält och krig. Jag kan inte sätta mig in i hur det är att se sin förälder bli ihjälskjuten. 

Förra året höll jag i en leksaksinsamling för att kunna ge barn julklappar. Barn som annars kanske inte hade fått några, det kan låta lite för världen. En julklapp, men för mig var det betydelsefullt att veta att jag gjort någon glad. Över 400 julklappar delades ut, över 400 paket slog jag in och otroligt många timmar gick åt. Jag vann inget på det själv, förutom vetskapen om att någon skulle bli glad. Jag begär inte att hela sverige ska samla ihop julklappar, men jag vill åtminstone att alla nångång hjälper en medmänniska, att vi som kan nångång räcker ut en hand och hjälper dom som har det svårt, fastän socialen inte alltid gör sitt bästa, fastän sverige inte alltid lever efter barnkonventionens regler så kan väl åtminstone vi, vi vanligt dödliga hjälpa till med det lilla vi har. Nästa gång är det kanske vi som behöver hjälp.