När jag var gravid så ville jag veta så mycket som möjligt om allting, vad är bra att veta, att ha hemma och att tänka på. Jag fick många tips och goda råd, men det var även mycket som jag inte fick veta och mycket jag inte hann ta reda på i och med att Lilly kom lite tidigare än jag räknat med.

 

Så jag tänkte ge några snabba tips till alla gravida läsare, finns hur många som helst så jag kanske delar med mig av fler senare.

 

♥ Jag föredrog att ha omlottbody till Lilly när hon var nyfödd, mycket enklare att ta på istället för att börja dra över huvudet, men det är nog en smaksak.

 

♥ Införskaffa en näs Frida eller annan nässug, kan vara en av dom bästa sakerna i världen när man är småbarnsförälder.

 

♥ Salvan inotyol, supersalva mot allting. Funkar även fint till andra saker än röda barnrumpor, exempelvis om man bränner sig, är torr eller om bebisen blir röd om halsen från mjölk och dreggel :)

 

♥ Handsprit, räddaren i nöden! Att sprita händerna är en av dom bästa tipsena jag kan ge, en liten bebis blir lätt sjuk och att sprita sig (och dom som hälsar på) kan hjälpa mot bla förkylningar.

 

♥ Amningsnapp, guds gåva mot såriga och onda bröst!

 

♥ När bebisen kommer, ta kort! vi har flera tusen bilder på Lilly och jag tycker ändå det känns som att vi tog för lite kort när hon var nyfödd och så även nu,

 

♥ Det är ingen lek när mjölken rinner till (om du frågar mig i alla fall), brösten spränger och det i princip sprutar mjölk ur dom, men det lugnar ned sig och blir bättre. Vilket jag inte trodde att det skulle bli, jag trodde dom skulle göra fruktansvärt ont tills jag slutade amma om sissådär ett år.

 

♥ Och framförallt, känns något konstigt ÅK IN! bättre en gång för mycket än för lite. Du känner din kropp bäst, ingen annan! Talar bara av egen erfarenhet, hade inte vi åkt in den där torsdagen så hade dom inte märkt att Lilly mådde dåligt i magen, dom hade inte sett att hon var 43% för liten och dom hade inte plockat ut henne, en vanlig förlossning gick inte då hon inte hade klarat av det. Läkaren berättade att hon hade inte klarade sig länge till i magen.

Lilly har alltid varit en bebis som gråter mycket, förutom första levnadsveckorna på sjukhuset då hon inte gjorde ifrån sig ett enda ljud. Från och till så gråter hon lugnare och ibland mer hysteriskt. Kanske är det så det ska vara, jag vet ärligt talat inte. Folk frågar oss ofta "sover hon på nätterna nu då?" Ja sover gör hon, hon kan till och med sova fem timmar i sträck på nätterna. Men det är då i min famn, vilket innebär att jag halvsitter och sover. Så ja hon sover, men ingen annan. Jag har försökt med alla trix och knep som jag har läst och hört, men tyvärr fungerar ingenting, förutom då just om hon får sova i famnen eller ibland ligga vid bröstet och amma tills hon somnar, enda problemet då är att man kan inte ta upp henne för att rapa, heller inte flytta mig en centimer för då vaknar hon, precis som ett larm. Många gånger så har hon ont i magen och därför är hon ledsen, andra gånger så vet jag faktiskt inte då hon är mätt, har ny blöja, får närhet och hela den listan. En bov i dramat kan vara hennes järndroppar som hon får morgon och kväll, något som alla prematurbarn får fram tills dom är sex månader gamla.

 

Jag älskar henne över allt annat och skulle inte för allt i världen vilja byta bort en enda sekund med henne fastän jag ibland vill slita av sig håret för att jag känner sig otillräcklig och tycker fruktansvärt synd om henne, det är ju faktiskt hon som har ont i magen omän det är jag som får höra hennes gråt, men att inte kunna trösta sitt barn är en av dom största sorgerna jag känner för tillfället.

 

Jag tycker det är så tråkigt att det ska vara sån skam att kunna erkänna att "ja mitt barn gråter, gärna oavbrutet i några timmar och jag blir otroligt trött i huvudet". Jag menar vi är inte mer än människor, vi är inga stålmän och man blir trött ibland och allting är inte alltid rosa och fluffigt. När jag läser bloggar om mammor som säger att dom tycker det är gulligt när deras barn gråter och att dom sover hela nätter vid en månads ålder så kan jag inte låta bli att undra om det är sant eller om dom bara är rädda för att säga sanningen för att låta som en dålig mamma. Är det sant så lyllos dom, jag skulle gärna ha det så också.

 

Jag vet att många går igenom samma sak som oss och därför tänkte jag ge lite tips, som tyvärr inte funkat för oss men kanske fungerar för någon annan.

 

• Semperdroppar & minifom - Jag tyckte inte det hjälpte ett dugg, men jag har hört många andra som tyckt att det hjälper.

• Magmassage - Detta också tyvärr utan resultat

• Sluta med mjölk - Det hjälpte faktiskt lite eller så kanske jag bara önskar det så mycket att jag inbillar mig. Jag slutade med mjölkprodukter och laktosfria produkter då jag äter bara sojaprodukter. Vilket innebär inget smör, mjölk, yoghurt, grädde eller andra saker som kommer från kor.

• Bädda in - Linda in i filt, bulla upp med kuddar och alla andra hundra sätt man kan bädda in ett barn så det blir trångt och mysigt.

• Windi pysventil - Har bebisen mycket gaser och ont i magen kan denna hjälpa, det gjorde den fram tills när Lilly var ca 1.5månad. Den finns att köpa på apoteket.

• Köra barnvagnen över allting som gör att det guppar, vilket har verkligen varit allting här hemma. Lister, mattor och allting som legat på golvet.

• Rapa efter matning

• Åka bil - En av få saker som faktiskt hjälper, bäddar man ner Lilly i stolen och far ut med bilen så sover hon. Hon sover som aldrig förr! Dock är det lite jobbigt att köra hela nätter och man får tyvärr ingen sömn själv av detta.

 

Det finns fler saker, men min hjärna är överfull och jag kan inte komma på något mera för tillfället.