Tidigare i veckan, i måndags närmare bestämt var jag och Molly till Piteå för ett besök på sjukhuset. Dom ville ha fler prover och även ett fastande. Så Molly hade inte ätit något sedan 19.00 kvällen före, vi hade tid 8.15, först kring nio fick vi komma in. Väl då får vi veta att förutom dom fyra olika rören med prover hon ska lämna så ska hon även lämna ett urinprov. Jamen tjena! Hon har inte druckit något på 14 timmar, hur lätt tror ni det blir då? 

Så efter blodproverna fick hon festis och vilket tjorv för att lyckas fånga urinen, hon kan ju inte gå på potta, hon förstår inte alls varför man ens ska göra det. Så efter drygt tre timmars tjorv så var vi äntligen klar. Det som brukar ta några minuter tog istället drygt fyra timmar. Så ja nu är det bara fortsätta att vänta på svar. Vi har inte fått svar på något ännu och jag förväntar mig inga svar i år, känns som att det kommer att dröja. 

Jag måste då änd säga att jag är otroligt imponerad av Molly, det är aldrig några som helst problem när hon ska lämna prover och hon går med på det mesta som sjukhuspersonalen vill att hon ska göra. 

Här är hon i sina nya inneskor som kanske gör att hon börjar belasta kroppen bättre och slutar vrida foten fel. 

Imorgon (måndag) åker jag och Molly för att hämta ut hennes nya skor. Så då får vi hoppas att hon börjar belasta fötterna bättre. Ett par vinterskor och ett par inneskor, förmodligen dom dyraste skorna jag köpt åt mina barn. Men bara det blir bra i fötterna så. 

Jaja, det går inte att göra något åt, det är bara fortsätta vänta och hoppas det går snabbare än vad vi tror. Helst vill man såklart veta nu, om hon har någon syndrom eller diagnos och vad den i sådana fall är. Bara för att veta hur vi ska jobba vidare med det och om hon behöver hjälpmedel eller mediciner. 

Här hemma håller jag på att göra en liten uppfräschning av tvättstugan, lite ny färg och annat piff. Problemet är som vanligt bara att dygnet har för få timmar. 

I veckan så tog mellersta syster lite bilder på barnen med deras yngsta kusin. 😜

Idag var hela familjen lediga, så vi åkte mot Piteå. Gått på marknad, en sväng på stan, åkt karusell, lekt i lekpark och besökt havet. 

En riktigt härlig sommardag med fint väder. 

Tänk att snart blir Mollsan två år! Ja snart två år som tvåbarnsmamma, ja det har inte alltid varit sådär superenkelt och dom är så otroligt olika dessa två. Lilly hon var ganska nöjd efter att hennes kolik försvann. Hon fann sig i alla situationer, Molly not so much, hon finner sig inte i någon situation om hon inte valt den själv.  

När jag startade butiken så var  Lilly ungefär 1.5år och följde mig på jobbet vissa dagar, fann sig i det, lekte och när hon blev less gick hon och sov i åkpåsen bakom kassan. Skulle aldrig Molly göra, a.l.d.ri.g. Hon kräver full uppmärksamhet 24timmar, varje dag.  Inga undantag förutom om hon är upptagen med att äta något gott. Hon vill bo i famnen, helst krypa in i livmodern igen, Lilly hon kunde sitta bredvid mig på gräset när jag rensade ogräs, Molly hon anser att ogräs inte ska ha mer uppmärksamhet än henne  omän det handlar om 5 minuter och gör hela hennes omgivning uppmärksam på detta. 

Ja tänk så olika det kan vara. 

I utveckling är dom också otroligt olika. Lilly var prematur, vilket kan innebära att utveckling när dom är små är lite senare. Men hon började krypa när barn oftast gör det, hon pratade dom typiska orden, började gå när hon var 14 månader helt själv. Ja hon var sådär som barn är mest, Molly däremot... hon är inte intresserad, det är inte det att hon inte klarar saker, det gör hon om hon anser att det behövs. Men det behövs inte, enligt henne. Hon började gå själv när hon var ca 20 månader, vägrar att krypa eller ta sig fram på något annat sätt än att gå. Klättra finns inte på världskartan, det är jobbigt och hon anser inte att det är något som behövs. Hon säger mamma, pappa och sen sina egna ord. Ja titta och där existerar väl när hon själv vill.  Hon förstår allt vi säger, ber man henne gå och kasta ett skräp, hämta sina skor, gå och hämta något, ja hon gör det, hon förstår men anser tydligen inte att prata är något man behöver kunna när man kan skrika rakt ut, ropa på pappa och grymta när man blir arg. 

Ja herregud vad tiden går, midsommar är över. Vi spenderade den i stugan tillsammans med min farmor & farfar. Tyvärr var inte vädret med oss men man kan ju inte få allt hör i världen. 

Blev inte så många bilder tagna, kanske för att jag hade annat för mig. 

Så var det torsdag, veckorna springer fram. Vi har hunnit fira påsk med nära och kära, haft det trevligt och nu sedan ett tag tillbaka är vi åter i vardagen. Molly promenerar för fullt, Lilly har upptäckt vad egen vilja innebär och sätter sin kära mors tålamod på prov några gånger per dag. Tur är de då att än sålänge så är systrarna väldigt sams. Molly testar Lillys gränser ganska ofta, men när hon tröttnat på lillasyster stänger hon in sig i sitt rum och leker en stund. 

Molly har verkligen tur som har Lilly som storasyster. Lilly är aldrig arg eller sur på henne, trots att Molly ofta kan vara arg på Lilly. Hon delar alltid med sig, hjälper sin lillasyster och gör henne glad när hon är ledsen. Här ser Lilly på my little pony, såklart erbjöd hon lillasyster att vara med.  

En skriker rätt ut när hon får tandborsten, en skriker rätt ut när du tar av henne den. Man kan ju undra vem av dom som är Molly. 

På måndag ska vi till sjukgymast med Molly. Hon har problem med att ta sig från sittande till stående och även liggande till sittande. Att gå sålänge man håller någon i handen är inga problem. Hon kan egentligen gå själv med är lite för feg för det ännu. Ibland glömmer hon bort sig och knatar på några steg själv, tills man ser att hon inser att ingen håller i henne. Då sätter hon sig på rumpan. 

Ja vi får väl se på måndag vad sjukgymasten säger, det viktigaste är att se så det inte är någon orsak till varför det är så utan att det kanske bara beror på att hon helt enkelt inte är intresserad. Ja vi får se på måndag. Måste åka till grannkommun för att träffa den sjukgymnast så butiken kommer jag få stänga på måndag, inte för att det är hela världen. Det är såklart viktigare att få åka med Molly än ha butiken öppen. 

Bjuder på en bild på dom här två damerna. Det är nu himla tur Molly har en fruktansvärt snäll storasyster som hjälper henne, leker, tröstar och ser till henne. Lilly är otroligt omtänksam när det kommer till hennes omgivning, har hon bara en godis och någon vill ha, då ger hon den. Är någon ledsen så tröstar hon och sedan målar en teckning med hon och den som är ledsen med hjärtan. En liten tjej, med väldigt stort hjärta. 

Och den här damen då?! 

Ja vi kan konstatera såhär efter 1.5år att vi inte riktigt delar samma intressen. Sova som exempel, jag gillar att sova, det är skönt och väldigt fridfullt. Molly, hon gillar inte att sova och när hon väl gör det är de sällan fridfullt då man oftast har ett finger i ögat eller fot i munnen. 

Ja då var det november, vilket innebär att Molly är 16 månader. Hon har börjat ta några steg när man håller henne i händer, dock är det inget som intresserar henne så hon har ingen brådska med det där att börja gå. 

Prata gör hon gärna, på sitt eget språk, lite svårt att förstå för oss andra men det bryr hon sig inte om. För får hon inte sin vilja igenom, ja då ungår det ingen. 

Ska bli intressant att se hur denna lilla dam kommer att bli, helt olik sin storasyster är jag helt övertygad om. Förutom till utseende, dom är läskigt lika varandra och endel bilder från när dom var i samma ålder vet man inte vem som är vem. 

Nåja, med erfarenhet från storasystern så kan jag säga som så att det kommer och när det kommer så pratas det hela tiden. 

Annars rullar allting på, Molly vägrar att lära sig gå och är väldigt nöjd med det beslutet. Hon står gärna mot saker, men tar inte ett enda steg. Nåja, det kommer när hon anser att det behövs. 

Lilly har börjat om förskolan efter sommaruppehållet. Trivs bra och är nöjd trots att avdelningen bytt namn och pedagoger. Nästa vecka ska vi på återbesök ang hennes syn för att se så hon har fått rätt styrka. Hon är väldigt glad över att hon inte ska behöva få några droppar i ögonen denna gång.