Tisdag
Vad är det för fel på vädret? Vart är värmen? Jag är så trött på blåst, snö och kyla. Nu behöver jag faktiskt värme!
Annars är allting som vanligt, dagarna går. Vissa långsammare än andra, barnen växer, Lilly testar ens tålamod och Molly testar röstresurser, får tänder och vill bli buren dygnet runt helst. Tänker inte skjuta under stolen att det börjar ta på ens egna humör att vara tvungen att disskutera allting med en fyraåring, lillasyster som kör all in och allt annat i livet. Men jag hoppas att lite sol och värme kanske kan hjälpa en att orka med dagarna. Känns i huvudet att man inte sovit en hel natt på ett år och före det så är det väldigt få nätterna Lilly inte vaknat.
Ja det är tur dom kan vara söta med varandra också.
Trotsålder
Låt mig lista den här dagen och dom senaste dagarna, ja veckorna. Trotsålder är helt fantastiskt... Sa ingen... Någonsin.
Tre verb som förekommit 100 gånger:
Bajsvägra
Skrika
Stampa
Tre substantiv som jag tänkt bränna upp idag:
Tutte (nej vi har inte slutat med den)
Tandborste!! Från att aldrig ha bråkat om tandborstning så är det värre än världskriget här hemma direkt man använder ordet tandborstning
Badkar
Till småbarnsföräldrar
Till alla förstagångsföräldrar:
Tio saker som är helt normalt fastän man inte kan tro det. Men ingen fara, vi har alla varit där när plusset visades på stickan.
1. Du kommer googla, du kommer googla allt från hemorrojder till bebisbajs. Och du kommer ha varje konstig sjukdom som någonsin funnits.
2. Du kommer att bli en allmän tillgång, okända människor kommer kommentera och känna på din mage och värre blir det när bebis har kommit och främmande människor ska ner med deras smutsiga fingrar i barnvagnen och det enda du skriker inombords är "NEEEEJ, RS-VIRUS".
3. Du kommer vilja strypa folk, säkert något ännu värre. För efter hundrafemtio "goda råd" från omgivningen som verkar känna dig och din bebis bättre än du själv så är det okej att bli lite less.
4. Någon kommer alltid vara bättre,.. Eller ha det värre.. När det enda du vill är att sova och duscha så kommer alltid någon berätta att dom inte sovit på flera år, vad du än går igenom är någon värre. Jag vill väl inte sova mindre bara för att du inte sovit sedan glödlampan uppfanns!?
5. Dom här psykotiska föräldrarna har även barn som kan sitta när dom är två veckor, följer viktkurvan perfekt och gråter aldrig, du kommer vara avundsjuk och fundera vad som är fel med ditt barn (även här kommer du googla). Men tillslut kommer du inse att det är skitsnack, deras barn gråter också och nej dom log inte medvetet när dom var sex dagar gamla.
6. Du kommer uppskatta att dina föräldrar finns, dels för barnvaktande och hjälp men även för att du nu först inser hur jävla jobbig du var ibland när du var liten och dom sålde dig ändå inte på blocket.
7. Barn kräks, dom pissar i sängen, river huset, ritar på väggar, hittar nagellack och "råkar" spilla ut det på din nya soffa och ja, dom gör dig vansinnig ibland. Det är helt okej att älska att fara på coop helt själv, andas och inte ha en huligan hängandes i benet för att sedan komma hem och fått ny energi. Kom ihåg att ibland kan det vara skönt att vara själv några minuter, det är alldeles för lätt att glömma bort sig själv.
8. Du kommer att göra nästan allt du inte skulle göra när det gäller dina barn, dom kommer sova i din säng fastän dom inte skulle det, du kommer muta och hota "tar du inte på dig jackan får du inte åka till mormor". Du kommer slå igång ipaden fastän dom kan få fyrkantiga ögon och låta dom se den medans du lagar mat.
9. Du lär dig uppskatta en dusch ifred eller bara ett toalettbesök, saker du tog förgivet förr är en lyx idag, när du väl får göra nummer två ifred på toaletten utan att någon står och kastar bindor, tamponger och skrattar åt dig så känns det som att du har vunnit på lotto.
10. Du kommer inte alltid vara jättestolt över dina barn, speciellt inte när dom börjar prata och berättar gärna för okänt folk att pappa fiser och dricker öl, mamma har ingen snopp men långa bröst. Omgivningen kommer förmodligen skratta, du kommer önska att du kunde sjunka genom jordens yta.
Eller så kanske dina barn nångång följer med till ditt jobb, vi kan låtsas att du jobbar i en butik, ja du till och med äger den. Ditt barn sköter sig exemplariskt till en början medans du själv står och förklara skillnader på 1:14 bilar och kunderna är imponerade av att ditt barn är så lugn och snäll. Vi kan säga att barnet sedan berättar att hen har bajsat, då kan det hända att om du är ägare och ensam arbetare i butiken börjar kallsvettas, vi kan även leka med tanken att det just då strömmar in massor med folk i butiken i samma takt som odören utav bajs sprider sig, vi kan även leka med tanken att nu bestämmer sig hen för att det kliar lite i blöjan. Vi kan säga såhär, det kan hända att det blir en dålig komedi och det helt plötsligt är bajs på fler ställen än bara i blöjan, men nu leker vi ju bara med tanken, det kan även vara så att detta hände någon, någon som äger en butik och säljer bland annat 1:14 bilar. Jag säger inte att det är så, men det kan vara så.. Det kan även vara så att ägaren ändå sålde bilen, torkade bajs och ringde till barnets pappa och var arg så han fick lov att stiga upp fastän han jobbat natt och hämta avkommat. Som sagt det hade kunnat hända, någon..
Men lugn, det kommer stunder då dom små ninjorna är helt fantastiska och du svämmar över med kärlek och kan inte förstå hur du kunde vara trött/less/arg/irriterad..
Galningar
Idag har jag varit ledig, så jag tog galningen på 15kg och åkte till hennes favoritkusin Maja och hennes storebror. I flera timmar så lektes det och jag tänkte att nu borde väl ändå denna ninja vara trött, väl hemma så plockade jag fram täcket, lade mig i soffan och såg framför mig hur jag skulle få ligga där och bara ta det lugnt i nån minut. Pappan åkte på jobbet, Lilly blev galen för att jag hade tagit mitt(!) täcke. Hon skulle ha täcket, jag vägrade som den otroligt pedagogiska föräldern jag är. Jag erbjöd att vi skulle dela täcke, det är ju trots allt ett dubbeltäcke, tror ni hon ville dela? Såklart inte, så nu ligger jag i soffan under täcket och hon ligger på golvet, arg som ett bi under andra delen av täcket.. När hon väl lugnat ner sig en aning och andats djupt tio gånger genom näsan, tror ni inte då att hunden börjar skälla som att han blivit helt galen. Hotade hunden med ett veterinärbesök han aldrig skulle få komma hem ifrån och ninjan på golvet fick ipaden. Kan jag få slötitta på tv i tio minuter utan att någon i min omgivning blir rabiat och galen!?!
Då var det dags
Hur jag har lyckats packa in all saker i bilen är för mig ett under. Två bord, alla rc saker, leksaker, inredning, pyssel och en tvårring. Det går inte in en endaste sak till i bilen. När jag kör rymde jag inte handväskan någonstans så den fick jag ha i knäet. Nu ska jag byta blöjninjan mot en tonåring (mellersta syster) och sedan åka mot vm. Lillasyster ringde igår och frågade om jag ville att hon skulle följa, ja hon behövde inte fråga två gånger kan jag säga. Fantastiskt med hjälp!
Tältet reste vi igår, efter lite tjorv och buntband från andra världskriget så fick vi till det. Nu hoppas jag bara vid gudarna att tältet står kvar och inte har blåst bort. Ser framför mig hur det har lättat 20m från marken, gjort en volt och sedan ligger i en vacker hög.. Trasigt.. Med min logo högst upp.
Däremot, tror ni jag var populär imorse när jag väckte Lilly eller snarare godzilla. Vansinnig för att hon inte fick fortsätta sova så skrek hon med all kraft "GÅÅÅÅÅ MAMMA", synd bara att mamma är starkare och ihjälstressad så vi kom oss iväg tillslut ändå. Livet som mamma och egenföretagare är inte alltid en jättehärligt kombination för varken hjärtat eller hjärnan.. Lilly mjuknade till lite senare efter att ha disskuterat vilka byxor vi ska ha, hur mycket mat hunden ska få, vilken tröja som ska på och hur många tuttar man får ta med sig till mormor..
Andas... 123456789.. Nu kör vi, hoppas på en bra dag men förväntar mig skit. Varför vara glad i onödan?! Bättre att tro på dåligt också blir det bra.. Har sagt till maken att säljer jag ingenting så är det lika bra att skjuta sig efter allt slit (ja med en gnutta humor sagt). Han däremot försöker få allting att låta så himla possitivt "men tänk Johanna, det är ju bra att komma ut och synas omän du säljer dåligt".
Han är säkert en sån som "spelar för att det är kul och inte för att vinna". Karljävel, komma här och försöka vara positiv..
Jag ska lära dig allt...
Tänk att jag ska följa din väg mot vuxenlivet. Jag ska göra allt i min makt för att guida dig till att bli en bra människa, omtänksam, snäll och glad. Jag ska lära dig att ingenting är omöjligt och att du ska kämpa för det du vill. Jag ska lära dig att vänner kommer och dom går, pengar är inte allt här i världen och familjen är det viktigaste du har.
Jag kommer att göra dig galen, jag kommer att skämma ut dig och du kommer sucka åt mig. Men det gör ingenting för jag vet att när du sen sitter där själv, med egna barn. Då kommer du förstå, du kommer förstå varför dina föräldrar gjorde som dom gjorde och du kommer förstå att allt vi gjort var för att vi älskade dig.
Jag ska älska dig tills jag inte längre vandrar på denna jord, jag ska ge dig all min kärlek varje dag och förklara för dig människors lika värda. Att hudfärg spelar ingen roll, att människor med handikapp är underbara människor det med och att gamla människor en gång var lika ung som dig. Jag ska lära dig att stå på dig och aldrig acceptera att någon människa far illa.
Jag ska lära dig att avundsjuka är inget att sträva efter och att älska sig själv är så otroligt viktigt. Jag ska förklara för dig att det gör ingenting om du inte vet vad du vill bli när du blir stor. Det gör heller inget om du inte gifter dig och köper hus, utan istället gör något annat. Så länge du gör det för att du själv vill det.
Bara du kan hitta vägen till din egen lycka.
Jag kommer torka dina tårar, jag kommer lägga plåster på dina knän, jag kommer göra flätor i ditt hår och gå på din examen. Jag ska hålla dig hårt i min famn och viska att allt kommer bli bra. Jag ska skydda dig mot världens elakheter så gott jag kan.
Jag ska ordna kalas åt dig, blåsa såpbubblor, fara på picknick och pussa dig gonatt varje natt. Vi ska skratta i vinden, dansa i regnet och önska att dagen aldrig tar slut.
Jag ska gråta på din student, när du flyttar hemifrån, när du klarar ditt körkort och jag vet att jag alltid kommer stå rakryggad och vara stolt. Stolt för den du är, den jag hjälpte dig att bli.
Jag ska lära dig allt jag en gång fått lära mig.
Dåtid/nutid
Dåtid: Vi ska inte låta våra barn sova i våran säng på nätterna. Dom ska sova i sin egen.
Nutid: 30cm säng över till mamma, blöjninjan 100cm och pappan 30cm. Lilly bäddar inte direkt för några syskon.
Dåtid: Våra barn ska minsann äta allt och få ordentlig mat.
Nutid: Dagens middag, rån, korv och ett mjölkglas. Kanske på sin höjd en ostskiva. (Har jag sagt att Lilly älskar korv?) i och för sig så är hon himla duktig på äta och äter i princip allt uton ägg.. När hon själv vill.
Dåtid: när vi får barn ska dom somna i tid på kvällarna.
Nutid: 23.30, snälla Lilly, sov! Mamma ska upp och jobba.
En av få saker vi faktiskt håller fast vid är att Lilly inte får dricka läsk, festis på sin höjd, inte äta kakor, godis eller något annat slisk och hon dricker mjölk till maten. Just den söta biten känns bara sjuk, när barn på drygt ett år sitter och dricker cola, äter massor utav fika och i princip får en egen godispåse. Nä det hinner dom med, ju senare desto bättre och än vet hon inte vad det är, så hon saknar det inte. Får Lilly en korvbit eller ett smörgåsrån så är hon nöjd. Glass får hon smaka i sommar, men definitivt ingen cola, det är mammas!
Röven full
Hela denna vecka jobbar jag, som alltid! Det där med heltid och kvällar/helger är lite tyngre än vad det låter. Men det går det med.
När jobbet är över så förvandlas jag från behandlingsassisten till fru och mamma. När den minsta i familjen somnat förvandlas jag till otålig-kvinna-som-väntar-på-momsregisterering, vilket innebär en kvinna med röven full av papper, leverantörer och allt annat. Efteråt, så är jag fru igen i en liten stund innan ögonen faller igen av trötthet. Visst är det fantastiskt när det är fullt upp?! Bara jag får mina papper nångång så blir jag nöjd.
Äta majskrokar och korv!
Fredag, tackar gudarna för lite ledig tid i helgen och hoppas att blåsten avtar. Imorse vaknade blöjmonstret en timma före min väckarklocka skulle ringa, vaknade utav att någon satte sig på mitt ansikte (det var inte maken som tur var). Mutade barnet med att hon skulle få en skoter bara hon somnade om, vilket hon gjorde och jag ljög. Inte ska hon få någon skoter, då får hon ta det med sin far och mor-föräldrar..
När klockan väl ringde hade jag ångest, ångest över att jag skulle blåsa bort ute, jag fortfarande hade 8timmar kvar innan helg och att det var betydligt varmare under täcket än utanför. Men på jobbet kom jag, i tid och maken brukar förundras över hur jag hinner då jag stiger upp i sista sekund och ändå är i tid, sista sekund är precis vad det låter.. Sista sekund, tio, max 20 minuter före jag börjar stiger jag upp, klär på mig, borstar tänderna och åker. Ingen frukost, ibland vet jag inte om jag ens tittat mig i spegeln. Kläder lägger jag fram kvällen före för att spara tid, min dyrbara tid.
I helgen ska jag mysa med den här tjejen och hennes pappa. Även åka tåg, sjunga imse vimse spindel och äta majskrokar och korv!
Full fart!
Helt otroligt hur effektiv jag varit ikväll, nästan så att jag tror att jag sugit upp all Lillys energi. Slutade jobbet halv tio, väl hemma var Lilly vaken i vanlig ordning och som alla andra kvällar så förväntade jag mig inte att hon skulle somna före 00.00. Men precis som med en trisslott, plötsligt händer det och hon somnar före midnatt. Jag blev så till mig så jag visste varken ut eller in. En massa tid över att göra vuxensaker innan jag måste sova för att orka jobba imorgon. Så jag gjorde som alla andra när man får vuxentid (kanske inte det ni tänker) jag pimpade krukor och insåg att jag i sex månader dragit på att plantera om dom där satans blommorna. Så jag gav alla blommor ny jord, spillde jord över hela köket vilket ledde till att jag städade hela köket, sedan blev kläderna smutsiga så jag tvättade, väl i tvättstugan såg jag berget med ren tvätt och städade Lillys garderob. Efteråt öpnnade jag kylen och insåg att imorgon måste vi handla, vilket ledde till en handlingslista och jag gick igenom kyl, frys och skafferi, vilket slutade med att jag städade frysen och kylen..
Som man brukar säga.. Det ena ledde till det andra. Nu är klockan efter midnatt och jag ska upp och jobba, jag avslutar detta inlägg med ett konstaterande... Dygnet har för få timmar eller så jobbar jag för långa jobbpass.
Ny jord till alla blommor! Där skymtar ni även mina nypimpade krukor. (Har jag sagt att jag gillar dekorplast?)
Det här med sömn
Lilly är i en fas (hur jävla många faser finns det?) Hon vägrar att somna själv! Jag har till och med lovat att hon kan få en egen ipad, iphone och 3D tv bara hon vill somna själv, gärna före klockan 00.00. Hon kan få en häst eller en blåval, vad som helst! Jag kan avla fram en enhörning om de är det som krävs!
Hon är racerpigg på kvällarna och när man försöker varva ner henne blir hon bara mer galen. Det är som att se en fotbollsmatch på ullevi där alla supportarar blir vansinniga.
Vad jag (vi) än provar för mirakelmetoder så slutar det med att hon somnar i sängen. Våran säng. Bredvid mig. Och tro inte att hon gör det fort, nä det ska gärna ta någon timma innan hon har ninjat sig fram till en skön sovtällning.. Suck, de går säkert över, kanske när hon är 15år och skaffar sin första pojkvän.
Jag är så avundsjuk i detta nu när jag ser uppdateringar på facebook klockan 20.00 att deras barn sover sött. I egen säng. Lugna och fina.
01.01
Och där somnade hon, tvärs över sängen i en sovställning som ser ut att vara jätteskön..
Märk väl hur bra våra sängkläder matchar varandra.
Dagistankar
Angående det här med förskola eller nä, låt oss kalla det dagis, jag säger alltid dagis. Precis samma som jag säger konsum och inte coop. Jag vet att det är fel, men jag bryr mig inte.. Alla förstår ju ändå vad jag menar.
Många frågar oss när vi ska skola in Lilly på dagis. Vi har inte ens sökt en dagisplats än för vi behöver inte. Andreas är snart arbetslös och är hemma med Lilly. Vilket är superbra för hela familjen (ja inte arbetslösheten, men pappa och dotter-tiden). Han har varit hemma med henne sedan jag började om att jobba och jag (vi) tror att det är nyttigt för alla. Jag får komma ut och jobba, Lilly får spendera mer tid med sin pappa som tidigare haft resejobb och pappan får spendera med tid med Lilly, ja ni fattar..
Dagis är jättebra för dom som behöver det. Men vi behöver inte dagis (än iaf). Jag gick aldrig dagis, Andreas började väldigt sent och titta! Det blev människor av oss också. När jag började skolan så kunde jag mycket, minst lika mycket som dom som gått på dagis. Så dagis behöver absolut inte betyda att du lär dig mindre.
Sålänge Lilly har andra barn i sin ålder att umgås med och föräldrar som engagerar sig och lär henne saker så tror jag inte att hon behöver dagis. Som sagt, det är jättebra det finns, men idag har alla sådan dagishysteri, det har blivit en självklarhet att skola in barnen på dagis när dom är ett år och gör man inte det så blir man ifrågasatt hela tiden.
"Dagis är nyttigt för barnen"
"Dom lär sig så mycket på dagis"
"Dom får lära sig att ta ansvar"
"Dom lär sig färger, bokstäver..."
Ja ni förstår kanske vart jag vill komma. Det är bra man lär sig på dagis, men är det verkligen dagis uppgift att lära våra barn att ta ansvar? Är inte det våran uppgift som föräldrar? Ska inte vi föräldrar lära våra barn vad som är rätt och fel? Vad som är färgen blå och hur rörelserna till imse vimse spindel är?
Om Lilly börjar på dagis så ser jag det bara som ett plus om hon lär sig saker där. Jag känner ändå att det är min uppgift att lära min dotter saker. Lära henne att alla månniskor har lika värde, att man delar med sig och respekterar andra.
Missförstå mig rätt nu. Många föräldar lär sina barn dom här sakerna, men det finns även många som inte gör det. Som förlitar sig på att dagis ska göra det. Det finns föräldrar som aldrig uppmuntrar sina barn till att använda fantasi och exempelvis rita utan istället sätter dom framför tv;n. Det är lite skrämmande att i dagens samhälle är det i många familjer barnen som bestämmer och inte dom vuxna. Jag läste en artikel om det i aftonbladet för ett tag sedan och dom hade väldigt rätt. Idag är många rädda för att säga åt sina barn, att många gånger bestämmer barnen alldeles för stora saker i familjer. Barnen ska inte fatta besluten, det är föräldrarna. Ska man ha overall när man går ut, ja då ska man det, varese barnet vill eller ej. (Nu var de bara ett exempel).
Våra barn är bara små en gång i livet och jag vill spendera all tid som bara går med min dotter, jag vill inte titta tillbaka på hennes barndom och tänka att jag kunde engagerat mig mer eller spenderater mer tid med henne, jag vill titta tillbaka och se att jag gjorde allt jag kunnat för att göra henne till en bra människa med sunda tankar.
Gonatt!
Att konversera
Att försöka konversera med det lilla blöjmonstret är inte alltid sådära superlätt..
Ord som hon förstår:
Äta
Majskrok
Mat
Tutte
Hej
...ja även några flera men det här är nog dom viktigaste
Ord hon absolut inte förstår
Nej
Ajabaja
Lugn
Vänta
Försiktigt
Sov!
ROT Avdrag?
Lilly har länge ställt sig upp mot saker, men sedan en tid tillbaka så har hon börjat gå längst soffan, väggen och allting annat som hon når. Stå gör hon själv, tills hon kommer på att hon inte har något stöd och sätter sig då ner. Jag börjar ana att det kanske inte är så långt borta tills hon går själv och alla i min (vår) omgivning ser framemot detta. Det är mer hysteri kring detta än när ikea har nyöppning nånstans.
Själv är jag inte lika lycklig, känns ju roligt att hon utvecklas och att risken för att jag ska få en hjärtinfarkt ökar varje dag pga av hennes utflykter och djupdykningar i golvet. Det är nog nu när hon kryper i ljusets hastighet, har teleskoparmar som når allt och röntgensyn. Tänk när hon kan springa! Hur ska jag hinna med?
Får man göra ROT avdrag för att vara mamma?
Mitt i natten
Klockan är fyra på natten, inget konstigt med det då den är det en gång varje dygn. Det som är konstigt är att jag inte sover, i och för sig så är det inget konstigt med det heller. Föregående natt somnade Lilly fem på morgon, 06.45 ringde min klocka och jag skulle jobba.. Behöver jag berätta att jag var ingen exemplarmamma den natten?!
Inatt somnade hon lite tidigare, 02.00. Jag borde ha lagt mig jag med, men istället tappade jag upp ett varm bad, läste en bok och låg där tills det kändes som att huden skulle lossna, kroppen är inte van vid vatten längre. Nu för tiden så racerduschar man medans en ninja på 9,5kg stirrar ihjäl en och tycker det går alldeles för sakta. Förresten, upptäckte idag att Lilly fått ännu en tand, kanske det som är anledningen till sömnproblemen?
Sova som förälder? Det ryktas om att den förmånen försvinner i samma sekund som moderkakan lossnar.
Nätter
Vi har försökt få Lilly att sova i hennes rum, så kanske hon inte blir lika störd av oss när vi sover. Men det har inte gått enligt planerna, hon vägrar somna i rummet utan har somnat hos mig och sedan har jag burit in henne i sängen. Efter detta har utspelat sig några dagar så har jag bestämt att hon fortsätter att sova i vårat sovrum..
Inatt sov hon så sött i sin säng, sånna stunder kan man verkligen titta på sitt barn i timmar. Det ser så fridfullt ut där hon ligger och helst vill man bara plocka upp henne och lukta i hennes hår.. Sedan lägger man sig själv, hinner precis börja drömma någon fantastisk dröm och BAAM! Där vaknade barnet, full i gråt och snor och den där fridfullheten är som bortblåst. Efter x antal omsomningsförsök, en ny blöja, en flaska välling. Allt detta med blodspränga ögon för att man aldrig lägger sig i tid så erkänner jag mig besegrad.. Det slutar med att vi ser babblarna i sängen och tillslut somnar den lilla, med fötterna i mammas ansikte.
(Våra nätter senaste tiden)
Ang nappar
Jag läste bland kommentarer där en tjej frågade angående napp till sitt barn. Vilket absolut inte är något fel i det, frågar man inte får man heller inga svar. Men endel kommentarer gjorde mig riktigt upprörd faktiskt! Alla har vi delade åsikter, om allting. Men att säga att föräldrar som ger sina barn napp är lata föräldrar, därr har man gått över gränsen!
Jag har alltid sagt att mina barn inte ska ha napp, dels för att det är en hel process att komma ihåg att ta med sig den där lilla jävulska saken som hela tiden tappas bort och dels för att det kan vara en hel process att vänja bort när dom blir lite äldre. Men i vårat fall så hade vi inte så mycket till val..
I och med att Lilly är för tidigt född och var väldigt väldigt svag när hon föddes så kunde hon inte amma första tiden, hon fick mat genom en sondslang och vi (sköterskorna) försökte hjälpa henne med hennes sugreflexer med hjälp utav en napp, en väldigt liten speciell napp..
När vi kom hem så sa vi (kanske mest jag) "nej hon ska inte ha napp", tiden gick och hon hade kolik, tills hon var dryga fem månader skrek hon i princip konstant. Dygnet runt och sov bara några minuter åt gången, jag höll på att tappa förståndet och maken lika så. Så vi introducerade nappen för henne, tillslut så funkade det och hon blev lite lugnare, inte alltid, men många gånger så blev hon lite lugnare tack vare nappen..
För oss var nappen en sista utväg och jag var allt utom lat, jag provade allt! Jag frågade alla jag kände, frågade alla läkare, apoteket, läste överallt och allt jag provade var förgäves.. Så kom inte och säg att föräldrar som ger sina barn napp är lata, precis som med allting annat så ska man inte uttrycka sig kring endel saker förrän man varit i någon annans skor. Nappen var våran räddning och jag är idag glad att vi tog den, att jag sedan kanske får ta en strid för att vänja bort den, den striden är jag beredd att ta.
Idag är Lilly en betydligt gladare tjej som gillar sin napp, men det är inte hela världen om mamma och pappa ibland råkar glömma den.
Älskade lilla vän
Ibland slår tanken mig, att det faktiskt är ett helt år sedan Lilly kom till världen. Det här året har varit väldigt omtumlande och jag funderar ibland på hur det hade varit om vi hade fått en "normal" start. Oroa sig det tror jag alla föräldrar gör, men att få en prematur är något ännu mera än bara lite oro.. Jag kan titta tillbaka och tänka att vi är riktigt starka jag och maken, vi har klarat det här och vi har en frisk tjej med ett himla humör.
För när vi kom hem från sjukhuset så var det inte bara att komma hem till en rosa liten bubbla, det var kaos. Vilket säkert väldigt få förstår som aldrig haft ett barn som varit sjukt eller prematur. Inte nog med att man var livrädd att hon skulle dö när som helst när inga apparater vakade över henne så var det denna ständiga oro hela tiden. Kommer sondslangen åka ut, måste hon operera blåsljudet, visar hennes värden bra, ger jag henne det hon behöver, kommer hon att ha gått upp nog i vikt så vi inte behöver åka in igen, varje vecka, flera gånger i veckan var vi till sjukhuset för kontroller och varje gång var man lika rädd att det skulle visa något dåligt och vi hade då "misslyckats" med vårat uppdrag. Första månaderna var Lilly mer mitt uppdrag än min dotter, jag följde varje regel jag fått av alla läkare, jag oroade mig för hennes vikt, värden, har jag kommit ihåg alla hennes droppar och allt annat vi fick hålla på med. Jag har så många gånger kännt mig som världens absolut sämsta mamma, när Lilly hade kolik och skrek i princip dygnet runt i fem månader så trodde jag att jag skulle gå in i väggen, maken och jag avlöste varandra och gick omkring som zombies här hemma. Så många gånger jag kände att jag skulle kunna lämna bort Lilly bara jag får sova mer än 20minuter åt gången, jag kände mig helt enkelt som världens sämsta mamma. Sen alla påtryckningar från alla runt omkring, gör si, gör så och det här är rätt, sluta överdriva och sluta svammla. Nu idag, ett år seanre har jag lärt mig att inte bry mig om vad folk tycker och tänker. Vi uppfostrar våran dotter på det sätt vi tror är bäst för henne och oss. Jag är inte någon mirkakelmamma, heller inte världens bästa mamma..
....Men jag vet att när Lilly är ledsen så vill hon sitta tätt intill oss med en filt över sig och lyssna när man sjunger imse vimse spindel. Jag vet också att när hon är trött så kliar hon sig i nacken och drar i örat och hon älskar att få somna i famnen. Jag vet hon älskar att titta på våran digitala fotoram samtidigt som hon skriker där varje gång det kommer en bild på henne, jag vet att Lilly gärna åker bil och älskar att åka vagn, jag vet att när hon förkyld så vill hon sova sittandes i våra famnar i soffan.. Jag är inte världens bästa mamma, men jag vet att jag älskar min dotter över allt på denna jord och gör allting för att hon ska få en så bra uppväxt som möjligt.
Att skaffa barn
I mer än tio månader har vårat lilla monster i blöjstorlek 4 varit endel av vårat liv. Att skaffa barn var det mest omtumlande (okej inte just själva akten då hon blev till), men när den lilla varelsen kom till världen. Hur kan man få skaffa barn utan en utbildning på minst några hundra högskolepoäng? Allting annat som man ska göra är det så viktigt att utbilda sig i, barnaskaffandet får man en enkel liten kurs (som vi inte hann gå) i hur man andas igenom en förlossning och sånna småsaker. Men sen då? Hur gör du när du kommer hem med en äta-sova-bajsa sak som du inte har någon aning om hur den fungerar?! Man känner sig verkligen vilse, har dom ont? Är det här normalt?
Kanske talar jag bara för mig själv men det låter osannolikt. Är det bara jag som i efterhand kan säga att den första tiden som folk säger man ska ta så jävla bra hand om inte var sådär rosa bubblig som alla sa. När det lilla barnet skriker 23timmar per dygn och du lever på luft, då är det svårt att njuta. När du ammar som aldrig förr så bröstena håller på ramla av och psyket låter som en bra viloplats för några dagar, då frågar man sig inte bara en gång om man är lämplig som förälder. Man tittar sig i spegeln och undrar vad som hände, bröstmjölk och bebisbajs överallt. Eller alla gånger man gråtit, pga av utmattning, sorg över att man känner sig som världens sämsta mamma, alla hormoner blandat med första tiden med en bebis är en farlig kombo.
Ingen berätta någonsin baksidan av att skaffa barn, vilket jag kan tycka är viktigt. För du är ingen dålig förälder för att du nångång känner att du vill bara att ditt barn ska vara tyst i alla fall 20 minuter så du får byta underkläder, gå på toa och kasta i dig en smörgås. När man sedan får höra att det kommer gå över så känns det ungefär lika långt bort som det gör att vinna en storvinst på lotto.. Ja nångång går de över, kanske när hon är 25 och flyttar hemifrån.
Det är inte förrens i sommar, när vårat lilla monster blivit lite äldre som jag kan säga att jag har tid att njuta sådär på riktigt. Nu skriker hon inte dygnet runt, i alla fall inte för att hon är arg och ledsen. Nu kan jag och Andreas kanske lyckas äta en måltid ihop, om inte annat ha samma sovrutiner och slippa gå skiftgång. Jag förstår varför endel människor separerar första bebisåret, det är ett tungt år och antingen klarar man sig igenom det och blir starkare, eller så går man skilda vägar för att det knäcker en.. När ett barn skriker i princip konstant första månaderna så är det inte konstigt att det intima förhållandena läggs på is ett tag, det är inte direkt sexigt med nedspydda kläder, stygn, diverse krämpor från förlossning, blodspränga ögon och framförallt ett barn som skriker dig medvetslös. Nu får inte alla barn kolik, men Lilly fick det och det önskar jag inte ens min värsta fiende, jag skulle hellre ge dom en brevbomb än ett kolikbarn.
Så till alla er blivande föräldrar, det kommer vara tungt stundvis och ni kommer vara dränkta i spya och bajs, men det blir bättre (men glöm inte alla trotsåldrar som väntar). Och kom ihåg, ni är inga dåliga föräldrar för att ni känner att ni ibland inte egentligen orkar eller tappar tålamodet. Så känner dom flesta nångång och lyssna inte så mycket på alla runtomkring, för ni kommer få tips och åsikter tills öronen trillar av och det är lätt att säga vad andra ska och inte ska göra..
Det där med att le
Visst är det fantastiskt med barn. Hur dom kan skrika, kasta leksaker i ögat på en, kladda ner hela köket med mat (fastän Lilly inte ens kan gå än), peta en i ögat halv fyra på morgonen och man kan bli gråhårig för mindre. Många gånger vara nära på att tappa förståndet också pang! Så ler det lilla vildjuret, då är allting bortglömt. Varje gång hon tittar en i ögonen och ler så kan jag inte för allt i världen förstå varför jag var smått irriterad när hon ville göra morgon halv fyra på morgonen och började dagen med att bajsa igenom alla kläder, på sängen och även mamman. Visst är det otroligt?
Jag kan säga att jag älskar min man, fruktansvärt mycket. Men hade han väckt mig halv fyra en morgon, bajsat igenom sina kläder, i sängen och på mig. Då hade det inte hjälpt att titta mig i ögonen och le.
Det är något speciellt med dessa små underbara varelser.
En av bilderna som Caroline tagit.
