Visst är det fantastiskt med barn. Hur dom kan skrika, kasta leksaker i ögat på en, kladda ner hela köket med mat (fastän Lilly inte ens kan gå än), peta en i ögat halv fyra på morgonen och man kan bli gråhårig för mindre. Många gånger vara nära på att tappa förståndet också pang! Så ler det lilla vildjuret, då är allting bortglömt. Varje gång hon tittar en i ögonen och ler så kan jag inte för allt i världen förstå varför jag var smått irriterad när hon ville göra morgon halv fyra på morgonen och började dagen med att bajsa igenom alla kläder, på sängen och även mamman. Visst är det otroligt?

 

Jag kan säga att jag älskar min man, fruktansvärt mycket. Men hade han väckt mig halv fyra en morgon, bajsat igenom sina kläder, i sängen och på mig. Då hade det inte hjälpt att titta mig i ögonen och le.

 

Det är något speciellt med dessa små underbara varelser.