Idag är det fredag, vilket innebär veckorbyte för våran del. Så idag går vi in i vecka 34 och snart så räknas bebisen som "färdig". Känns väldigt skrämmande och spännande!
Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Egna Tankar: Jag tycker magen står rätt så stilla, om den vuxit får vi veta på måndag då vi ska till bm. Bebisen har börjat sparka mera uppåt mot revbenen, sist vi var till bm så hade den inte fixerat sig, men kanske nu?! Vi får väl se på måndag. stundvis har jag förvärkar eller sammandragningar (jag har faktiskt ingen aning om vad skillnaden är), hur som helst är det obehagligt och jag måste ofta stanna upp och vänta tills det gått över, Böja mig ner har varit jobbigt länge, men nu tar det emot på riktigt, känns som att jag trycker ihop bebisen därinne om jag böjer mig ner efter något och jag måste stå väldigt bredbent. Bebisen har även blivit lite lugnare i magen, den sparkar inte lika mycket utan nu "rullar" det mest därinne.
Mina foglossningar har blivit ännu värre, vilket jag inte trodde kunde ske men tydligen. Nu har jag väldigt ont varje dag, förr var det olika från dag till dag men nu är det nära till tårar flera gånger per dag för att det är för jobbigt att röra sig och sitta ner en längre tid, vilket också leder till att jag inte orkar hälsa på folk som jag brukar då jag inte kan sitta ner och vara trevlig utan mest bara tänker att jag vill lägga mig ner och gråta. Det är trist, men det som är mest trist är att folk inte har förståelse för detta..
