Nutid: 30cm säng över till mamma, blöjninjan 100cm och pappan 30cm. Lilly bäddar inte direkt för några syskon.

Dåtid: Våra barn ska minsann äta allt och få ordentlig mat. 

Nutid: Dagens middag, rån, korv och ett mjölkglas. Kanske på sin höjd en ostskiva. (Har jag sagt att Lilly älskar korv?) i och för sig så är hon himla duktig på äta och äter i princip allt uton ägg.. När hon själv vill. 

Dåtid: när vi får barn ska dom somna i tid på kvällarna. 

Nutid: 23.30, snälla Lilly, sov! Mamma ska upp och jobba.

En av få saker vi faktiskt håller fast vid är att Lilly inte får dricka läsk, festis på sin höjd, inte äta kakor, godis eller något annat slisk och hon dricker mjölk till maten. Just den söta biten känns bara sjuk, när barn på drygt ett år sitter och dricker cola, äter massor utav fika och i princip får en egen godispåse. Nä det hinner dom med, ju senare desto bättre och än vet hon inte vad det är, så hon saknar det inte. Får Lilly en korvbit eller ett smörgåsrån så är hon nöjd. Glass får hon smaka i sommar, men definitivt ingen cola, det är mammas! 

Då var det tisdagkväll, hela huset sover och jag slötittar på tv. Tyst som i graven eller som jag antar att det är i en grav. 

Imorgon är butiken öppen 12-18, så även torsdag och fredag. Efter stägning så hoppas jag att mitt golv blir klart så jag får göra klart ute i trädgården. Bästa maken håller nämligen på att bygga ett trallgolv åt mig. 

Lilly har fått sötaste kepsen, tyvärr är den lite stor ännu men det överlever vi. "Nu har hon nå att växa i", som dom alltid sa när jag var liten och fick skor som var sju storlekar för stora. (Typ) 

Igår var vi pch köpte nya utemöbler, blommor och staket att sätta runt dammen. Det stoppar då upp Lilly om hon skulle hinna dit. Som tur är så gjorde jag bara dammen 20-25cm djup då jag förstod att det en dag kommer att vara små ben som springer omkring här hemma. 

"Hoppa i soffan"

"Vi som alltid springer åt motsatt håll"

"Kan själv"

"Vi som bara vill äta falukorv"

♥

Ett och ett halvt år. lilla vän, bli inte stor så fort..

På torsdag ska vi på bvc för 18 månaderskontroll. Spännande att se hur hennes kurvor ser ut. Vikten har hon tagit ikapp, men det där med längden ligger hon nog efter med. När man tittar på Lilly idag kan man aldrig tro att hon en gång var en liten groda som vägde mindre än två mjölkpaket. Hon gav knappt ifrån sig ett ljud dom första veckorna på sjulhuset och idag kan man inte ungdå att märka vart hon är. Det pratas (på lillyspråket), det klättras, skriks, skrattas och allt som en liten blöjninja kan göra. Lilla LillyVanilly, vi är så stolta att vara dina föräldrar och kommer göra allt i våran makt för att du ska få ett så bra liv som det bara går. Men väx inte upp så fort.. Vuxen hinner du vara resten av ditt liv, men barn är du bara en kort stund..

 

♥

Klockan är snart midnatt och jag sitter i soffan. Hör att det är någon dålig film i bakgrunden och resten av huset sover. Jag kämpar på med min bokföring, försöker minnas allt jag en gång lärde mig för snart tre år sedan, kämpar på och försöker att inte göra fel. Det borde finnas livlinor när man jobbar med bokföring, "ring en vän, fråga publiken, få en revisor gratis".

 

Nåja, går det åt helvete.. Ja då lär jag märka det. Förstår inte varför det ska vara så svårt, jag vet egentligen grundprinciperna. Men allting är skrivet i så "vuxen skrift" och jag är helt tom i huvudet.

 

För att inte fastna i detta bokföringsträsk så måste jag få visa sockerhjärtat från tidigare idag. Vi hade riktigt fint väder med sol och värme. Lilla hjärta, vad vore jag utan dig och din pappa ♥

Nu har jag satt mig i soffan, jagar telefonnummer och försöker komma fram till vart mina betongfigurer befinner sig. Lättare sagt än gjort. 

Igår försökte jag mig på bokföringen, efter x antal timmar, några hundra svordomar så gav jag uppför kvällen. Det är inte meningen att saker ska vara logiska blev min slutsats. 

Tänk att snart är hon 18 månader, alltså ett och ett halvt år. Att tiden springer iväg när man får barn är sant. Det känns som att hon alltid bott här med oss, att hennes små fötter alltid har sprungit på vårat golv och att hennes skratt alltid har ekat mellan våra väggar. Men så är ju inte fallet, det är ganska nyligt allting detta har skett men ändå så längesedan. Jag säger samma sak som många andra föräldrar, vad gjorde man innan man skaffa barn. Jag skulle inte för allt i världen vilja byta bort en sekund av tiden jag har spenderat med Lilly, fastän hon ibland gör mig gråhårig och otroligt trött, så vill jag inget hellre än ha henne i mitt liv.

 

Fastän hon tar upp en hel säng och gärna ligger med halva kroppen över ens ansikte när hon sover så älskar jag henne ofattbart. Fastän hon klättrar i soffan, hoppar och gör mig galen, så vill jag inget hellre än vara hennes mamma. Fastän hon trotsar, skriker och har ett humör som mitt, så kan jag inte bli annat än varm i hjärtat när hon lägger armarna om en och säger mamma.. Att en så liten varelse, kan ge så mycket utan att själv veta om det. Det trodde inte jag var möjligt.

 

Lördagkväll, jag är död eller okej, död är jag väl inte men det känns lite som det. Jag har gjort klart lite saker till företaget ikväll när Lilly hade somnat. Mejlat lite folk, fixat klart kortläsaren och gjort lite annat. Det känns inte som att jag öppnar nästa helg, jag tror inte jag har förstått att jag faktiskt kommer öppna en butik, en egen liten butik där jag är min egen chef. Lite skrämmande faktiskt, för alltid annars har det funnits människor som har jobbat längre, är högre uppsatta och har mer koll som man kunnat fråga. Men nu är det bara jag, nu ska jag kunna allt det hära för jag har ingen som kan hjälpa mig om kassan tjorvar eller när leverantörer strular. Spännande och otroligt nervöst, ska jag verkligen klara det hära?

 

Jag hoppas det, jag tror det och jag försöker göra allting efter konstens alla regler. Jag har frågat mig själv så många gånger om jag verkligen ska göra detta. Men varför inte? det är något jag vill, jag lever bara en gång och gör jag det inte nu, när ska jag då göra det?!

 

Min största skräck är denna bokföring, jag förstår principen, jag har läst kurser men ändå är jag så jäkla rädd att det ska bli fel.. Varför är inte min man eller bästa vän revisor och varför är inte bokföringsprogram superenkla?!

 

Skam den som ger sig, i värsta fall får jag ringa en revisor och gråta. 

Om det är enkelt att starta eget? 

-tystnad-