Rullstol

 Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar denna vagn. Som den hjälper & underlättar våra dagar. Utan den i sommar hade vi inte kunnat göra mycket, inte åka iväg, inte vara ute, inte hitta på saker för storasyster. För många är det bara en vagn, för oss är den ett otroligt hjälpmedel. Molly blir sämre och sämre i sina höfter, det märks allt tydligare hur ont hon har och hon behöver avlastning hela tiden. Är det vad dom misstänker så är det såhär det oftast går till, först ska det brytas ner i höften, för att sedan byggas upp igen och det tar tid... och gör ont.

Till veckan ska dom mäta ut en rullstol åt henne, det låter konstigt. Ska mitt barn ha rullstol? Det känns lite som att sätta en stämpel, att något är fel. Förstå mig rätt, jag är helt för allt vad som kan hjälpa oss, Molly & förskolan på Mollys resa. Jag är väldigt possitiv till en rullstol, men det känns så definitivt på något sätt. 
Vi vet ju om hennes problem och dom kommer varken bli större ellee mindre med en rullstol, men det känns ändå som en märklig känsla att prova ut en rullstol. 

Till och börja med ska vi nog ha rullstolen för förskolan, för att hon ska kunna vara delaktig på ett sätt som hon inte orkar just nu pga smärta. Så rullstolen ska finnas som avlastning när hon behöver. Hon ska fortfarande gå och använda benen, även träna. Men när smärtan blir för stor så ska rullstolen hjälpa henne att få fortsätta vara delaktig i leken. Hemma använder vi vagnen, sålänge det fungerar så kommer vi fortsätta så. Skulle det visa sig att hon blir så pass dålig i höften att hon behöver rullstol hemma, då ska hon självklart ha det. 

Jag undrar ofta hur ont du egentligen har, om du själv förstår att det är smärta du känner och att det inte är normalt. Men har man haft så ont sålänge, så blir det onda det normala. 

Jag önskar så att du en dag ska kunna hoppa studsmatta och skratta tills du kiknar, att du en dag ska klättra på stolar, bord och allt du kommer över och be oss "titta jag kan". Jag önskar så att jag aldrig mer ska behöva höra "ont benet mamma" medans du kommer haltande. För det är ju de där, att du förstår inte när man ska sluta, när det gör för ont & du behöver vila. (null)

(null)

(null)

(null)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0