Tänk att snart blir Mollsan två år! Ja snart två år som tvåbarnsmamma, ja det har inte alltid varit sådär superenkelt och dom är så otroligt olika dessa två. Lilly hon var ganska nöjd efter att hennes kolik försvann. Hon fann sig i alla situationer, Molly not so much, hon finner sig inte i någon situation om hon inte valt den själv.  

När jag startade butiken så var  Lilly ungefär 1.5år och följde mig på jobbet vissa dagar, fann sig i det, lekte och när hon blev less gick hon och sov i åkpåsen bakom kassan. Skulle aldrig Molly göra, a.l.d.ri.g. Hon kräver full uppmärksamhet 24timmar, varje dag.  Inga undantag förutom om hon är upptagen med att äta något gott. Hon vill bo i famnen, helst krypa in i livmodern igen, Lilly hon kunde sitta bredvid mig på gräset när jag rensade ogräs, Molly hon anser att ogräs inte ska ha mer uppmärksamhet än henne  omän det handlar om 5 minuter och gör hela hennes omgivning uppmärksam på detta. 

Ja tänk så olika det kan vara. 

I utveckling är dom också otroligt olika. Lilly var prematur, vilket kan innebära att utveckling när dom är små är lite senare. Men hon började krypa när barn oftast gör det, hon pratade dom typiska orden, började gå när hon var 14 månader helt själv. Ja hon var sådär som barn är mest, Molly däremot... hon är inte intresserad, det är inte det att hon inte klarar saker, det gör hon om hon anser att det behövs. Men det behövs inte, enligt henne. Hon började gå själv när hon var ca 20 månader, vägrar att krypa eller ta sig fram på något annat sätt än att gå. Klättra finns inte på världskartan, det är jobbigt och hon anser inte att det är något som behövs. Hon säger mamma, pappa och sen sina egna ord. Ja titta och där existerar väl när hon själv vill.  Hon förstår allt vi säger, ber man henne gå och kasta ett skräp, hämta sina skor, gå och hämta något, ja hon gör det, hon förstår men anser tydligen inte att prata är något man behöver kunna när man kan skrika rakt ut, ropa på pappa och grymta när man blir arg.