Angående det här med förskola eller nä, låt oss kalla det dagis, jag säger alltid dagis. Precis samma som jag säger konsum och inte coop. Jag vet att det är fel, men jag bryr mig inte.. Alla förstår ju ändå vad jag menar.
Många frågar oss när vi ska skola in Lilly på dagis. Vi har inte ens sökt en dagisplats än för vi behöver inte. Andreas är snart arbetslös och är hemma med Lilly. Vilket är superbra för hela familjen (ja inte arbetslösheten, men pappa och dotter-tiden). Han har varit hemma med henne sedan jag började om att jobba och jag (vi) tror att det är nyttigt för alla. Jag får komma ut och jobba, Lilly får spendera mer tid med sin pappa som tidigare haft resejobb och pappan får spendera med tid med Lilly, ja ni fattar..
Dagis är jättebra för dom som behöver det. Men vi behöver inte dagis (än iaf). Jag gick aldrig dagis, Andreas började väldigt sent och titta! Det blev människor av oss också. När jag började skolan så kunde jag mycket, minst lika mycket som dom som gått på dagis. Så dagis behöver absolut inte betyda att du lär dig mindre.
Sålänge Lilly har andra barn i sin ålder att umgås med och föräldrar som engagerar sig och lär henne saker så tror jag inte att hon behöver dagis. Som sagt, det är jättebra det finns, men idag har alla sådan dagishysteri, det har blivit en självklarhet att skola in barnen på dagis när dom är ett år och gör man inte det så blir man ifrågasatt hela tiden.
"Dagis är nyttigt för barnen"
"Dom lär sig så mycket på dagis"
"Dom får lära sig att ta ansvar"
"Dom lär sig färger, bokstäver..."
Ja ni förstår kanske vart jag vill komma. Det är bra man lär sig på dagis, men är det verkligen dagis uppgift att lära våra barn att ta ansvar? Är inte det våran uppgift som föräldrar? Ska inte vi föräldrar lära våra barn vad som är rätt och fel? Vad som är färgen blå och hur rörelserna till imse vimse spindel är?
Om Lilly börjar på dagis så ser jag det bara som ett plus om hon lär sig saker där. Jag känner ändå att det är min uppgift att lära min dotter saker. Lära henne att alla månniskor har lika värde, att man delar med sig och respekterar andra.
Missförstå mig rätt nu. Många föräldar lär sina barn dom här sakerna, men det finns även många som inte gör det. Som förlitar sig på att dagis ska göra det. Det finns föräldrar som aldrig uppmuntrar sina barn till att använda fantasi och exempelvis rita utan istället sätter dom framför tv;n. Det är lite skrämmande att i dagens samhälle är det i många familjer barnen som bestämmer och inte dom vuxna. Jag läste en artikel om det i aftonbladet för ett tag sedan och dom hade väldigt rätt. Idag är många rädda för att säga åt sina barn, att många gånger bestämmer barnen alldeles för stora saker i familjer. Barnen ska inte fatta besluten, det är föräldrarna. Ska man ha overall när man går ut, ja då ska man det, varese barnet vill eller ej. (Nu var de bara ett exempel).
Våra barn är bara små en gång i livet och jag vill spendera all tid som bara går med min dotter, jag vill inte titta tillbaka på hennes barndom och tänka att jag kunde engagerat mig mer eller spenderater mer tid med henne, jag vill titta tillbaka och se att jag gjorde allt jag kunnat för att göra henne till en bra människa med sunda tankar.
Gonatt!
