Måste man älska sin kropp?

Publicerat 2013-08-02 12:25:13 i • Tycker&Tänker
Innan jag blev gravid, medans jag var gravid och efter jag fått barn så har jag för det mesta bara hört en massa solskenshistorier om graviditeter och allt som hör småbarnlivet till, någon få gång har jag fått höra att förlossningen är ett rent helvete och att det gör ont så man vill dö, men det är sällan även det.
 
Kanske har endel det väldigt lätt och inte haft några problem alls, om ni hör dit så GRATTIS! Jag har aldrig hört en mamma/gravid prata om hemorrojder, åderbråck eller något annat trevligt som faktiskt är väldigt vanligt. Det är nog en skam, en skam att berätta hur det bränner som att ha en chili uppkörd i baken när man ska sitta, ligga eller försöka leva. Eller hur underbart det att titta sig i spegeln efter att man fått barn, flera månader och år efter man fått barn. Det enda jag hör och läser är dom som har gått ner alla gravidkilon och stolt visar upp sin kropp. Hade nog jag också gjort om jag hade tappat alla mina mammakilon och älskat min kropp, luktar jag på en bullpåse så har jag automatiskt gått upp fem kilo (ungefär). Det är inte bara det att det är svårt att gå ner i vikt, jag ska ha tiden också. Vilket jag inte alls har, som tur är så har jag en man som älskar mig ändå, fastän kroppen är totalt förändrad efter en graviditet, man står och tittar i spegeln och undrar vart dom där hängbröstena kommer ifrån, drar in magen och minns knappt hur det kändes på den tiden då det inte hängde mage över byxorna och man faktiskt kände sig snygg. Men det är lite skam över att prata om mammakroppen efter en graviditet, man ska vara nöjd och glad, man har faktiskt burit ett barn och fått det vackraste som finns. Men det hör inte hit, bara för att jag burit ett barn och fått bristningar, celluliter, hängbröst och lagt på mig alldeles för många kilo, måste jag älska min kropp för att jag fått Lilly, ska man automatiskt acceptera allting?! Kroppen blir aldrig som den var och jag talar nog för alla föräldrar när jag säger att det var helt klart värt det, men jag är ändå inte nöjd över min kropp. 
Det är i princip samma sak som att jag ska älska min kropp om jag anser mig själv vara tjock bara för att jag fick ju faktiskt äta den fantastiskt goda tårtan och den där goda chipspåsen... Ni förstår kanske vart jag vill komma, jag tycker alla mammor ute i världen har rätt att tycka illa om sina bristningar och överflödiga kilon fastän dom fått ett underverk och jag tycker vi borde prata mer om saker som anses vara pinsamt, för då lär vi oss att det drabbar fler än vad vi tror. Man är inte ensam om att sakna sin kropp innan graviditeten, man är heller inte ensam om att se reklamen om hemorrojder på tv, rodna och lägga produkten på minnet. Man är inte ensam över att stolt säga att man ammat sitt barn för att sedan tänka på hur otroligt vackert det är med bröst som hänger en halvmeter (på ett ungefär sådär).. Jag är stolt och glad över att jag kunnat amma Lilly fastän jag nu har slutat, jag gjorde det för hennes skull och det var helt klart värt det. Men jag är inte automatiskt nöjd över mina nya bröst bara för att jag har ammat mitt barn.. Värt? Helt klart! Nöjd över resultat? Kan jag inte påstå..
 
Alla människor är vackra på sitt alldeles egna sätt, men det viktigaste är inte om någon annan tycker man är vacker, det viktigaste är att man själv tycker man är vacker och då spelar det egentligen inte roll om man fått barn eller inte, nu tog jag det som exempel bara för att kroppen oftast förändras väldigt mycket efter en graviditet..  och kom ihåg, jag talar inte för att mammor/blivande mammor. Jag talar utifrån mig själv och min erfarenhet.
Direktlänk, 8 Kommentarer



Kommentarer
Natalie - Mamma till Liten <3

Detta inlägg kom helt perfekt då jag denna morgon tittat nig själv i spegeln 100 gånger och tänkt tanken " jaha, hur ska jag nu rätta till allt det här" ;) haha. Tack för givande inlägg. <3

2013-08-02 @ 13:10:13
URL: http://www.liten2013.wordpress.com
Lisa

Nej det är märkligt att man automatiskt ska gilla sin kropp trots alla förändringar en (eller i mitt fall två) graviditeter orsakar. Inte för att jag var nöjd innan heller men bättre har det ju inte blivit :-) och som du säger, det handlar ju inte bara om utseendet heller utan om andra, mindre trevliga bieffekter också! Och så var det ju det där med orken att göra nåt åt saken också... Men jag lovar, i det fallet stundar bättre tider, de är ju inte bäbisar för alltid! Grattis och lycka till med bröllopet!

2013-08-02 @ 16:40:55
URL: http://Wisteria.blogg.se
Bea - mamma till Neo

Du har så himla rätt!! Bra inlägg tycker jag! :)

2013-08-02 @ 17:39:54
URL: http://tobehu.blogspot.com/
Tessan

Jag håller med dig i det du skriver! En ska vara så himla tacksam hela tiden & det är klart en är, men hur konstigt vore det inte om en inte saknade sin gamla kropp då? För det sker förändringar, både stora & små ;)

2013-08-02 @ 21:46:06
URL: http://www.mhiloy.blogspot.com
Merlinda

Hej! :)
Håller verkligen med om att kroppen förändras efter en graviditet.. Och oftast till det sämre! Har fått två fina tjejer och båda gångerna har jag fått bristningar på höfterna och nu efter att ha ammat båda så hänger brösten! Men jag är stolt över min kropp! :) Stolt över att ha kunnat vara gravid och stolt över hur den ser ut nu! För man kan ju alltid börja träna!! ;) Min yngsta är snart åtta månader och jag har gått ner alla gravidkilon och mer.. Har tränat hemma med hjälp av Olga Rönnbergs bok "Träning för nyblivna mammor". Har inte bantat eller ätit efter någon diet utan unvikt socker på vardagarna.. Har tänkt mycket på "one moment on your'e lips a lifetime on your'e hips" :D Om du är sugen på att börja träna så rekommenderar jag verkligen boken!
Detta inlägg är inte menat skryt men jag är så nöjd och glad över att kroppen börjar se ut som förut så ville bara dela med mig och tipsa om boken!
Tycker om att kika in på din blogg! :)

2013-08-02 @ 22:34:45
Diana

Som om jag skulle ha skrivit det själv! Förstår dig exakt. Fick vår dotter i dec o är större nu över mage än efter hon kom ut. Brösten är dock mindre :( mår väl sisådär över att se ut som man gör men som du skriver så ska man inte försöka ändra ngt för andras skull utan sin egen. När motivationen är borta o tiden e knapp så kvarstår faktum, mulligt e gulligt (?) ;). Ni har en mkt söt dotter ska ni veta :)

2013-08-04 @ 12:44:57
URL: http://ww.dianisen.blogg.se
Emma

Håller med! Får också mest höra "solskenshistorier" men det är inte alltid enbart så. Vilket får mig att inse att jag borde ta upp även den delen själv på min blogg ;) Jag hade en sk "helvetesförlossning" som jag upplevde det. Men det var värt all smärta, att bli totalt söndertrasad när han kom ut, jag älskar ändå min kropp för vad den klarat av men självklart hade det inte varit fel om den "stramat" upp sig lite mer på dessa månader.. men bullar luktar för gott. Tids nog infinner sig nog motivationen :)
Lycka till med bröllopet och ni har en otroligt söt liten tjej!

2013-08-05 @ 20:37:41
URL: http://mamagran.blogroom.se
Sandra

Vill bara tacka för detta inlägg! Känner igen mig så mycket och du har lyckats sätta ord på mina känslor. Utan min son skulle mitt liv förlora mycket av sin mening och då skulle jag inte göra något med en supersnygg kropp.. så klart att jag aldrig skulle vilja göra min son ogjord.. fast samtidigt tror jag det är viktigt att tillåta sig att erkänna att man inte känner sig nöjd. Denna sommar har jag inte alls känt mig bekväm och inte varit i bikini en endaste gång och inget strandbesök.. till nästa sommar hoppas jag att jag hunnit arbeta med att acceptera min nya kropp.. för även om jag inte kommer känna mig jättenöjd så kan jag inte känna mig onöjd resten av livet. Tack igen!

2013-08-07 @ 17:27:01


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0