Kejsarsnitt
Smärtan man känner efter snittet är allt annat än behaglig (känns rätt så uppenbart), snittet är precis i byxkanten och det känns väldigt ofta som att jag ska spräcka upp hela såret för att jag sätter mig upp eller rör mig fel. Samma sak när man går, ibland går jag till och med värre än när jag hade som mest med foglossning. Bara en sådan enkel sak som att börja om att gå på toa, jag kan bara föreställa mig hur det är för dom som fött vaginalt just när det kommer till den här punkten. För tänker man tanken på att hosta, skratta eller spänna magen för att göra sina behov så uppstår en smärta svår att beskriva, detta blev ganska fort bättre kan jag tycka, men första tiden är verkligen superjobbig.
Har fått ordinerat av läkaren att inte lyfta något som väger mer än 4-5kg första veckorna och sedan känna efter själv och ta det väldigt lugnt. Hon berättade att det kan ta allt från 4 till 12 veckor innan jag börjar känna mig lite återställd, men det kan även ta upp till ett halvår innan det känns bra. Det man kanske inte tänker på i det här fallet är att i och med att man inte får lyfta så kan man ju inte göra något själv i princip. Vilket jag har väldiga problem med när jag är en tjurskalle som gärna fixar allting själv, men nu måste jag be Andreas om hjälp hela tiden med att bära saker och plocka upp saker från golvet och råkar det vara så att Andreas inte är med så måste jag sätta mig ner på golvet för att plocka upp något därifrån då jag inte kan böja mig ner särskilt långt.
Att nysa kan vara en av dom värsta sakerna jag gör, det känns som att man gör det med livet som insats, dels för att det inte går att kontrollera och dels för att det känns som att någon sliter upp hela såret jag har på magen.
Så av egen erfarenhet så vill jag be alla er gravida därute att läsa på mer än vad jag gjorde, för om det händer så är det bra att vara lite förberedd på vad som komma skall och kom ihåg. Känner ni att något inte står rätt till, ta kontakt med förlossningen eller eran barnmoska, bättre en gång för mycket än en gång för lite, det kan rädda liv.
Jag har själv genomgått ett kejsarsnitt och vet att det inte är någon lek... Jag hade riktigt ont efteråt och hade väldiga problem med diverse saker.. Den smärtan som är efter är obeskrivbar tycker jag, jag var inte alls pigg efteråt och var väldigt trött... Jag fick ett snitt på grund av att min dotter låg i säte, jag visste inte heller vad som skulle hända mer än att dom skulle ta ut henne genom bukväggen.. Det många runt omkring (som jag upplever det)både gravid och icke gravida verkar förstå är vilket stort ingrepp man har gjort på kroppen.. Jag är som du och vill göra saker och ting själv men som sagt amn kan inte göra nånting förutom att bära barnet i princip.. Men tar man det lugnt och följer doktorns rekomendationer så kan man efter 3-4 veckor (så var det för mig men det är ju olika från person till person) börja komma igång med lite vardagliga saker och bära LITE tyngre föremål.. Jag fick order om att inte bära vagn och barn i bilbarnstol förens efter 8 veckor.. När dessa 8 veckor hade gått kände jag mig ganska pigg och började försiktig bära vagnen och lillan i bilbarnstolen och det gick riktigt bra sen ökade jag lite grann hela tiden med tyngd för att kroppen skulle vänja om sig med tunga lyft.. Jag har fortfarande inte full känsel över snitt ärret och kan ibland bli lite öm men som jag kommer ihåg det kände jag mig så gott som återställd efter 9-10 veckor.. Ursäkta långt inlägg men men haha..
Japp kan hålla med att de inte är en lek. Man känner sig verkligen som Agda 100. Ja hade jätte problem att gå på toa och göra nr 2. Hade som inga krafter och ja fick sitta ibland upp till en timme.
Men ja kan trösta dig med att se blir bättre :)
Verkar inte förstå vilket ingrepp det är man gjort på kroppen ska det ju stå i föregående inlägg.. För många gravida vänner jag hade runtomkring mig tyckte att ett snitt skulle vara så bra för att slippa smärtan vid en vaginalförlossning.. Jag säger då det den smärtan som är efter ett snitt AJAJAJAJ.. sen så var många rädd för en vaginalförlossning och att dom skulle spricka och så vidare.. Men ett snitt är som sagt ett väldigt stort ingrepp på kroppen så jag tycker man ska tänka sig för innan man ber barnmorskan om att amn vill ha det..
Usch låter inget najs alls =(
Allt som inner trasigt & sy e bra jobbigt! Jag lider bra mycket mer än jag trodde av alla mina stygn och längtar verkligen tills man känner sig som en människa igen! Får inte heller lyfta så förstår precis hur "hjälplös" du känner dig! De e as jobbigt att inte få/kunna klara sig själv!
Ta hand om er!
Kram Riccie
