I åtta och ett halvt år har du stått vid min sida, i vått och torrt har du varit med men snart är det dags att ta farväl för sista gången. Du har gjort mig vansinnig och arg, du har ätit upp mina favoritskor, mitt löshår, barnens leksaker och allt som verkat gott. Du har sovit under täcket med mig när jag varit ensam och vilsen, du har dragit in tonvis med sand, skällt så barnen vaknar och jag har blivit galen. Du har förgyllt mina dagar, du har varit min enda vän stundvis i livet.

Du har varit med mig i mina svåra tider, du har flyttat med mig överallt och du har känt dig ensam när jag har varit borta och överlycklig när jag kommit hem. Du har varit tvungen att acceptera att två små vilddjur och en karl har flyttat in och tagit din plats i mitt liv mer och mer. Du har varit svartsjuk på att Andreas tog din plats i sängen och knuffat ut honom från sängen.


Men snart måste vi gå skilda vägar, snart är det ingen som skäller och väcker barnen när dom precis somnat. Snart är det ingen som tittar på mig med mjuka ögon. Du är sjuk och det är egoistiskt utav mig att du ska plågas. Du kommer få jaga hur många fyrhjulingar du vill i himlen och ingen ska peta ut pipgrejen ur dina leksaker. Du kommer få träffa din bästa vän Knut och då kan ni göra precis vad ni vill utan att någon tillrättavisar er.

Fina du, så arg du kan göra mig vissa dagar och jag vet att det är mitt fel att jag inte längre har samma tid för dig som när det bara var du och jag. Så många nätter jag muttrandes har stigit upp och gått ut med dig, så många nätter jag vaknat för att du smygit in i sovrummet eller upp i soffan. När min pappa kommer och hälsar på, den glädjen du visar då har jag aldrig förr sett hos någon, din allra bästa vän.

När jag kramar dig och känner hur smal du blivit så får jag så ont i hjärtat, min lilla Basse, min lilla Baltazar. Du har varit med mig sedan jag var 18år och jag har alltid vetat att en dag kommer vi inte vandra tillsammans, en dag kommer jag inte sucka åt dig när du springer i skogen och jagar min pappa på hans fyrhjuling.

Hela mitt vuxna liv har du levt med mig, hela mitt vuxna liv har jag svurit åt hundhår och skrattat åt dina dumheter.
Hela mitt vuxna liv har jag tagit dig förgivet, att du kommer finnas med mig.

Hur tar man farväl?
Hur tar man farväl av någon som vet allt om en men inte kan prata?

När Lilly får veta att du måste flytta till himlen där hennes ballong och farmor Eva bor så kommer hon titta mot månen på kvällarna och säga att du är med farmor nu och att ni fick hennes ballong som hon tappade.

Idag var det dags för bvc igen med Molly. Hon är nu nio veckor, 6420gram tung och 57cm lång. Lite skillnad jämfört med syrran, när Lilly var åtta månader vägde hon 6900gram.

Nacktränar lite med pappa.

Söndag!
Solen skiner, vi håller på här hemma och Molly sover i vagnen för tillfället. Så skönt med lite sol och värme, igår var vi på miniracing hela dagen lång. Barnen följde med, jag och maken tävlade, Lilly lekte med sina kompisar hon fått genom miniracingen och Molly myste i vagnen, ja hon myste till viss del, det var inte alltid så jättekul.

Mellersta syster har skaffat hund, dom hämtade hem honom igår. Hur söt är han inte?!

Hela familjen har somnat, Molly somnade precis här bredvid så nu hade jag tänkt göra detsamma så jag orkar upp när någon av dom slår upp ögonen.

Ikväll har vi fixat i vardagsrummet, nu väntar vi bara på sista kartongen så vi kan bygga ihop skänken. Jysk hade nämligen slarvat bort den så vi har två kartonger med delar men inte den tredje.

Här är iallafall tvbänken, skänken och skåpet går i samma stil.

Jag och Molly startade dagen med att fara på möte för köpmannaföreningen klockan åtta. Ja det är ju bara ta med sig henne dit man far då man ammar, men det gick fint och hon sov sig igenom största delen av mötet. Hon börjar nog vara van att följa med sin mamma på jobb, möten och liknande.

Idag är vi i butiken jag och Molly. Lilly är med mormor på äventyr till grannkommunen och pappan i huset jobbar. Efter jobbet åker han iväg och kollar på en bil så våran gamla bil börjat ge upp och vi behöver en arbetsbil som man kan packa saker i när vi åker iväg på olika grejer med butiken.

Hemma så håller vi på att göra om lite i vardagsrummet, byter ut lite möbler och fixar. Ska visa möbelserien jag köpt dit in senare då det är klart. Just nu råder det endel kaos nämligen.

Nu är hösten här, man känner det i den kalla luften som biter tag i en. Det är mörkt på kvällarna, vilket faktiskt är rätt så mysigt. Dock vet vi alla vad det innebär, snart är vintern här. Nåja, nu får jag tända ljus på kvällarna.
På tal om kvällarna så har Molly börjat sova bättre på nätterna. Nu sover hon faktiskt igenom nätterna för det mesta, ja såklart så vaknar hon och äter då och då men somnar oftast om direkt.

Så var Andreas jobbhelg över, så skönt! Molly har inte varit på sitt bästa humör på nätterna och Lilly har haft väldigt problem att komma till ro då pappa jobbat natt. Men nu är natthelgen över och hela familjen tackar för det.
I helgen har jag påvörjat storrensning här hemma utav skåp och vrår, man samlar på sig så mycket saker som aldrig används. Sen är jag expert på att bara flytta runt alla saker från rum till rum så det känns bra att göra sig av med lite saker som inte används.

Vårat lilla hjärta.

När Molly föddes så kunde dom bara se att hon hörde på ett öra. Så idag har vi varit tillbaka till Sunderby sjukhus för att kolla det andra örat. Hur roligt Molly tyckte det var kan ni ju bara fantisera om.
Hur som så fick dom inte ut något nu heller, det kan bero på hennes förkylning, vätska bakom trumhinnan eller så är det så enkelt att hon inte hör något på ena örat. Hur som så känner jag att det är ingen ide att oroa sig, vi ska tillbaka på en månad och då får vi förhoppningsvis svar. Hur det än är så kan man ju inte påverka det och det skulle ju vara ofantligt (är det ens ett riktigt ord?) tråkigt om hon inte hörde något på ett öra.

I väntrummet så myste hon på och hade ingen aning om att någon snart skulle förarga henne.

Andreas tredje jobbnatt, bara en till efter den här sedan har han helg och halleluja för det! Känns som att någon trampat sönder mitt huvud. Molly har varit vaken och ingenting har varit bra i princip hela nätterna, som tur är sover Lilly hela nätter och vaknar hon så kommer hon över till sängen och fortsätter sova. Men jag kan inte påstå att jag känner mig som någon supermamma på morgonen när Lilly vaknar och man knappt sovit något själv. För att inte tala om det ständigt dåliga samvete jag har för att det känns som att jag inte hinner ge Lilly den tid hon behöver. Molly ammar ganska mycket på kvällarna och ligger inte i vagnen mer än 15min innan hon blir vansinnigt arg. Ja och bärselen jag köpte, den hatar hon, förhoppningsvis kommer hon vänja sig vid den för det skulle verkligen vara smidigt då jag jobbar och är själv hemma med barnen.
Imorgon väntas jobb, ja det var jobb även idag och lördag har vi extraöppet då byns butiker har det. Skönt är det att min mamma bor så nära butiken och kan vara med barnen endel, otroligt mycket värt.

Vi överlevde första natten själva, men det känns i kroppen att Molly valde att somna klockan fem imorse och Lilly kom över och frågade om det var morgon där kring sju-åtta. Jag sjöng inte halleluja kan jag meddela.

Idag började Andreas om från hans semester och föräldraledighet. Han jobbar natt så det blir första natten jag är själv med båda flickorna. Började inte så bra då Lilly var väldigt bekymrad att hennes pappa inte var hemma och det slutade med att hon fick lägga sig i soffan och sova. Det blir lite jobbigare när man är snart fyra år och har en lillasyster som tar tid från mamma och pappa inte är hemma och kan underhålla. Så tillslut somnade hon bredvid mig medans jag ammade Molly. Molly hon gick starkt in direkt och startade ett världskrig, mest troligt är det magen som spökar. Men hon somnade och tog en microcila på sissådär fem minuter så jag hann duscha. Hade glömt hur det är att ha en bebis och försöka hinna duscha när man är själv. Nåja, nu ligger vi i sängen, Molly äter för ovanlighetens skull (ironi), men det är klart. Väger man lite mer än 5200gram vid fem veckor ålder så behöver man mat ofta och hela tiden.

Andreas läste en text där det stod något om att skaffa barn och jag hör någon med bestämd röst. "Ingen mer unge, då sparkar jag ut den" - Lilly 3år 10månader

Idag blir Molly fyra veckor om man räknar veckor, hon blir ju en månad den 12:e så det är som lite tjorvigt beroende på hur man räknar. Hon växer så det knakar, hon är lika stor nu som Lilly var när hon var ca fem månader. Det är ganska sjukt.

Lilly har lite problem med den nya familjemedlemmen och trotsar mer än vanligt. Senaste hysset är hennes konstverk på väggen och tvn. Lilly har ritat på tv;n i hennes rum. Igår låg jag i soffan och ammade Molly och lyssnade på när Andreas konfronterar och frågar varför hon ritat på tvn. varpå ungen svarar "förlåt att jag ritade på tv;n, men ibland händer det bara sånna saker när man inte vet bättre." Ja hon har svar på tal iaf. Det är rart med barn. Hon har även blivit väldigt "bebis" och kan helt plötsligt inte gå när Molly åker vagn, påstår att hon behöver börja om med blöja och liknande. Förhoppningsvis går det över snart.

I tisdags var vi på bvc, Molly vägde 4640gram. Vilket innebär att hon har gått upp till över födelsevikten. Känns bra att veta att hon får i sig tillräckligt med mat, en grej jag alltid oroar mig för när man ammar och inte ser hur mycket dom äter som med flaskmatning.

Annars rullar allting på bra, butiken har varit öppen onsdag och torsdag, hela familjen har varit där och hjälpt till.

Baltazar har fått sig en krage, han har lite bekymmer så vi fick besöka veterinären idag. Förhoppningsvis blir det bättre nu.

Igår varvi på piteå havsbad, Lilly fick åka karuseller, bada i havet och äta glass. En väldigt nöjd tjej och även Molly skötte sig bra och gled omkring i vagnen i den här supervärmen. Helt fantastiskt att vara ledig hela familjen och få umgås allihopa. Har ju bara butiken öppen onsdagar och torsdagar nu i sommar för att få mer tid med familjen och för att jag har en liten bebis som ammar mest hela tiden.

Imorgon blir Molly en vecka, idag är första dagen jag känner att jag orkar mer än bara ligga ner pga av smärta. Fastän jag fortfarande har ont så kan jag gå en stund och vara uppe. Annars rullar allting på, amningen har kommit igång och imorgon kommer bvc på hembesök.

Lilly håller på att vänja sig att dela uppmärksamheten med en liten individ här hemma som mest bara äter, sover, bajsar och skriker. Idag tog hon på sig hörselkåporna för hon "var less på gnället". Stundvis går det superbra och ibland kommer hon på att den dår lilla varelsen ska stanna hos oss föralltid. Så det tar nog ett tag att vänja sig för henne, men hon är så mysig och duktig med lillasyster och stryker henne gärna på kinden när hon är ledsen och berättar för omgivningen att det är hennes bebis.

Nu är hon här, igår kring 04.00 på morgon kom hon äntligen ut efter 49timmar med värkar. Det absolut värsta jag gjort i hela mitt liv och att hon vägde 4565gram kändes. Men vi mår alla bra efter omständigheterna.