Älskade Baltazar

I åtta och ett halvt år har du stått vid min sida, i vått och torrt har du varit med men snart är det dags att ta farväl för sista gången. Du har gjort mig vansinnig och arg, du har ätit upp mina favoritskor, mitt löshår, barnens leksaker och allt som verkat gott. Du har sovit under täcket med mig när jag varit ensam och vilsen, du har dragit in tonvis med sand, skällt så barnen vaknar och jag har blivit galen. Du har förgyllt mina dagar, du har varit min enda vän stundvis i livet.

Du har varit med mig i mina svåra tider, du har flyttat med mig överallt och du har känt dig ensam när jag har varit borta och överlycklig när jag kommit hem. Du har varit tvungen att acceptera att två små vilddjur och en karl har flyttat in och tagit din plats i mitt liv mer och mer. Du har varit svartsjuk på att Andreas tog din plats i sängen och knuffat ut honom från sängen.


Men snart måste vi gå skilda vägar, snart är det ingen som skäller och väcker barnen när dom precis somnat. Snart är det ingen som tittar på mig med mjuka ögon. Du är sjuk och det är egoistiskt utav mig att du ska plågas. Du kommer få jaga hur många fyrhjulingar du vill i himlen och ingen ska peta ut pipgrejen ur dina leksaker. Du kommer få träffa din bästa vän Knut och då kan ni göra precis vad ni vill utan att någon tillrättavisar er.

Fina du, så arg du kan göra mig vissa dagar och jag vet att det är mitt fel att jag inte längre har samma tid för dig som när det bara var du och jag. Så många nätter jag muttrandes har stigit upp och gått ut med dig, så många nätter jag vaknat för att du smygit in i sovrummet eller upp i soffan. När min pappa kommer och hälsar på, den glädjen du visar då har jag aldrig förr sett hos någon, din allra bästa vän.

När jag kramar dig och känner hur smal du blivit så får jag så ont i hjärtat, min lilla Basse, min lilla Baltazar. Du har varit med mig sedan jag var 18år och jag har alltid vetat att en dag kommer vi inte vandra tillsammans, en dag kommer jag inte sucka åt dig när du springer i skogen och jagar min pappa på hans fyrhjuling.

Hela mitt vuxna liv har du levt med mig, hela mitt vuxna liv har jag svurit åt hundhår och skrattat åt dina dumheter.
Hela mitt vuxna liv har jag tagit dig förgivet, att du kommer finnas med mig.

Hur tar man farväl?
Hur tar man farväl av någon som vet allt om en men inte kan prata?

När Lilly får veta att du måste flytta till himlen där hennes ballong och farmor Eva bor så kommer hon titta mot månen på kvällarna och säga att du är med farmor nu och att ni fick hennes ballong som hon tappade.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0