Man har som en bild innan man går ut, en fin höstkväll, mätta och glada barn. En sitter och ler i vagnen, den andra springer och hämtar cykeln. 

Efter ca 50m börjar den ena skrika, hade hon kunnat säga fler ord än äta, titta & där så hade hon skrikigt "FYFAN SÅ TRÅKIGT, SPRING MED VAGNEN, JONGLERA, GÖR NÅTT KUL!"  Efter ca ytterligare 100m så börjar den andra gnälla över små sprickor i vägen och att man måste cykla på sidan av vägen. Efter ytterligare några hundra meter säger mamman att nu börjar vi gå hemmåt, den ena har skrikit konstant och nu tar den andra ton. 

Hon ska INTE hem. 

Efter ytterligare fem meter orkar hon minsann INTE cykla mer utan någon får bära henne. 

Men hon ska inte hem

Hon ska cykla mer

Fastän hon tydligen inte orkade för 1sekund sedan

Någon ska bära henne

Ingen bär henne

Hon vägrar trampa

Pappan är pedagogisk

Lillasyster skriker fortfarande

Mamman är inte pedagogiskt

Cykeln rullar inte

Mamman går

Storasyster skriker

Pappan knuffar cykel

Mamman drömmer om semester

Vi rullar in på gatan

En skriker

En gråter

En drömmer

Och en är pedagogisk

Mic drop