Äntligen kom tapeten upp i köket. Är det något som kan få mig på riktigt dåligt humör så är det att tapetsera, det är så otroligt tråkigt och jag hatar det. Förarbete, såtta upp, mönsterpassa, få det rakt, bla bla bla. Den här tapeten hade som tur var ingen mönsterpassning och skulle bara sättas upp på en vägg så det gick snabbt. Hela familjen var delaktig på ett eller annat sätt, Lilly och Andreas hjälpte mig att riva bort den gamla tapeten som inte satt något vidare bra visade det dig. Molly hon hjälpte till genom hennes röstresurser och berättade sitt missnöje, om det var för att hon inte gillade den nya tapeten, ansåg att mjölkfabriken (dvs jag) skulle ägna all min tid åt henne iatället för tapeten  eller om det bara var för att få vara arg på sin pappa, ja det kan jag inte svara på. Men nu är tapeten uppe och rummet blev genast "lugnare" och inte lika"plottrigt".