Ingen har nog missat bilden på den lilla pojken som spolats upp på en strand i Turkiet, död. Han var i jämnålder med min egen dotter och det gör ont i min själ. Så många barn som dör, så många familjer som splittras och sån rädsla dessa människor måste känna.. 

Dom säljer inte allt dom har, köper biljett, sätter sig 12st i en gummibåt anpassad för 3 och ger sig ut på havet för att dom vill. Dom gör det för att dom har inget val, dom gör det för att rädda sina barn för att vattnet är säkrare än land. Skulle inte du gjort samma sak? Jag vet att jag skulle det. 

När jag ser dessa bilder med föräldrar som flyr för sitt liv med barnen fastklamrade runt halsen, det är då jag förstår hur bra jag har det, hur bra VI har det. Dessa barn är ärrade för livet, dessa barn kommer aldrig bli sig själva igen och överallt hör jag hur vi inte har plats. Vi har alltså inte plats för dessa trasiga barn som tappat allt dom äger, som just nu ligger utsvultna, många utan familj, på någon gata eller strand. Vi har alltså inte plats för dessa barn som kommer dö om ingen hjälper dom? Hur kan man sova om nätterna när man vet att det här pågår? Just nu i världen, år 2015. Har vi inte tagit oss längre i utvecklingen än det här? 

Det var inte invandrarna som sänkte våran pension, som sålde allt statligt ägt, det var inte dessa barn som är påväg att dö som höjde bensinskatten och drog in på sjukvården.. Men det var dom här barnen som dog, i vattnet, på gatan och i någons famn medans vi var självupptagna och kastade all skit Sverige gjort på invandringen.. 

Bilden på pojken måste spridas, vi måste se det för att förstå.. Förstå att detta sker just nu och det hade kunnat vara din son som låg där, år 2015..

Istället för pojken så delar jag en bild på min dotter, överlycklig på en strand med sand mellan tårna och glädjeskrik över livet. Såhär ska det se ut världen, såhär ska alla barn få känna sig. Ingen ska behöva vara rädd, ensam och vilsen. Inget barn ska behöva dö!