Då var det dags
Hur jag har lyckats packa in all saker i bilen är för mig ett under. Två bord, alla rc saker, leksaker, inredning, pyssel och en tvårring. Det går inte in en endaste sak till i bilen. När jag kör rymde jag inte handväskan någonstans så den fick jag ha i knäet. Nu ska jag byta blöjninjan mot en tonåring (mellersta syster) och sedan åka mot vm. Lillasyster ringde igår och frågade om jag ville att hon skulle följa, ja hon behövde inte fråga två gånger kan jag säga. Fantastiskt med hjälp!
Tältet reste vi igår, efter lite tjorv och buntband från andra världskriget så fick vi till det. Nu hoppas jag bara vid gudarna att tältet står kvar och inte har blåst bort. Ser framför mig hur det har lättat 20m från marken, gjort en volt och sedan ligger i en vacker hög.. Trasigt.. Med min logo högst upp.
Däremot, tror ni jag var populär imorse när jag väckte Lilly eller snarare godzilla. Vansinnig för att hon inte fick fortsätta sova så skrek hon med all kraft "GÅÅÅÅÅ MAMMA", synd bara att mamma är starkare och ihjälstressad så vi kom oss iväg tillslut ändå. Livet som mamma och egenföretagare är inte alltid en jättehärligt kombination för varken hjärtat eller hjärnan.. Lilly mjuknade till lite senare efter att ha disskuterat vilka byxor vi ska ha, hur mycket mat hunden ska få, vilken tröja som ska på och hur många tuttar man får ta med sig till mormor..
Andas... 123456789.. Nu kör vi, hoppas på en bra dag men förväntar mig skit. Varför vara glad i onödan?! Bättre att tro på dåligt också blir det bra.. Har sagt till maken att säljer jag ingenting så är det lika bra att skjuta sig efter allt slit (ja med en gnutta humor sagt). Han däremot försöker få allting att låta så himla possitivt "men tänk Johanna, det är ju bra att komma ut och synas omän du säljer dåligt".
Han är säkert en sån som "spelar för att det är kul och inte för att vinna". Karljävel, komma här och försöka vara positiv..
Kommentarer
Trackback
