Idag har vi varit gifta två år, i juni hade vi varit förlovade i fyra och i maj hade vi varit tillsammans i sex år. Vi är alltså inne på vårat sjunde år tillsammans. 

När jag tänker tillbaka så känns det som ett annat liv, där när jag träffade dig och allting var så pirrigt och nytt. Idag bor vi i hus och har en blöjninja som fyller tre år i höst. På nått sätt så känns det som att det alltid varit såhär, samtidigt som det ibland känns som att det var alldeles nyss vi träffades. 

Åren går så himla fort.. Ibland kan jag få lite panik över hur fort tiden verkligen går, att vi bara har det här livet på lån. Jag tänker ofta på hur tacksam jag är att alla mina nära och kära finns kvar på jorden, att alla är friska och att vi är födda i just det land vi är. Vi har tak över huvudet, vi kan uppfylla våra drömmar och vi behöver inte vara rädda.. 

Visst är livet inte alltid lätt, ibland vet man inte vem man är eller vad man vill. Men med tiden brukar det ge med sig och man landar nånstans. Har man en dröm så är man den enda som kan se till att förverkliga den, vill man vara lycklig så är det ens egen uppgift att se till så att man blir det. Man kan inte sitta hela livet och vänta på att något ska hända. 

Jag är otroligt tacksam över människorna jag har i min omgivning, min man, dotter, bästa vän, föräldrar, mor&far-föräldrar. Det är människor som hjälper mig, människor som tror på mig och hoppas att jag lyckas i livet.. Jag önskar alla fick ha en vän som min bästa vän, en vän som du kan ringa när som helst, dela dina tankar med i både skratt och gråt. Jag önskar att alla fick träffa en man som min, som ställer upp, tror på en och finns där.. 

Jag önskar alla hade så snälla föräldrar som mina, som hjälper mig, tror på mig och vägleder mig.. 

Jag önskar att alla människor fick känna lycka..