Tillsammans kan man göra skillnad
Det finns många saker som gör mig upprörd, arg och väldigt ledsen. Sån är jag.
En av dom saker som gör mig besviken, arg, ledsen och riktigt förbannad är hur dåliga vi många gånger är på att ta hand om våra barn. När jag säger vi så menar jag inte bara du, jag och hon i kassakön på ica, utan Sverige. Svea rike som ska låta att vara så bra, som så många gånger glömmer bort barnen, inte besitter rätt kunskaper och även i många fall ignorerar barnen.. Egentligen pratar jag om hela världen!
Jag läste nånstans att ca 20% av sveriges barn lever i en miljö där det finns missbruk eller där det finns ett riskbeetende. Är inte det ganska skrämmande? 20% av Sveriges barn lever i otrygga förhållanden, känner rädsla, skräck och allt man kan känna. Förstår ni hur många av dessa barn det är som sett saker ingen människa ska behöva se, varit med om saker som ingen ska behöva uppleva.. Sånt gör mig otroligt ledsen och arg.
Eller alla barn som blivit sexuellt utnyttjade, många gånger av människor som står dom nära. Dessa människor har förstört ett barns liv, dessa människor borde inte få kallas människor. I min värld har alla samma värde fram tills man har gjort något riktigt hemskt, exempelvis sexuellt utnyttjat ett barn. Då har man tappat rätten till att vara lika mycket värd, man har även tappat rätten till mycket annat..
Detta är bara min värld och min värld är kanske inte likadan som din. Men just i dessa frågor hoppas jag att våra världar är lika.
Låt mig visa er en sak som finns att läsa om på rädda barnens hemsida:
De senaste siffrorna i Sverige om sexuella övergrepp mot barn kommer från en enkätstudie med gymnasieungdomar 2009. Där framkom att 58 procent av flickorna och 15 procent av pojkarna hade utsatts för någon typ av sexuell kränkning (till exempel tafsning, sexuellt betonad och ovälkommen beröring eller kränkningar verbalt, på nätet).
I samma studie uppgav 13,5 procent av flickorna och 5,5 procent av pojkarna att de utsatts för grova övergrepp, ofta vid upprepade tillfällen.
Jag klarar egentligen inte utav att se reklamer om människor som har det svårt i andra länder. Jag tror inte jag är ensam, för det är så svårt att förstå hur det är att leva i ett fattigt land där bomber faller och människor dör i svält. Jag kan inte förstå, jag tror inte att jag heller riktigt vågar förstå för det enda jag vill är bara att ta hem alla dessa små barn som far illa i världen, ge dom mat, kärlek och trygghet.. Jag kan inte sätta mig in i hur det är att vara mamma i ett fattigt land och se sitt barn dö, dö pågrund av svält och krig. Jag kan inte sätta mig in i hur det är att se sin förälder bli ihjälskjuten.
Förra året höll jag i en leksaksinsamling för att kunna ge barn julklappar. Barn som annars kanske inte hade fått några, det kan låta lite för världen. En julklapp, men för mig var det betydelsefullt att veta att jag gjort någon glad. Över 400 julklappar delades ut, över 400 paket slog jag in och otroligt många timmar gick åt. Jag vann inget på det själv, förutom vetskapen om att någon skulle bli glad. Jag begär inte att hela sverige ska samla ihop julklappar, men jag vill åtminstone att alla nångång hjälper en medmänniska, att vi som kan nångång räcker ut en hand och hjälper dom som har det svårt, fastän socialen inte alltid gör sitt bästa, fastän sverige inte alltid lever efter barnkonventionens regler så kan väl åtminstone vi, vi vanligt dödliga hjälpa till med det lilla vi har. Nästa gång är det kanske vi som behöver hjälp.
Tillsammans kan vi göra skillnad!
Kommentarer
Emelie
Bra skrivet!! Jag håller med dig till fullo!! Jag blir också arg och ledsen när barn far illa. Det är helt sjukt att det är så höga siffror, det trodde jag inte. Usch stackars barn. Det var så fint gjort av dig att ge julklappar till fattiga barn. Jag har själv funderingar på att göra det samma i min kommun till julen som kommer.
Svar:
Johanna
Trackback
