Imorse hände det jag aldrig trodde skulle hända, företaget som satte upp våra stuprännor (och gjorde fel) var här och åtgärdade felet, två veckor senare än sagt men ändå. Undrar om jag ska köra samma taktik som dom när räkningen kommer, jag låter dom vänta en månad, sen betalar jag fel summa och låter det gå några veckor för att slutligen göra nästan rätt.

Sen är jag rätt övertygad att Lilly har muterat till en galning, hon har hittat högsta tonläget i världshistorien som hon gärna använder både till glädjetjut och tvärtom. Allting som kommer inom räckhåll kastas med en väldig fart, gärna mot mammans ansikte. Att hon dessutom bestämt sig för att ingenting är roligt förutom när någon bär henne och denna någon får inte vara vem som helst för då åker underläppen ut och det blir ett tjut som inte är av glädje. Jag skulle haft fler armar, gärna åttatio stycken. Eller så skulle dom där babblarna kanske prova släppa en ny låt, jag lovar att det skulle bli en succe och jag skulle vara dom evigt tacksam att slippa höra "vi sjunger ett och två, stompa på..." Den måste snart få en guldbagge eller något annat pris, "motiveringen lyder, denna låt har gjort arga barn glada och trötta föräldrar självmordsbenägna."
Jag hatar den inte, jag är bara fruktansvärt less den, speciellt med tanke på att det är det enda lugnande som finns i barnformat. Som valium för en vuxen är babblarna för ett barn.