Igår var jag och Lilly ut på promenad, skönt med lite frisk luft. Dock kan jag inte gå fort så långa sträckor då jag känner av snittet när jag anstränger mig, samma sak är det om jag bär något tyngre.

Vi passade på att handla lite mat så vi klarar oss tills när pappan i huset kommer hem. Skönt att veta att man inte behöver fara ut om man inte orkar och vill. Måste då säga det att jag inte sörjer att vara hemma i princip jämt. Det är så skönt att bara vara hemma och hålla på med det jag känner för och inte ha en massa folk omkring mig. Det enda tråkiga nu är att Andreas är borta på jobb, men när han är hemma så behöver jag inte gå utanför dörren, jag har någon att prata med som svarar tillbaka mer än ett gallskrik eller ett skall och någon att krypa upp i famnen på, allting jag behöver :) Har aldrig varit någon som vill vara med människor dygnet runt utan trivs väldigt bra i hemmets lugna vrå.