Igår somnade jag och Lilly i soffan, vaknade halv sex imorse på samma ställe och var helt övertygad om att jag genomgått en bröstoperation under natten. Det visade sig att så var inte fallet. Jag hade bara sovit sedan tio med en bebis på magen och ingen som vaknat för att äta. Fick lov att väcka Lilly innan jag exploderade och blev en milkshake. Hon brydde sig inte alls att mammans bröst höll på explodera och var stenhårda, hon åt en frukost och sedan somnade hon om i hennes favoritställning, tvärs över mammas mage, benen sticker ut på en sida och huvudet vilandes på mammas arm. Svårt att förstå att det är skönt, men det är mycket jag inte förstår när det gäller bebisar. Det som egentligen är mest otroligt med det hela är inte mina fejk silikonbröst utan att hon för första gången någonsin sovit så länge utan att bråka. Och jag vet varför, för att hon får sova på mig, inte bredvid utan på. Då kan hon sova hur länge som helst. Bara hoppas det gått över innan hon är tonåring och väger mer än tre och ett halvt kilo.