Varje dag säger vi "försök påminna mig", lättare att säga så än " jag är så jävla senil så jag glömmer allt". Tyvärr så gäller detta båda i familjen.. Så vi glömmer det mesta. Därför packar jag allting dagarna före, skriver listor (som jag glömmer) och försöker verka så smart och ordningssam som de bara går.

Imorse var inget undantag. Vi skulle åka och shoppa (med resten av universum), vi bestämde igår att vi stiger upp tidigt så vi tar oss iväg, Lilly ska lämnas hos sin mormor och vi tar med oss dom två yngsta av mina systrar (10&12 år). Det där med ordning fungerar aldrig i Stenvalls hushåll. Vi försover oss alltid, stressar och glömmer hälften. Så även imorse, sedan hade mamman i huset slagit av larmet i sömnen som skulle ringa åtta, vi vaknade 09.10. I panik sprang vi upp och blöjmonstret tittade glatt och sa hej. Jag är helt övertygad att hon var väl medveten om att vi försovit oss.. Den enda som behöll lugnet denna morgon var just blöjmonstret, nöjd över livet satt hon och tittade på sin mamma och pappa som i panik försökte få med sig alla saker. Maken börjar blö näsblod, resesängen som mormor ville vi skulle ta med oss fick vi i princip bryta ihop då vi i all stress glömt hur fanskapet ska fällas ihop och igår inventerade Lilly sin skötväska så nu vet jag inte om allt är med..

 

Hunden var galen och sprang under våra fötter och kofferten på bilasen har gått i baklås och vägrar att öpnna sig. Maken mumlar om en ny bil och jag skippar det pedagogiska pratet idag om att en ny bil är alldeles för dyrt..
Men tillslut tog vi oss iväg. Två timmar försent, barnet är med, resesängen ser ut att ha varit med om en bilolycka, men är då med i alla fall. Dessutom är det otroligt halkigt ute (såklart) så vi kör lika sakta som pensionärerna, jag är glad om vi kommer fram levande tills nästa mellandagsrea
. En vanlig morgon i Stenvalls hushåll.