...jag borde verkligen göra om min bloggdesign, men jag har ingen ork, heller inget bildredigeringsprogram..
Så det blir kanske i nästa liv, eller livet där efter.



Snart är det ett år sedan jag satte mig på tåget för att träffa en kille jag ätit en mjukglass med och skjutsas tillsammans med en massa andra människor, den 14;e maj satte jag mig på tåget, helt ensam.
En tjej som aldrig lämnat kommunen själv, sätter sig på tåget för att träffa en kille som hon hoppades på var den rätta, det låter som en saga, en film..
Men det var jag, jag var huvudpersonen och jag åkte, många timmar med pirrande mage och jag minns när jag hoppade ur tåget där i göteborg på stationen .

Jag var som ett litet barn, pirrig och otroligt uppspelt, jag minns så vacker han var, jag minns hur det luktade sommar där nere och jag önskade att jag fick stanna där hela livet..
Han bodde i halmstad som jag älskade, jag älskade livet där nere och jag älskade att vara så långt bort från norrbotten, jag har alltid drömt om att flytta neråt i sverige, utforska sverige,  leva i en stad och leva ett typsikt stadsliv.. Jag skulle säkert bli less, tröttna och till och med sakna älsvsbyn, men då har jag provat, då har jag mättat mitt hunger..

Tänk att ett år senare sitter jag här, med killen som jag åt en mjukglass med som jag idag kallar min sambo.