Det är så konstigt med folk, tror dom att jag och Andreas inte har nått att göra om dagarna?!
Vi jobbar båda två, jag har två jobb , vi försöker träffa varandra, vilket inte händer ofta förutom när vi ska sova, vi har ett hem att ta hand om, ärenden som ska göras hela tiden och ändå tror många, väldigt många att vi bara sitter hemma.. Ja dom måste ju tro det med tanke på att många klagar på att man aldrig hälsar på, eller hör av sig. Jag hör av mig så mycke jag kan, det kan gå tre fyra dagar innan jag hör av mig och då blir någon sur, stött i kanten..
Men allvarligt talat så har jag inte alltid tid att göra saker, Är det inte jobb som ska göras är det alltid en massa andra saker.
Bara tråkigt att det ska klagas så mycke hela tiden, jag menar jag ska väl inte alltid behöva hälsa på, nån annan kan ju hälsa på mig också. Och bli inte sur för att jag inte hört av mig på några dagar, det betyder väl inte att jag inte bryr mig längre, det betyder att jag har mycke att göra och prioriterar inte ett samtal med er för tillfället för att jag jobbar, när jag kommer hem ska det göras middag och när jag och min sambo ätit middag är klockan ALLTID nio och då är vi trötta, andreas är trött efter en hel dags jobb och ska upp före fan på morgonen och jag är trött efter en halv dags jobb och en massa ärenden..

Ibland vill vi bara rå om varandra, umgås och ha det mysigt på tu man hand, vi menar inget illa att vi inte ringt på två dagar, vi har bara jävligt mycke att göra ibland, fastän vi inte har några barn och fastän jag inte har något fast jobb så finns det saker att göra.

Jag hänger inte ut någon person, jag är inte arg på någon, det här handlar om många många människor i våran närhet som verkar tro att vi inte bryr oss om dom. Men så är det inte, vi bryr oss om er, men vi försöker bry oss om oss själva i första taget.
Det här är bara lite fakta, så slipper nu undra varför vi senaste hörde av oss var för typ fyra dagar sen..

& sen, berättar jag inte allt för dig, acceptera det bara.