Satt just och läste igenom vad som hände i mitt liv för ett år sedan, alltså april 20009..
Det är riktigt oebhagligt att läsa, jag minns hur det kändes, jag minns klumpen som alltid låg i bröstkorgen, jag minns alla känslor och jag minns vårkänslorna som kom, jag minns så många mil jag gick med Baltazar..

För ett år sedan fick jag min första egna lägenhet, jag jag gjorde saker jag inte är det minsta stolt över och jag älskade livet samtidigt som jag hatade det..

Det är en obehaglig känsla som kommer när jag tänker tillbaka, jag minns allting, även dom små små detaljerna och om mindre än en månad är det ett år sedan jag träffade Andreas.
Jag vet inte vart tiden tog vägen för allting har gått så otroligt fort, fruktansvärt fort och jag börjar bli rädd..

Våren 2009 var ingen lek, samtidigt som det var en stor jäkla lek av allting..