jag är så less dessa känslor, varför kan man bara inte stänga av det för en stund, bara några ögonblick iallafall.. jag har försökt, med alla medel som finns, men utan resultat, jag kommer aldrig lyckas om jag ska fortsätta såhära, jag vet att jag borde ta mig i kragen och backa, men jag vill inte..
det är så otroligt svårt när hjärnan säger en sak och hjärtat en annan ..
Jag är så less att blunda för framtiden och bara leva i nuet och hoppas på att allting bara löser sig för det vet jag att det inte gör, inte av sig själv och skulle jag börja titta frammåt skulle hjärtat börja följa hjärnan..
& blir man inte sviken i ett förhållande, av den man tycker om, kanske till och med älskar, så blir man sviken av nånting annat, det jag är mest besviken på nu är nog mig själv, att jag trodde så mycke mer, att jag vågade hoppas .



Mina skor kommer få gå ensam i den första snön,
ingen kommer värma mina frusna fötter
och jag vet inte vad som gör mest ont
verkligheten
eller
förhoppningarna



Det sägs att man måste våga satsa, chansa, för att vinna.. Det är nog så det är, men jag är så jävla less på att chansa, och bara se allt gå förlorat, jag är så less på att satsa men ingenting få tillbaka..
i´m so sick of this!



(& jag har ingen aning om vem du tänker på, vem du saknar)
fan

---

se mig i ögonen och säg att allt är över nu.
ta inte min hand och säg att allt kommer bli bra.