Hur kan man veta att valen man gör är rätt? Jag funderar mycket, på mina val. Gör jag rätt nu, vad är det värsta som kan hända och kommer jag kunna hantera det? Jag syftar inte på mitt kärleksliv, för min man vet jag är rätt för mig. Jag gifte mig med honom av en anledning, han är min själsfrände, låter kanske löjligt. Men så enkelt är det. 

Jag funderar mer på alla beslut jag tar i övrigt, jobb och liknande. Ska Lilly gå på dagis, ska jag starta eget företag?! 

Alla dessa frågor tar jag med min man, ventilerar, disskuterar och ber om ärliga åsikter. När det kommer till beslut gällande Lilly är vi alltid överens, vi ser alltid från vad som är bäst för henne, vad vi tror är bäst för henne behöver inte vara bäst för ett annat barn. Men vi har valt att inte ha Lilly på dagis (ja vet att det heter förskola), av många anledningar har vi valt bort det och det känns bäst för oss. 

Jag valde i höst att sluta jobba heltid samtidigt som jag har butiken, jag valde istället att satsa mer på butiken och få mer tid över till familjen. Det bästa beslutet jag gjort kan jag konstatera såhär i efterhand! Pengar är inte allt, bara man klarar sig. Familjen däremot, den är allt! Sålänge jag kan leva ett bra liv, lyx behöver jag inte. 

Jag vill inte blicka bakåt och inse att jag missade min dotters uppväxt eller tappade min make. För ja, det är det som skulle hända om jag inte gjorde ett val. Det hade inte hänt idag, heller inte nästa år. Men en dag hade jag vaknat och insett att jag jobbat bort min familj. Det är ingenting jag vill göra. 

Jag vill älska mitt jobb, jag vill se framemot att gå till jobbet och att starta eget har varit en dröm i så många år. Tack vare min man så vågade jag, fastän många var negativa i min omgivning så gjorde jag det. Det är inte deras liv, det är mitt. Vad är det värsta som kan hända? Jag får stänga butiken? Ja då är det inte svårar än att göra det, jag har inte investerar miljoner i butiken, vilket jag gjort medveten då jag inte vet om detta kommer fungera. Jag har alltid sagt att om butiken går åt helvete så ska jag inte tappa massa pengar, går det åt helvete. Då gör det och jag har i alla fall provat. 

jag vill vakna varje morgon och älska att gå till min butik och se min familj lycklig. Jag vill inte jobba 7/7 dagar, från morgon till kväll som jag gjort dom senaste månaderna, jag vill leva och orka leva efter jobbet. I sommar kunde det gå dagar innan jag såg min dotter pga av mina och makens arbetstider aldrig gick ihop. Det var vändpunkten, då insåg jag att det här vill jag inte göra. Jag bryr mig om inte pengarna jag tappar när jag slutar jobba heltid, det gör inte mig lycklig. Lilly och Andreas gör mig lycklig, inte min lön. Min butik gör mig lycklig och jag ser framemot varje dag jag jobbar där. 

Jag älskar att träffa kunder, att visa dom vad jag har gjort. Att denna butik är min, det är jag som bestämmer och inreder, det är jag som inspirerar. När kunder kommer ner och blir glada av butiken, ber om råd och inspiration, då känner jag att jag har lyckats. Omän jag har lång väg kvar och många gånger sliter mitt hår, så är det värt det. Att driva en butik är så mycket mer jobb än vad man tror, men för mig är det värt det. Jag har suttit i timmar och disskutera med maken och även min bästa vän Anna angående produkter, vad som kan funka och vad som är bra priser. Dom har stått ut med mitt tjat, kanske för att dom ser vad butiken betyder för mig. 

Min dröm är att öppna butiken på heltid, att ge fingret åt alla som inte trodde på mig. Att bevisa att vill man något nog mycket så är det inte omöjligt. Jag har blivit idiotförklarad för att jag slutade på min heltid, hånad för mitt koncept, jag har blivit skrattad åt när jag berättat om mina visioner. Jag har hört allt ifrån "du kommer inte tycka det är roligt på nån månad, ska du stänga då", "det där kommer inte fungera i lilla Älvsbyn". Det är så många som inte trott på mig, som inte trott att jag skulle klara butiken fram till hösten. Nu är hösten här och butiken går bara bättre och bättre, vi (japp vi, jag & maken) gör allt för att göra våra kunder glada, vi letar i timmar efter produkter, pressar priser och sliter ibland vårat hår, allt för våra kunder. Och jag älskar det, jag älskar att låsa upp dörren och komma in till butiken. 

 Men utan min man hade jag aldrig fixat det här, han är en klippa som alltid ställer upp och alltid tror på mig. Butiken hade aldrig funnits om det inte varit för honom. När alla andra motarbetat och inte trott på mina drömmar och visioner, då har han stått där rakryggad och sagt att jag klarar det, han har stöttat mig, tårkat mina tårar när det varit motgångar och jobbat till sent på natten för att hjälpa mig fixa butiken 💕 han har alltid trott på mig, sagt ärligt vad han tycker om mina val och hjälpt mig på alla sätt han kan. Vad hade jag gjort utan honom?