Alltså ni kommer att skratta när jag berättar det här, jag vet det..
Men då förgyller jag ju någons dag iallafall.

Jag kom jävlat just hem från Challenge där jag jobbade från sex på kvällen till fyra på morgonen, jag har så ont i fötterna att det vore nog fan skönare att kapa av dom båda två.. Nu sitter jag hemma, på fem minuter ska jag fara på mitt andra jobb på hemstjänsten, där jag kommer att jobba till fyra och sen köra direkt till piteå för att jobba samma pass som jag gjort igår/inatt, sen halv åtta imorgon ska jag infinna mig på hemstjänsten, ja ärligt talat kallar jag det här idioti men jag måste verkligen ha pengar..

Hur som helst, jag slutade fyra inatt, vi stängde tre och städade..
Jag bytte om och gick mot min bil, kände hur jävla skönt det skulle bli att komma hem fem och få sova två timmar.. När jag går där mot bilen tänker jag för mig själv "hoppas för fan inte jag nu har punktering eller nånting med min jävla tur," jag kollade och ingen punktering, pustade ut och skulle låsa upp bilen, vilket inte gick, efter många om och men fick jag äntligen upp en dörr, klättar och sätter mig i förarsätet pustar ut och vrider om nyckeln..
INGENTING HÄNDER JU FÖR FAN! då har jag såklart glömt lyset på i tio timmar, vilket betyder att Eva Johanna Stenvall står i piteå, klockan fyra på morgonen och har slut ström i sin bil, ska börja jobba om tre timmar...
En normal människa hade kanske drabbats av panik, inte jag, jag börjar asgarva, jag skrattar så jag börjar gråta för att det hela är så jävla komiskt, det finns ingenting i mitt liv som går som det ska, mitt liv skulle bli en bra jävla bok faktiskt.. Jag känner ingen i piteå, jag sitter och funderar hur långt tid det skulle ta och sno en cykel och cykla hem, bussar gick det såklart heller inte..
Ja vad ska man göra, jag börjar att ringa åt Andreas, han kan inte hjälpa mig, ringer anna och frågar om hon känner någon hära med bil som är nykter som kan kabla igång mig, men de visste hon inte..
Så jag tog min handväska och börja gå, jag gick till seven eleven där dom inte kunde hjälpa mig, jag frågade människorna som städade gatorna men dom kunde heller inte hjälpa mig.. Jag satte mig ner, såg mina jobbarkompisar som skulle vara förbannade på mig när jag inte skulle kunna infinna mig på jobbet klockan halv åtta, två killar kommer förbi och stannar upp och frågar varför jag sitter här helt själv fem på morgonen, jag förklara och dom lovar att försöka hjälpa mig att knuffa igång bilen, det funkar ju såklart inte och dom gick hem...
Så jag gick tillslut till Taxi, frågade om dom kunde hjälpa mig, det kunde dom men såklart kostade det 200kr, vilket var värt för att få komma hem..

Så nu sitter jag här, har jobbat tio timmar inatt på en sportbar och har betalat soppan till piteå och tillbaka till älvsbyn, betalat taxi 200kr för att få igång bilen och funderar om jag gick plus en enda krona inatt..

& alltså gud där uppe i himlen, vad har jag gjort för ont ?!
Jag jobbar som en idiot, betalar mina räkningar i tid, äter gröt till frukost (ibland), borstar mina tänder, betalar skatt, hjälper min familj, matar mina djur och städar här hemma.. Vad mer begär du av mig ?


...Du gud, jag gör fan slut nu !