Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag idag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne 
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta 
Dag 25 – En första 
Dag 26 – Mina rädslor 
Dag 27 – Min favoritplats 
Dag 28 – Det här saknar jag 
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

---

Jag har fem syskon, alla påpekar jämt för mig "ni är väl bara halvsyskon", som att det skulle spela någon roll, dom är mina syskon, jag älskar dom över allt annat och då hade det inte spelat någon roll omän vi inte hade haft samma föräldrar men levt ihop ett helt liv..

Äldst är Emil, sjutton år och jag har fortfarande svårt att förstå att han håller på att bli vuxen, han är mogen, fruktansvärt mogen och har alltid varit, han är smart, snäll, omtänksam och jag vet att han alltid stället upp, han hjälper alltid mig när jag behöver hjälp och jag älskar honom för det.

Sen har vi Emma, hon är 15, snart 16 och tyvärr har vi inte så bra kontakt, jag vet egentligen hur det blivit så, tyvärr har det bara blivit så och jag är 21år och mycke är kanske mitt fel. Men hon är en underbar människa, hon har ett underbart skratt och lika dålig humor som mig. Kanske är vi inte så lika, förutom när det gäller handboll, hon spelar handboll, hon är duktig, riktigt duktig och jag hoppas att hon inte göra som mig och slutar, jag hoppas hon fortsätter och blir nånting när hon blir vuxen.

Jens, han är också 15, han är den där snälla killen, omtänksam och precis lika pratglad som mig. Han ställer också alltid upp när jag behöver hjälp, han är helt olik sin bror men på nått sätt är dom ändå så lika varandra. Dom har lärt sig av mamma att man ska hjälpa varandra och det gör dom. Han är ofta hos mig, flera gånger i veckan och det är lika roligt varje gång att se en solstråle komma in genom dörren, det känns skönt att veta att han hälsar på och trivs att vara hära.

Sen är det Ronja, som blev 9år för bara några dagar sedan, jag har svårt att förstå att hon håller på att bli stor, hon har varit liten hela mitt liv. Hon är smart, duktig i skolan och en underbar person. Hon är snäll och tänker ofta ett steg längre, hon räknar ut det mesta precis som den minsta i syskonskaran.

Agnes, sju hela år och det känns som att det var igår hon var nyfödd och låg där och såg oskyldig ut, jag var trots allt 14år när hon föddes så jag har varit med hela hennes uppväxt på ett annat sätt jämfört med dom äldre syskonen. Hon är underbar, precis som alla andra syskon och hon glömmer aldrig att ge en kram innan man far och hon är smart, hon är duktig på skriva och räkna fastän hon bara är sjur år..

Jag älskar alla mina syskon, alla är otroligt olika varandra, men samtidigt lika. Jag har även tre bonussykon som jag faktiskt inte känner så bra, det är nog för att pappa träffade den tjejen när jag var så pass gammal att jag inte bodde hemma så jag har aldrig haft tillfälle att lära känna dom sådära jättebra.

Det känns skönt att veta att dom vänder sig till mig om det är något, att dom kan prata med mig och Andreas om saker, att dom känner en trygghet hos mig,.. Det känns skönt att veta att dom vågar fråga mig om allting man undrar över, att dom vågar prata om kärlekproblem, skolan och alla andra saker man ibland kan ha problem med eller funderar över..
Jag tror det är viktigt för mig att vara den personen för jag minns själv hur det var, för att jag själv hade velat ha en storasyster eller storebror att vända mig till ibland när jag var tonåring.