Grattis!

Idag fyller han år!
Mannen i mitt liv❣️

Han som kan driva mig till vansinne, få mig att skratta så jag inte kan andas och alltid finns där. Familjen först är hans motto och ingenting är omöjligt när frun kommer på galna ideer. När han inte stampar in en spik i foten, bränner sig på badtunnor eller gör något annat som ingen annan lyckas med så älskar han att spendera tid med sin familj. Han är den av oss som leker med barnen, jämt, hela tiden. Han älskar att spåra iväg och lura i dom galenskaper som tjuvsökare, att molly hade en tv i magen och typer med röda ögon som dregglar.
Vi kan driva varandra till vansinne endel dagar (ja barnen är bra på hjälpa till), men det slutar oftast med att vi har krig, tjejerna mot killarna och då A har sån tur att vara ensam av det manliga könet i familjen så förlorar han 9 av 10 gånger. I mer än 10år har jag fått vara i hans trygga famn, i mer än tio år har jag övertygat honom om ideer som kanske inte alltid vara sådär jättefantastiska, i mer än 10år har vi skrattat tillsammans. Ja herregud, när han kom hem och berättade att han skulle börja röka pipa eller den gången han köpte en mulifjärrkontroll (han hatar när jag drar upp det, men det är faktiskt bara typ 8år sedan). Eller när han letar något och det är spårlöst borta, för att sedan ligga mitt framför ögonen. Eller hur han lyckas bygga en mening med bara svordomar och fula ord när något går käpprätt åt helvete. Hur han ställer upp och följer på loppisar medans han innerst inne håller på självdö eller att han varje höst behöver en ny vinterjacka tills han fru berättar att det kanske räcker med dom sju han redan har. Efter mer än 10år tillsammans så skrattar vi fortfarande tillsammans. Skrattar åt min dåliga engelska, åt hur jag tjorvar ihop låttexter, hur livet ibland ser ut och hur vi brukar konstatera att vi överlevde det här också. Kanske blev inte allt som vi tänkt, men vi har en galen familj, med galna upptåg. Kanske skrattar vi inte halvvägs till vilhelmina i 70km/h med husvagn och hysteriska barn, men vi skrattar efteråt, inser att vi är galna och att vi överlevde det också. Kanske skrattar han inte när jag jobbar 7 dagar i veckan i två månader, men han ställer upp❣️
Så många gånger vi funderat vad vi håller på med, om det verkligen är värt det för att sedan göra det om och om igen, tillsammans som en familj. 
Så många nätter vi legat trångt fyra stycken i en husvagn, svettats, haft en fot i ansiktet och sagt att detta gör vi aldrig mer, för att sedan göra om det nästa helg. Eller alla gånger vi renoverat och sagt aldrig mer, för att sedan göra det igen. Alltid tillsammans, alltid som en familj.  (null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0