Lilly klättrar... Och klättrar... 

Det är tur att jag inte har dåligt hjärta, för så många gånger per dag som man får hjärtat i halsgropen och blir livrädd att flickan ska slå ihjäl sig. Det är fantastiskt med alla dessa framsteg hon gör, alla nya saker hon lär sig. Men det vore mer fantastiskt om hon kunde lära sig lite lugnare saker som inte kräver en puls på 210. Kanske så som sitta stilla, rita, bygga pussel och lego. Men nej, här ger vi 100% varje dag, varje vaken sekund. Ja den genetiska biten betvivlar jag på att jag är skyldig till. 

Välkommen till det (o)organiserade kaoset.