Vuxenprat

 
Nu när man själv är vuxen (på papper i alla fall) och har det där svenssonkittet, villa, vovve, dock inte volvo men kombi, barn, är gift och så vidare så kan jag fundera över vad som vuxna sa när man var liten. Saker jag med all sannolikhet kommer säga till Lilly, saker som egentligen är till någon tröst eller bara puckade.
 
"Det viktigaste är inte att vinna, utan att delta och ha roligt", skitsnack! Det viktigaste är att vinna, varför ska jag annars tävla, då kan jag väl lika gärna göra något annat som inte innehåller någon form av tävling!? Ingen minns en tvåa..
 
"Du kommer förstå när du får egna barn". Ska det vara en tröst till att alla andra får förutom jag? Jävligt klen tröst i sådana fall.. 
 
"Men låt nu dina bröder vara med och leka med dina kompisar, dom ser ju upp till dig". Men fuck no! Jag bad inte om syskon och jag bad definitivt inte om att vara nån förebild!
 
"Men johanna, du är äldst..." Det hördes ofta när vi syskon bråkade. Vafan det var inte jag som började! Snor någon mina dockor så måste jag försvara mig om det då blir blod, svett och tårar så får dom skylla sig själv. Den som är med i leken får leken tåla har jag hört.. 
 
"- vad heter killen då? 
- men inge
- jasså heter han inge"
Det där har jag hört miljontalsgånger, när jag var 10år var killar äckliga och dumma. Jag ville inte pussa killarna i klassen, dom var ju dumma! När man himlat med ögonen och berättat detta fick man ALLTID till svar "ja men det är för att dom är kär i dig".. 
....och killar säger att tjejer är komplicerade, jag retar inte någon jag är kär i, ännu mindre klappar till den. 
 
"Vad ska du bli när du blir stor, du kan bli vad du vill..." Seriöst, som tolvåring ville jag bli konstnär, fröken, vetrinär, författare, hemmafru och säkert något annat smart som jag aldrig blev. Jag kunde inte bli vad jag ville, jag visste i och för sig aldrig vad jag ville bli för det ändrades lika fort som namnet på sötaste killen i min dagbok. "Idag är jag kär i Martin, nä nu är jag kär i Patrik, åh jag är så kär i Anton." 
 
Har ni några typiska saker era föräldrar sa till er?  


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0