Inget för mig
Igår var vi som sagt ut för första gången sedan Lilly föddes.. Och innan jag skriver något mera så ska jag säga att det här är min åsikt, ingen behöver dela den och alla är vi olika.
Vi var som sagt ut, jag var nykter och Andreas drack bara någon öl. Som tur är så är vi likadana båda två och väljer gärna hemmalivet framför utelivet.
Men det jag ville komma till är att jag finner det inte roligt, för sex år sedan när jag var 18 var det kul att gå ut. Nu idag blir jag bara spyless alla fulla människor och får verkligen avsmak för allt som heter alkohol. När man står där och blickar ut över folkmassorna som dansar, dricker, bråkar, spyr och skriker så längtar jag bara hem till min dotter i hemmets lugna vrå. Jag har inget behov av att "komma ut och träffa folk", som det många andra har. Jag ser inte tjusningen i det. Är det de här alla pratar om när dom vill ha egentid? Egentid är något vi själva har hittat på, jag har egentid när Lilly sover, min egentid är dom få timmar hon sover och jag själv är vaken. För mig är det inte nyttigt att komma ut bland folk, fastän många verkar tro det. Det är säkert nyttigt för endel, men inte för mig. Jag trivs hemma i mina mjukisbyxor, blöjbyten och att kunna pyssla med huset. Det är livet för mig, inte att fara ut och drälla för att sedan ragla hem. Nä hemma med man och dotter är det enda jag behöver. Vill jag träffa folk kan jag gå på konsum eller ringa en vän, vill jag ha egentid så sätter jag mig i pysselrummet när Lilly sover..
Jag säger inte att det är fel att någon gång gå ut och roa sig som förälder om det är det man gillar, men i mina ögon är det fel att vara ute och drälla fler helger än man är hemma med sina barn. Tyvärr finns det många som har barnvakt på helgerna oftare än vad dom inte har det och det kan göra mig lite ledsen, vill dom inte vara med sina barn? Är det verkligen så viktigt för oss föräldrar att ha våran egentid, kan man inte ta med sig barnen och göra något roligt?
Som sagt, jag dömmer inte människor som ibland är ute och roar sig, men det är inget för mig. Jag har gjort bort mitt och känner verkligen inget behob att gå ut eller lämna bort mitt barn..
Vi är likadana. Men nu när Ella är äldre vill hon själv sova över hos mormor/morfar/farmor&farfar. Då brukar vi ta det lugnt, laga någon god mat, se film och ta sovmorgon! Sån egentid med varandra tycker jag är bättre :)
Kan inte hålla med dig mer! Förstår absolut inte tjusningen i att som vuxen (vilket jag anser att man bör vara om man är över 30!) att supa så att man beter sig illa och ligger och spyr! Önskar att vissa gick och påverka lite mer ;)
Stor kram på er hela familjen =)
Jag tycker att "egentid" är att göra det som man blir glad/mår bra av att göra! För mig är det vissa gånger att få gå på fest och dricka mig sådär lagomt fnittrig, ibland att få hänga tvätten i lugn och ro, att få måla/pyssla/renovera nåt här hemma eller bara gå till en kompis och dricka en kaffekopp. Skulle aldrig orka gå på fest varje helg och skulle heller inte må bra av att vara borta från barnen så ofta. Däremot behöver jag få vara i fred då och då för att orka vara en bra mamma :-) men det handlar väl om mognad också, var mycket mer rastlös när vi fick Wille och jag bara var 21... Men som sagt, att göra sånt man mår bra av är väl det snällaste man kan göra mot sig själv? Oavsett vad det är :-) vill man som du säger hellre vara borta jämt än vara med sina barn så är det nog nåt som gått snett däremot!
Bra skrivet! Jag har inte varit ute på två år och har inga planer på det heller. Jag tillbringar hellre tid med min man eller går hem till en kompis då vi har barnvakt. Alkohol dricker jag väldigt sällan och i såna fall ett glas vin
Jag håller med dig till fullo. Jag kan räkna gångerna jag varit ute sen vi fick vårt första barn för snart 4 år sedan. Vi har möjlighet att gå ut så ofta men jag vill inte. Jag älskar att vara hemma med min familj, att få vakna upp med barnen, ha myskvällar med barnen och fortsätta med min man efter att barnen ha somnat. Det livet passar mig utmärkt. Min egentid är oxå när barnen sover och det duger utmärkt, ibland blir jag t o m rastlös och känner att dom borde vakna så vi kan umgås.
Jag vet många som är ute och festar flera gånger i månadern i stället för att umgås med sina barn och jag tycker inte det är okej. Har man valt att skaffa barn borde man kunna vara hemma med dom, man gör ett val när man skaffar barn.
