En hel evighet

Idag står det skola på schemat, men inte förrens i eftermiddag. Efteråt åker jag och lämnar bilen och blir då utan ett tag, vilket innebär att jag måste gå till skolan imorgon, men sånt är livet.

Tiden går sakta här hemma, fruktansvärt sakta faktiskt. Det känns som en hel evighet innan Andreas kommer hem igen, kan ha något att göra med att det är en evighet tills dess.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0