Jag är inte mannen som kan tala med hundar

Ikväll har jag, eller rättare sagt vi (jag och Baltazar) trotsat vädret, mig själv och hela världen. Vi har varit ute på en promenad i regnet, vilket jag ångrade djupt efter sådära 100meter. Att gå med Baltazar är som att drömma en mardröm och aldrig vakna, alltså hemskt! Och sen göra det i regnet är som att leva i en mardröm och veta att man aldrig kommer vakna för att det är verklighet.

Hur som helst så gick vi, eller Baltazar hoppade, drog, sprang och gjort allt utom att gå. Tillslut kom vi iallafall fram till mormor och morfar där även lilasyster ett och två var, så även lilla Knut.
Vi kidnappade Knut och gick hem, konstigt nog går det mycket bättre för Baltazar att gå i koppel om Knut följer med, kanske har den där lilla hunden som låter som en gris en possitiv inverkan på Baltazar, vad vet jag?! Jag är inte mannen som kan tala med hundar.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0