Det har jag kanske glömt att berätta men jag var ju som sagt på ultraljudet med Linda och fick se mitt blivande gudbarn, som för övrigt blir en liten flicka ;)

Det var verkligen häftigt, jag vet ju att hon är med barn, jag vet även hur barn kommer till och allt sådant, men att se ultraljudet gjorde det som mer verkligt, det kändes lite som "det är verkligen någon där inne". Det är bara drygt två månader kvar tills det lilla underverket kommer ut och det känns verkligen konstigt, jag kan inte beskriva det, men ni kanske förstår :)

Jag minns bara när dom fick Anton som var den första bejbisen jag spenderat rätt så mycket tid med, jag var verkligen faschinerad över att han var så liten, men ändå så stor med tanke på att han rymts i en liten mage. Och snart kommer det en till liten bejbis som sover i ens famn, när Anton är hos oss är han ju inte så intresserad att ens vara i ens famn nu för tiden, nä jag är bara intressant om jag vill leka, Ante är mycket bättre än mig om det inte handlar om att äta, byta blöja, sova eller trösta ;) kan ha något att göra med att Ante är en lekgubbe som man kan leka med i flera timmar och jag sköter det "tråkiga" som att ge mat, söva, byta blöjor osv. Men det är ju tur att jag är bra på något, alltid lika trevligt att komma hem till Linda och David och mötas av en tvååring som säger. "nä inte du komma mig, ante komma å leka" :)