Vi lever i ett enda stort kaos och jag vill bara spy över lägenheten. I princip allt vi äger är nerpackat då vi trodde Andreas skulle åka och jobba och vi skulle få huset tidigare..

Vart man än går är det saker, kartonger, hyllor, säckar och damm. Jag håller på att få ett nervöst sammanbrott av att leva såhär, vi går bara dag ut och dag in och väntar på ett telefonsamtal om att vi ska få nyckeln.. Det här är värre än att vänta på att lönen ska trilla in på kontot.

Det finns hundra saker jag borde göra, som måla bordet eller torka ur alla skåpar i köket, men då har jag ju detta underbara ryggskott som sätter käppar i hjulet, så istället ligger jag i soffan eller sängen som ett otåligt litet barn..