Ikväll har jag varit förbi hos Linda där det även var några till, vi satt och surrade och insåg att tiden sprang iväg så nu är jag hemma, har bäddat ner mig i sängen och ska sova och tänka sig att imorgon när jag lägger mig och ska sova så sover jag inte själv, då är äntligen hjärtat mitt hemma♥ plus att vi har sovfrämmande av en liten kille vid namn Anton :)
Tror jag ska tvinga hans föräldrar att åka utomlands sådära tre veckor eller något så han får bo hos mig då;)

Men nu ska jag be den korthåriga lurviga gå sova och sluta smyga upp i sängen.

Det är helt sjukt att vi har varit tillsammans två år, sambo mer än ett år och när han går utanför dörren saknar jag honom lika mycket som när jag var nykär, när han håller om mig om natten känner jag mig tryggare än någonsin och när jag hör hans röst i telefonen pirrar det i magen..
Ibland känns det som att jag fortfarande är sådära pirrigt nykär i mannen i mitt liv ♥