Jag kan inte göra annat än fälla tårar när jag ser dom här videoklippen, känsliga läsare ska absolut inte se det hära..
Det är så hemskt och det är inte förrens man ser sånt här man förstår hur lyckligt lottad man verkligen är som får vara frisk och att ens barn/familj är friska..

Jag växte upp med ett syskon som var sjuk, som jag knappt träffade första året för hon bodde i princip på sjukhus. Jag minns hur det alltid var slangar i näsan, hur hemskt jag tyckte det såg ut och hur jag bad till gud på kvällarna att det skulle bli bra, att hon skulle bli få bli frisk.. Jag minns hur jag önskade att jag kunde ge henne en av mina friska lungor och hur liten och osyklig hon var, fastän jag bara var sex år så minns jag. Det var så hemskt, så hemskt att inte kunna göra nånting..
Idag är hon frisk, idag lever hon ett vanligt liv.


Jag önskar att det fanns saker man kunde göra, men jag kan inte göra annat än ägna en tanke åt familjerna, jag önskar inte ens min värsta fiende nånting sånt hära.. Familjer som går igenom att deras barn lider av olika sjukdomar, dör pga av olika orsaker och liknande borde få en medalj, tänk att leva med tanken att imorgon kanske mitt barn dör, tänk att veta att ditt barn inte kommer bli som alla andra, dom kommer inte få leva ett helt liv..
hur lever man med det?