i miss you, i really do

Morgon, mittpådagen gryning. Det spelar ingen roll, man vet inte för man vaknar utan att öppna ögonen. Det är så tyst så man sträcker ut armen och det är tomt åt alla håll. Man är ensam när man somnar och dubbelt så ensam när man vaknar, för man somnar med hoppet om att någon ska ligga bredvid och andas tungt och lukta sådär, kroppshud, kanske morgonstånd eller bara dålig andedräkt.

det är tomt här hemma, jag har börjat vänja mig men det är tomt..
ensamt
ensamhet
tomhet
saknad

jag undrar hur länge det ska vara såhär
hur många 14 dagaråtgången jag ska stå ut med

jag är så less på höra
"snart kommer han hem"
snart är inte två veckor,
snart är två minuter
max
två timmar

man sover på sängen
bara för att bevara hans lukt i sängen

man vaknar upp, tittar sig omkring och det är tomt
ensamhet
det står några kartonger vid fönstret, hans tröja ligger där, död och kall och den har snart tappat hans lukt..

punkt.


i miss you, i really do


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0